The cold in our bodies [PRS]

Hon vände sig om och hade nu en skräckslagen blick i ansiktet.
"Det var inte det jag menade. Jag..." Hon såg tacksamt mot Leo och neg för honom.
"Tack så mycket Leo. Jag ska se efter henne nu igen. Om hon vaknar så ropar jag efter er." Sa hon och neg sedan igen.

"Oroa dig inte, Lottie. Det är Rion som måste lära sig hyfs.", ursäktade Leo och knuffade på Rion att flytta sig så att de kunde lämna rummet. Rion såg fortfarande irriterad ut, men mjuknade något när de gått därifrån. "Tack, Lottie. Men meddela Ivan och Maurice först."
De kom ut till korridoren och började tillsammans gå mot matsalen.

"Det ska jag men jag tror Maurice redan har ppratat med Ivan om hennes tillstånd." Hon rättade till sina kläder och hon log sedan ömt.
"Tack igen Leo."

"Godmorgon, Ivan. Cecilia." Leo kastade en blick åt deras håll innan han slog sig ner på en av stolarna vid det dukade frukostbordet.
Maten såg inbjudande ut där den låg framställt på bordet.
Ivan muttrade något ohörbart till svar bakom en tidning i sitt grepp.
"Är ni redo för resan, Cecilia?", frågade Leo artigt för att få bort uppmärksamheten från Rion. Han behövde få i sig blod för att fungera normalt igen.

Cecilia såg upp från en bok hon hade framför sig.
"Godmorgon Leo. Det är klart jag är. Det är alltid roligt att fara på äventyr. Nu vet vi inte ens vart vi ska." Sa hon med ett leende så sina läppar.
"Hur mår Alice? Bättre eller sämre? " Hon lade huvudet på sned och log ömt.
"Tror ni att vi kan åka med hennes tillstånd?"

"Det gör det hela mer spännande antar jag?", fortsatte Leo om Cecilias glädje för resa.
"Hon är stark. Hon klarar sig.", sa Maurice som redan satt vid bordet med de andra. Leo nickade. "Med ett övervakande öga på Alice, så ska det nog vara säkert för henne för att resa vidare. Jag åker med henne i vagnen. Jag behöver tjänare med mig som kan hjälpa till också.", sa Maurice och tittade mot Ivan för att få medhåll.
"Javisst, javisst, Maurice. Om du tror det är bäst så. Du ska få med dig tjänare. Ta den större vagnen. Så blir det lättare för er att ta hand om henne."

Hon nickade och såg sedan mot Ivan.
"Då har du inget emot att jag är i din vagn? Så jag inet behöver vara ensam.." Hon log ömt mot honom och skrattade sedan till.
"Men du får ju säga nej." Hon nickade sedan igen.

"Du är välkommen att åka i samma vagn som mig." Ivan stängde igen tidningen och vek den innan han lade ner den på bordet framför sig. "Rion? Vad är det med dig?"
Rion stirrade tomt framför sig. Leo upptäckte det. "Åh! Rion måste få blod, Ivan. Han är väldigt törstig.", förklarade han och körde armbågen i sidan av vännen för att skaka honom tillbaka till verkligheten.
Ivan kallade på en tjänare och förklarade läget. Tjänaren försvann genast därifrån för att hämta blod åt honom.
"Bra, bra, Maurice. Du har gjort ett bra jobb. För mycket. Du är min gäst och ska behandlas som det. Jag ska se till att du blir belönad för allt besvär detta har orsakat dig."
"Ingen fara, Ivan. Jag hjälper gärna till."
"Jag insisterar."

Cecilia såg på Ivan och sedan på Rion. Sakta reste hon sig och slog ut med händerna.
"Jag ska bara se om det sista är klart. Sen sätter vi oss för att äta den här juvliga frukosten. Är ni inte hungriga?" Frågade hon och log sedan stort.
"Maurice får berätta om Alice sedan. Vid frukosten..."

Rion fick en bägare med blod serverat åt sig. Han klunkade ivrigt i sig vätskan. Lättat pustade han ut. "Bättre.", mumlade han och sträckte sig efter en servett för att torka bort blodet i mungiporna.
"Javisst, Cecilia. Vi ska njuta av frukosten. Det är fint dukat som vanligt.", sa Maurice och slängde en blick åt Ivans håll. Ivan drog på ett litet leende för att visa att han hört komplimangen.
De började plocka åt sig av frukosten.