PRS botillia1 & Lupple

Han nickade sakta och bet sig i läppen.
- det finns ju hur många namn som helst. Lukas, Noah, Jaob, William, James, Ethan. Ja jag hade kunnat fortsätta i all evighet sa han och skrattade lågt medan han mjukt såg på sin son som vaknat. Hans son tog tag i Theodors finger och stoppade in det i munnen. Theodor himlade lätt med ögonen innan han drog ut det som om han fått ont.
-brukar nyfödda barn ha tänder? Frågade han och visade Amelia ett litet sår han fått på fingret som efter två små tänder.

Amelia nickade sakta.
"Noah är vackert." Viskade hon ärligt och såg sedan hur ungen stoppade in fingret i munnen och sedan hur Theodor drog ut det igen.
Hon såg hans blick, och såg på såret med skräck i ögonen.
Och skakade på huvudet.
"Verkligen inte." Viskade hon och ryckte åt sig hans finger och studerade det.
Hon släppte sedan taget och lyfte försiktigt upp sonens läppar och försökte tvinga honom att öppna munnen. Och nog fanns det tänder där.
"Älskling." Sa hon och såg hur vassa de var. Det var nästan som huggtänder.
" Vilka tänder kan bita en vampyr?" Frågade hon lågt.

Han log mjukt.
- då får han heta Noah helt enkelt sa han och svalde hårt medan han såg på sitt finger och när Amelia lyfte sonens läppar där man såg små huggtänder.
- jag vet inte faktiskt. Vi får se om det händer något annat, men just nu försöker vi att inte visa någon annan sa han.

Hon nickade sakta.
"Noah." Log hon leendes och nickade sakta.
"Bra tanke. " Viskade hon och såg på sonen.
"Noah, försök att hålla dem där för dig själv. Pappa och mamma kan du visa. Ingen annan." Viskade hon lågt.
väl medveten om att han inte kunde förstå men hon ville ändå säga det innan hon tog bort fingrarna från hans mun.
Hon lutade sig trött mot Theo och pussade hans kind lätt.
" Älskar dig." Log hon.

Theodor log mjukt och såg på deras barn.
- Vi kanske ska lägga honom i hans säng, trots att du vill så kan du inte bära honom hela tiden sa han med ett retsamt men kärleksfullt leende och tog Noah och la honom i hans säng med täcket om honom.

Hon såg på honom när han tog hennes son ifrån henne. När han tog Noah. Hon tänkte genast protestera men bet ihop käkarna.
Deras son.
"Mm. Men sängen kan vara närmare." Sa hon sammanbitet och såg bedjande på honom.
Det var inte långt men det var inte tillräckligt nära heller.

Han skrattade svagt och tog tag i hennes händer.
- han ligger bokstavligen en meter bort, herregud vad du kommer bli en tjatig mamma, hur ska jag orka med dig? Sa han med ett retsamt leende och kysste mjukt hennes läppar.

Hon såg på honom, och på barnet.
" Men en meter är långt." Viskade hon oroligt och kände hans händer i sina och besvarade kyssen.
" Kan vi inte bara ha honom närmare. Det är hans första natt." Mumlade hon bedjande och såg på honom med stora ögon.

Han himlade med ögonen och flyttade sängen närmre dem.
- visst kommer det vara jag som introducerar honom för alkohol och tjejer eftersom du kommer vara en överbeskyddande mamma sa han med ett litet leende.

Amelia log stort då han flyttade sängen närmare men slutade sedan le och stirrade på honom.
"Åh det kan du glömma Theodor. Han ska inte hålla på med sånt." Sa hon gravallvarligt och vek sedan undan blicken och skrattade lågt.
"Åh jag kommer så vara den." Viskade hon och la händerna över ansiktet.
"Han kommer hata mig när han är tonåring." Viskade hon, hon var verkligen en hönsmamma. Hon kände det verkligen.