Rollspel, från olika världar

Cassian la sig ner bredvid Jezebel och log
"inget att be om ursäkt för. Vänner blir sura på varandra ibland också" förklarade han lätt och kramade Jezebels axel
"men du verkar inte må så bra. Vad tänker du på?" frågade han undrande

Jezebel vände sig mot Cassian
"Blir dem? Kain och Riff verkar ju aldrig bråka?" sa han och tänkte på sin bror och hans tjänare, de verkade alltid hålla samms. han nickade sen
"Jag tänker på Cassandra, far, Kain, min mor och mina systrar" sa han lågt "Vad hade hänt om Kain aldrig fötts och vad hade mina systrar gjort för fel?" sa han undrande och lutade sig mot Cassian

Cassian slogs åter över hur mycket Jezebel liknade ett barn
"klart vänner bråkar och de två har nog sina meningsskiljaktigheter bara att vi aldrig får se dem" sa Cassian och så sen sorgset på Jezebel
"din far hade hittat ett annat sätt att förstöra dig. Det verkar vara hans favorit sak. Som jag sa innan så brukade dina vingar vara vackra men nu är de ner smetade med vansinne" sa Cassian och såg på doktorn "och dina systrar hade inte gjort något fel, din far ansåg väll bara att de var ivägen och att han kunde plåga dig med att de dog för att låta dig leva" sa Cassian och la en tröstande arm runt Jezebel

"Men de verkar alltid finnas där för varandra och vad än Kain säger så gör Riff det" sa Jezebel förvånat, det verkade som om de alltid höll sams
"Vad är det du ser som jag inte ser?" frågade han Cassian, försötrde verkligen hans far honom? "ja du brukar säga det men mina vingar har aldrig varit vackra" sa han bara och nickade sedan "Varför var jag tvungen att leva och de dö?" sa han sorgset och lutade sig mot Cassian

Cassian kunde bara le "klart det finns där för varandra, precis som jag gör för dig" sa Cassian och log sen "det är Riffs jobb precis som det brukade vara mitt. Vad du än sa så gjorde jag det även om jag inte tyckte om det" sa han och Jezebel säg undrande på honom "ja jag tycker inte det är så kul o släpa lik mitt i natten" flinade han innan han belv allvarlig
"du förstår inte att allt han gör, gör han för att plåga dig. Allt som händer dig är alltid ditt fel ingen annans" sa han sorgset och log lite sen "klart det har och de kan bli vackra igen om du lämnar din far" sa han lätt och suckade sen "för att din far bestämde det. Tänk inte på det" sa han allvarligt "men jag är glad att du fick leva och bli min vän" sa Cassian

"Kommer du alltid finnas här eller kommer du försvinna när vi återvänder?" frågade han och log lite sen "förlåt det var inte meningen att låta dig göra sånna saker mitt i natten" sa han och nickade sedan "nej han gör det för att hjälpa mig" sa Jezebel och förstod inte varför Cassian såg det på det sättet "Då lär de aldrig bli vackra" sa Jezebel och såg sen på Cassian "verkligen? jag trodde inte du brydde dig i fall jag var din vän eller inte?" sa han och log sen svagt "jag är glad att du är min vän med" sa han och förstod för första gången varför folk hade vänner

"klart jag kommer! Då mer än någonsin" sa han och log och skrattade sen "klart du gjorde. Du fick mig alltid att bära dem mitt i natten men det är okej, det var mitt jobb" sa han lätt och vände sen Jezebels huvud mot honom "nej det gör han inte! Han hjälper dig inte alls!" sa han och log sen "klart de kommer och jag ska hjälpa dig att få dem vackra igen" sa han leende och skrattade sedan
"klart jag gör. Jag hoppades bara du skulle inse det och acceptera mig som din vän" sa han leende och hörde sen en garn ing bakom honom och de vände sig och såg på Dumbledore
"kan jag få prata med dig Cassian" sa han allvarligt och såg på Jezebel "oroa di inte han är snart tillbaka" sa han och Cassian log mot Jezebel ch följde sen med Dumbledore en bit bort
"vi har problem. Vet du vart Peter och Robin är? Jag behöver prata med er" sa Dumbledore och Cassian sneglade mot Jezebel
"han behöver inte veta det än. Hitta de andra så syns vi på mitt kontor" sa han och gick där ifrån och han undrade vad Dumbledore menade. Han började sen leta efter de andra

Jezebel nickade lättat
"Jag lär behöva det mer än någonsin" sa han bara och undrade hur det skulle vara att komma hem och om han ens skulle kunna se Cassian då? han kunde ju inte låta honom bo i högkvarteret, hans far skulle döda honom och han kunde ju inte smyga ut jämt. nej det fick bli ett senare problem.
"Men han säger ju att han hjälper mig" Jezebel behövde prata med någon som kunde hjälpa honom reda ut det här.
"Jag har börjat förstå varför folk vill h vänner" sa han bara och såg sen på Dumbledore. var han tvungen att komma? och vad ville han Cassian. han följde dem emd blicken och såg sen ner i vattnet. Cassian skulle komma tillbaka om en stund! skulle han? Jezebel blev genast orolig och hoppades Cassian skulle komma tillbaka.

Cassian suckade och undrade vart de andra två kunde vara? kunde inte Dumbledore leta upp dem om han nu så gärna ville prata med dem? Cassian började söka igenom slottet och oppades finna en av dem där i alla fall

(shiitt va ni hunnit långt! :O )

Robin vaknade med ett ryck, han låg uppe i trädet med pengakassen bredvid sig. Med ett leende satte han sig upp och studerade noga innehållet. De små runda mynten såg så annorlunda ut jämfört med hur punden såg ut. Han suckade och lade dem i skymundan i ett hål inne i trädet vid sin bädd innan han plockade åt sig sina vapen och svingade sig ner från trädet.
Det duggade vagt så han gick rakt upp mot slottet. Det var säkert mitt på dagen då han såg eleverna som kryllade överallt, men brydde sig inte om deras blickar. Han hade blivit ganska smutsig efter gårdagens lilla utfärd. Han sökte med blicken efter Jezebel och Cassian.