Drömmar och illusioner

♥
MER.

Juliett Waterfall: Mer kommer nu ♥
luna lovegood 21 Fortsätt heja på Lorke!
Isabelle Granger: Jag älskar själv mina karaktärer, de är riktigt gulliga. ♥ ♥

Kapitel 14 [ Lærke ]


Lærke satt under lunchtiden dagen därpå i skolan i biblioteket. Hon hade fördjupat sig i en bok, som handlade om feminism. Det var knäpptyst i biblioteket, tills några högt skrattade röster hördes. Lærke lyfte på huvudet, och såg Anja, Vibeka och Solvej komma gående. Anja fick syn på Lærke ganska snart, och vinglade fram på sina klackar. När hon stod precis bredvid Lærke, så kändes en stark doft av parfym. Anja frågade hånfullt:
- Har någon bjudit dig på balen ännu?
- Nej, sa Lærke sanningsenligt.
- Då kommer du aldrig bli bjuden. Balen är snart ska du veta.
- Anja, jag vet när balen är, men jag är ganska säker på att jag kommer bli bjuden.
- Av vem då?
Lærke harklade sig lite, och sa:
- Oscar från nio E.
Lögnen skar in i Lærke. Hon visste vem han var, och hon visste att det var Oscar som hon hade kysst. Hon visste också att Anja skulle fråga Oscar om han skulle bjuda Lærke på balen - och han skulle med stor säkerhet säga nej.


[ Lone ]


Det regnade ute. Inte mycket, bara lite, men så pass att nästan ingen var ute. De flesta var dessutom på McDonald's på grund av skolans fiskgryta som serverades. Lone hade själv struntat i att äta. Hon tittade med en tom blick på alla hundratals böcker som stod slarvigt placerade i bokhyllor. Hon gick mellan varje bokhylla, och plötsligt hördes en röst, som hon så väl kände igen:
- Av vem då?
Lone slutade lyssna. Det var helt klart Anja från åttan. Men sedan hördes en annan röst, som Lone älskade:
- ... Nio E.
Lone kände en varm känsla inom sig. Hade Lærke sagt att hon trodde att Lone skulle bjuda henne. Lone hade aldrig väntat sig att Lærke någonsin skulle gå ut med sin sexuella läggning - men tänk, till Anja, så sa hon att hon skulle bli bjuden av Lone!
Hon sa inte ditt namn.
Men jag går i nio E.
Det finns många i nio E.
Lærke syftade på mig.
Säker?
Ja.
Lone slutade prata med sin hjärna. Hon stängde av, och gick ut ifrån biblioteket - med Lærke i tankarna.

Å VAD JAG ÄLSKAR DIG OCH DITT SÄTT ATT SKRIVA♥
Beskriver helt lagom mycket, och liksom gah♥
MER. ANNARS DÖR JAG.

Jag kan inte uttrycka mina känslor i ord♥ Gaah... Du är... SÅ WAWAWAWAAWAWA JÄVLA BRAAA♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ (Förlåt om det var spam, kunde bara inte låta bli )

Du skriver helt underbart! Meeeeeeeeeeeeer!!! ♥

Juliett Waterfall: Åh, jag har varit orolig för att jag beskriver för lite, men då vet jag i alla fall att det är tillräckligt! TACK. ♥
Isabelle Granger: TAAACK, JAG BLIR JÄTTE GLAD ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
LIA15: Tack så mycket, jag blir som sagt jätteglad! ♥ ♥


Kapitel 15 [ Lærke ]


Nu har du gjort det igen.
Vad?
Du ljög!
Och?
Lone kommer få reda på det.
Och...?
Ni är väl tillsammans?
Nej.
Hon gillar dig!
Jaha?
Ni kysstes!
Spela roll?
Du gillar henne!
Lærke mumlade ilsket:
- Det värsta är att mitt samvete alltid har rätt...
Hon tog med sig boken och gick ifrån biblioteket.

Det var när hon gick in på lektion igen som hennes desperata sida kom fram. Lone skulle få reda på vad hon hade sagt till Anja, och då skulle Lærke vara helt körd.
Hennes lärare babblade på, och Anja hånlog mot Lærke då och då. Visste hon?
Lærke hade ju dock bara sagt att hon trodde att Oscar skulle bjuda henne - men ändå. Om Lone fick reda på det skulle det kunna tolkas som om
Lærke ville gå med honom. Hon stampade tyst på golvet, och väntade oroligt på att det skulle ringa ut.
- ... Så då är det viktigt att ni gör det. Ojoj, nu slutar ni minsann!
Lærkes lärare slutade babbla och Lærke slet åt sig väskan och sprang ut ur klassrummet.

Hon skickade ett sms till Lone när hon var utom synhåll för någon:

Har ni slutat?


Lærke skickade det inte. Skulle hon skriva '' kram '' också? Eller xoxo? Eller varför inte '' puss och kram ''?
Hon skickade iväg sms:et som det var, och mådde illa på grund av sitt dåliga samvete.
Svaret kom nästan direkt. Det stod bara några få ord:

Ja, för tio minuter sedan.

Hon skrev inte heller '' kram '' eller något liknande. Visste Lone? Hade hon fått reda på det Lærke sagt till Anja? Lærke bet sig i läppen och insåg att hon var tvungen att få tag i Oscar dagen därpå.

Look at the comment i wrote before. If u look at that, I think u'll understand.

Detta kan jag beskriva med en mening! Du är helt underbar. Om jag var lika bra som du! Du är ju helt fantastisk ♥♥♥♥♥♥♥ Du är bättre än många författare! I love you! (Inte på det sättet ) Det belv ju mer än en mening men det behöver ju vi inte bry oss om ♥♥

MER♥

Rasmus potter: Jag blir så glad så du kan inte förstå! Miljoner tack för din kommentar, det värmer. ♥

Kapitel 16 [ Lærke ]


På kvällen låg Lærke i sängen med sin mobil. Hon kände sig tvungen att berätta för Lone att hon skulle flytta. Konstigt nog kändes det på något sätt skönt. Trots hennes raseriutbrott från början, så skulle det bara underbart att få slippa Anja och alla lögner.
Men du kommer sakna Lone.
Det finns killar dit vi ska flytta.
Tjejer, menar du?
Nej, killar.
Du gillar tjejer, inte killar.
Ja, jag gillar tjejer, SOM VÄNNER.
Så Lone är bara din vän?
Ja.
Lærke suckade, och insåg att hon var tvungen att berätta om flytten genom sms. Om hon skulle säga det ansikte mot ansikte så skulle hon börja gråta. Så underbart det skulle vara att flytta, men värst var att komma ifrån Lone.

[ Lone ]


Chocken var enorm. Hon läste om sms:et flera gånger.

Jag ska flytta tillbaka dit jag kom ifrån. Finns inget jag kan göra.

Lone svalde och kände hur saknaden kom krypande - innan Lærke ens var borta. Lone skrev tillbaka:

Seriöst?

Hon ville inte veta svaret, för hon visste att det var sant. Så sant som det kunde bli. Lone la sig ner på sängen, och la undan mobilen.

Hon sov i några timmar. Tre minuter över ett vakande Lone. Det var mörkt ute, såklart. Lone tog upp mobilen igen, kastade en blick på klockan och öppnade sms:et som hon hade fått som svar för säkert några timmar sedan. Lærke hade skrivit:

Ja.

Ett ord och en punkt. Lone knappade tillbaka:

Men vad händer med oss?

Eftersom svaret kom direkt visade det sig att Lærke också hade svårt att sova:

Jag vet inte.