Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Rowan kände ett litet stygn av dåligt samvete över sitt första lilla utbrott på sonen. Under andra omständigheter hade det ju enbart varit goda nyheter, och självklart gladdes han ju åt faktumet att Aiden skulle bli far. Kanske hade han varit lite för hård på sonen? Å andra sidan så hade sonen också tabbat sig så fort Rowan lämnade honom kvar hemma vid makten. Lite fick han ju också sota för det. Han suckade smått, kanske mest för sig själv och över sina funderingar, och såg sen på sonen igen.
”Bra.” Det lät åtminstone inte som om tanken på ett frieri var helt främmande för sonen, så det var ju åtminstone positivt. Det betydde att tanken redan slagit honom. Han hoppades också att han verkligen skulle tala om för Thessa så snart som möjligt, dels så ville han inte behöva hålla det hemligt för henne, särskilt inte nu. Kanske främst dock för att han ville kunna prata med henne om det.
”Vill du berätta själv eller att jag är med?” Frågade han, i en något mjukare ton än tidigare. Den ursprungliga chocken började väl lägga sig så att han kunde lugna ner sig något. Tänka lite mer strategiskt kring det hela. Vad han skulle göra med Royse… Rowan var inte helt säker själv ännu. Han var inte heller säker än på hur pass mycket han skulle blanda in Aiden. Han ville inte riskera att förvärra något med att blanda in sonens humör mer, men å andra sidan så vore det bra för honom att även vara inkluderad i att lösa röran han orsakat.
”Vad jag förstått så innebar Gwens förlovning ett stort stöd till Royses anspråk på tronen. Om han har mitt och Vrales stöd istället så kanske det väger upp den brutna förlovningen och stödet därifrån.” Det var åtminstone vad Rowan hoppades på, Vrales stöd borde ju väga ganska tungt för Royse och särskilt efter kriget mellan dem. En möjlighet för Royse att stärka den ansträngda relationen dem emellan skulle innebära en bra start för honom som kung.


Adriana slog ihop boken och lade ner den i knät. Hon hade bett en tjänare att leta reda på Philip och skicka honom till deras kammare, men nu hade det gått en stund. Hon hade inte lyckats minna sig vad han sagt stod på agendan idag, om han hade möten eller vad han skulle ägna dagen åt. Kanske tog det tid för tjänaren att lokalisera honom. Hade han fått några aningar ännu tro? Han måste ha märkt att hennes mående inte direkt hade varit på topp om morgnarna det sista. Hon trodde dock inte att han dragit den kopplingen. Varför skulle han? De hade väl båda trott att det aldrig skulle ske igen. Det hade tagit tid för Adriana själv att inse att hon återigen var med barn. Där och då när läkaren berättat om att hon inte skulle kunna bära ett barn igen hade det varit hemskt, men med tiden hade sorgen lagt sig. De hade redan sina fantastiska söner, som hon gladdes något enormt över. Nu visste hon knappt vad hon skulle känna. Hon var glad - det här var en glädje hon aldrig förväntat sig att få uppleva igen. Men de båda blev äldre. Philip hade kanske inte varit den bästa fadern med deras andra söner, skulle det vara detsamma nu? Han hade ansträngt sig med Drew, så hon trodde och hoppades att något kanske sjunkit in hos honom.