prs rollspelare & wolfy

”Jag kan prata italienska.” Riktigt flytande pratade han inte italienska men det skulle knappast hur som helst imponera på hennes mamma. ”Naturligtvis följer jag med dig, så lättskrämd är jag inte.”

Evelyn rynkade på pannan och tittade på honom, det var inte hans rädsla hon brydde sig om.
"Jag är." erkände hon och tog ett litet steg ifrån honom. Han verkade inte förstå alls, hon tyckte att han kunde koppla ihop hennes ex mystiska död och hennes föräldrars misstyckande om alla.

”Vad menar du?” Han såg allvarligt på henne. Han brydde sig inte om hennes föräldrar gick efter honom för det kunde han använda till sin för del, men det var en helt annan sak om de skulle göra något mot deras dotter. Det skulle de väl inte?

"Jag vill inte att de ska ogilla dig men det kommer dom göra i vilket fall som och då kommer det bli svårare för mig att träffa dig för jag kan inte vara med någon i det långa loppet om min familj inte är okej med det." sade hon ärligt och tittade upp på honom.

Jax spände käkarna och släppte taget om hennes hand. Familjen kom alltid först, antog han.
”Jag kommer ändå vara där, oavsett om det är vid din sida eller inte.” Om hon oroade sig så mycket för vad de skulle tycka om honom om de förstod att de sällskapade, så fick han hålla sig från henne.

Evelyn rynkade på pannan när han släppte hennes hand. Fan, hon hade ju inte menat att han skulle bli sur på henne. Hon var alldeles för upptagen i sina tankar om hur hon kunde vända situationen så att hon missade vad han sa.
"Jag hör av mig sen om hur det blir, okej?" log hon svagt och backade lite innan hon gick till hallen.

”Vi ses senare.” Han syftade på att de skulle träffas om några timmar för att shoppa klänning och kostym till galan tillsammans. Om det fortfarande skulle bli av vill säga.

Evelyn nickade och gav honom ett litet leende innan hon tog på sina klackar och skyndade sig ut. Hon ringde efter en taxi och sa sin kusins adress då hennes bil var kvar där. Det dröjde inte länge förrän hon var hemma, nyduschad och förvirrad. Hon visste inte alls hur hon skulle göra.

Med en suck såg han efter henne och drog en hand över ansiktet. Han förstod verkligen ingenting, han hade ingen aning om vad han skulle göra. Men han fick ta en dag i sänder. Ville hon inte presentera honom för sina föräldrar så var han okej med det.

Evelyn ville gärna tro det bästa om Jax men det fanns något i hennes bakhuvud som sa till henne att inte släppa in honom helt. Hon visste inte alls vad hon skulle göra så hon la sig ner och innan hon visste ordet av det så somnade hon.