Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon gick av båten och hennes röda håt gnistrade från solens sken. Hon kastade en blick över axeln för att se på Roy och de andra.
"Du spelar med mig och kaptenen så du får det svårt." Hon flinade och började gå längst gången och upp till puben och öppnade dörren för dem.
"Så in med er."

Roy bytte en blick med Ethan. Ethan ville inte skrämma honom, men det var försent. Kiliah hade redan skapat en oro hos honom. Ethan skrattade åt Roys uttryck. "Komigen, det blir kul.", försökte Ethan och gick före de andra in i värdshuset, förbi Kiliah som höll dörren öppen för de. "Tack.", mimade han åt henne när han gick förbi och noterade hennes vackra klänning igen.
När de kommit in sökte de sig till ett bord. Ethan var glad över att se de bekanta ansikten från de andra från besättningen som förmodligen tänkt samma sak att spendera tiden härinne tills det var dags att ge sig av.

När de gått in kom hon efter och satte sig intill Ethan. Hon såg sig sedan om.
"Så den som förlorar köper första ronden. Vi kör den som får minst poäng." Hon log och såg på Ethan.
"Vi kan annars köra i lag och laget som får minst köper till alla."

"Okej.", sa Ethan och nickade åt Rpy att ta fram korten. Det var alltid han som bar på kortleken. Roy förstod och plockade fram korten ur sin ena byxficka för att blanda de i sin hand. "Okej.", sa Roy, lite osäkert, men hoppades på att det här ändå var hans tur att vinna. Kapten John drog på läpparna igen och satte ner sin hatt på bordsskivan. Han gav tecken till servitören att servera de rom, så att de iallafall hade något att dricka medan de spelade.
"Vi kör en och en.", sa Roy och Ethan och John bytte blickar. De visste ju att Roy skulle förlora. De protesterade inte. "Okej.", sa de igen och blickade åt Kiliah.

"Som du vill. " Hon såg på john och skrattade.
"Så John gav upp första vinsten intressant." Hon gav honom ett leende och såg sedan på Ethan och drog handen genom sitt hår. Sedan tog hon korten och såg på dem.

Roy hade delat ut korten igen. Ethan plockade upp sina och så gjorde John också. "Hm?", sa John lite trött och förstod inte riktigt vad Kiliah menade, men orkade inte fråga henne vad det var hon faktiskt menade. Ethan var först att lägga ut sina kort. Sedan Roy. Roy var som vanligt uppspelt. Han hade en iver, en iver att vinna. Han såg möjligheter. Vilket imponerade på Ethan, Roy verkade inte alls komplicerad, tyckte han.
"Din tur.", sa Roy och tittade på Kiliah med sina gröna ögon.

"Åh inget." Hon log och lade ut sina kort och sträckte på sig.
Hon hade två par och ho iaktog Roy.
"Så vad är det?"Hon såg sedan på Etghan med sina gröna ögon och log mjukt.

John hade också ögnat sina kort. Han låg efter Kiliah och placerade ut de. "Hm.", muttrade han när han förstod att han inte hade övertaget. Men men, det var ju bara ett spel..
Han låg före Roy iallafall, vilket han inte kunde låta bli att le åt. John kikade på Ethan och sedan till Kiliah.
Ethan hade kollat upp när Kiilah tittade åt hans håll. "Jag.. funderade bara på skatten.". Han sänkte rösten lite, de var ju trots bland andra människor, som kanske också skulle bli lockade att höra var gällande skatten. "..Jag är bara så nyfiken hur du känner till den."

Hon sträckte på sig och såg på Ethan.
"Vi ska inte ta upp skiten och lukta på den. Jag har mina hemligheter. Nöj er med att jag vet om att den finns." Hon log hemlighetsfullt och tog korten.
"Jag delar."

Ethan nickade och ångrade en aning att han hade frågat. Han ville inte såra henne. Han visste att hon hade ett svårt förflutet, och riva upp gamla sår, var inte hans grej.
"Förlåt, jag blev nyfiken. Men det är ingen ursäkt.", sa Ethan och lade ner ett kort. Han blickade åt Roy som inte alls verkat lyssnat på. Han koncentrerade sig på spelet totalt. "Roy, din tur!", skyndade Ethan på. Roy nickade och verkade tänka efter, sedan drog han sina kort och såg mot Kiliah. Det var hennes tur.

Efter ett tag efter spelande och nya glas rom, hade dagen övergått till kväll. Värmen blivit svalare och nu närmade sig jakten för skatten. "Kiliah.", sa John och blickade mot ett fönster som vette mot hamnen. Han kunde se masten av deras skepp. "Det är dags nu, inte sant?"