Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Men jag tänker ändå inte säga det." Hon såg på honom och flinade.

Hon reste sig efter att tömt glaset och såg på John.
"Så kapten kommer ni med?" Hon började att gå och såg över axeln.
"Jag visar vägen antar jag."

John nickade åt hennes håll och tog på sig hatten igen. Han såg åt Ethans håll. Ethan nickade åt honom och kände efter svärdet i hans bälte, jo, han var redo för ett äventyr. "Roy, ska du med?". Roy nickade och tryckte ner kortleken i ena byxfickan.
Ethan visslade åt de andra i besättningen, som också befann sig i värdshuset att följa med. De hade spritt ut sig för att antingen njuta av musiken eller sällskapet från de andra därinne.
De ställde sig upp och följde med Ethan för att sedan gå efter kaptenen som i sin tur följde efter Kiliah.
"Så, Kiliah, visa vägen.", sa John och harklade sig. Han kände efter svärdet och pistolen i sitt bälte. Han var redo.

Hon började att gå längst den sandiga stigen och hon såg över axeln.
"Så vem vill veta hur jag vet om den här?" Hon log och började att gå och svängde av vid en stig. Solen hade gått ner lite och det hade börjat bli svalt.
"Jag bjuder på rom till den som kan gissa helt rätt."

Ethan gick ikapp Kiliah så att det gick längst sida vid sida. "Jag vill.", sa han och gick nära för att nudda sin arm mot hennes. "Berätta.", viskade han.
Kapten John iakttog de båda och drog lite på läpparna. De var en fin syn. "Roy, nu har vi vår chans! Vill du gissa?". Sa John och skrattade medan han blickade åt Roys håll över axeln. Roy nickade och försjönk i tankar. Vad kunde det vara. "Hm..", började Roy och kliade sig på hakan samtidigt som de svängde av mot stigen. "Kanske du känner till det för att.. det ingår i din familj?", frågade Roy fundersamt.

Hon såg över axeln och såg på Ethan och öppnade munnen men blev sedan tyst.
"Så är det ert svar? Ett halt svar är fel svar även om det är rätt." Hon log retsamt och svängde in bland beväxtningen och såg sig om.

Ethan visste inte hur han skulle tolka hennes ord. Han kikade på John som mest verkade road över Kiliah ord. Vad var det han förstod som inte Ethan gjorde?! Ethan suckade frustrerat, han hade så gärna velat komma på vad det var. "Jag vet inte, Kiliah, men ja, det är vårat svar.", sa han och suckade efteråt. Han kikade på Roy som verkade ovetandes om situationen.
Roy såg sig om och verkade iaktta miljön; de enorma palmerna som tornade upp framför de, sanden som kändes sval under deras fötter, och vinden som omfamnade de i deras färd. "Jag vet inte, Kiliah. Berätta.", sa Roy.

"Det var Francis." Hon såg på dem.
"De fick en stor skatt av min kusin som de begravde här. Jag vet att den är kvar för de hade kartan kvar." Med ett leende såg hon på Roy.
"Så ja det var skiten jag pratade om." Hon tog Ethans hand för att hålla balansen.
"Så jag van antar jag."

Roy såg häpen ut. De alla kände ju till Francis, han som de attackerat, han som hade sin son Frank som varit med de under en längre tid, men inte längre. "Jag..", började Roy, men John tog över då han visste att Roy inte skulle säga något lämpligt för att avsluta meningen. "Så tråkigt att höra att det har ett förflutet med Francis, han var en dåre.", sa John och harklade sig.
Ethan tog emot Kiliahs hand för att hjälpa henne hålla balansen. "Är vi nära nu? Nära skatten? Var är den?", frågade han och kände hennes värme mot sin hand. Ett lyckorus sköljde över honom.

"Ni vet ju min historia med honom." Hon såg på dem och nickade. Hon pekade på en sten.
"Där ska den vara." Hon lutade sig mot en kulle och log mot dem.
"Jag var en sexslav åt dem tills jag kom till denna ö."

När hon pekade på stenen satte de alla fart för att flytta stenen. "Seså, ta i pojkar!", ropade kapten John och hjälpt de greppa tag i stenen för att flytta den. "Åhej!". De flyttade stenen åt sidan och pustade ut. Den var tung och hade krävt kraften från alla i besättningen, inklusive Ethan.
"Såså, gräv!", ropade John efter de och sökte sig till Kiliah för att vila. De andra nickade och gjorde som kaptenen bad. De greppade spadarna och började att gräva i jorden.
"Vad kommer vi hitta, Kiliah?", frågade kapten John Kiliah samtidigt som han torkade bort svett från sin panna.