Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon kunde inte låta bli att skratta och log mot honom och såg upp på honom.
"Om vi ändå ska vara i hamn så kan jag lika gärna vara den jag är. Jag går och byter om." Hon försvann och fem minuter efter kom hon upp och såg på dem. När ho gick kunde man se hennes nakna ben och hon log mot dem.

Ethan ögnade Kiliah när hon kom tillbaka. Hon var så vacker. Han höjde ena ögonbrynet, men kom på sig med att stirra och skakade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten. "Så fin.", sa Ethan och harklade sig. "Ehm, klänningen alltså.". Han skrattade lite och svalde nervöst.
Kapten John såg också åt hennes håll och nickade. "Milady.", sa han och lyfte på hatten för att sedan se mot hamnen. "Var är de andra? Vi måste göra våra planer för avfärd."

Hon såg på dem och skakade opå huvudet.
"Vi skulle åka imorgon sa du. Vi har saker att göra här och du vet det." Hon såg på honom.
"Det finns en skatt på ön och jag sa inget igår för jag är den ända som vet om den. Vi liksom dödade dem som visste var den var." Hon ryckte på axlarna.
"Så vi ska hämta den tycker jag."

"Men en avfärd kräver en planering, Kiliah, och det vet du.", sa kapten John och såg åt hennes håll med en skarp blick. Men när hon sedan nämnde skatten förvreds han ansikte till häpnad. "Så, du tänker berätta för oss nu?", sa John. Ethan iakttog henne. "Var finns den?", frågade han och plockade fram en flaska rom som han korkade och drack sedan en klunk av.

"Jag vet men jag trode du menade vi skulle ge oss av." Hon nickade.
"Vi går till rummet." Hon såg på John.
"Jag kan visa dig på kartan." Hon log och gick förbi Ethan och en pust av något söt låg över henne.

John nickade. Det lät som en bra idé, dessutom skulle de komma ifrån den heta värmen av solen. "Ethan. Kom med.", sa John. Trots allt var ju Ethan närmsta man till kaptenen.
Ethan nickade och instämde helt då han lockades av den ljuvliga doften från Kiliah. Han följde efter deras steg till kaptenens kammare. John placerade sig vid sitt bord på ena sidan och lutade sig över för att se en blick på kartan. "Visa på kartan, Kiliah.", sa han med sin grova röst och tog av sig hatten igen för att lägga ner den på bordet.

Hon satte sig och började dra med fingret över kartan och sen stannade vid en pungt.
"Här. Jag är helt säker att den är här." Hon såg på honom och log mjukt och lät sin hand falla på Ethans och såg på John.
"Men idag är det för varmt. Det kanske är bättre om vi går när solen har gått ner lite så det inte är så varmt?"

"Men..", började John och såg upp mot Kiliah. "Det är inte långt bort.", sa han och lät häpen, fastän hans blick behöll lugnet. Hur kunde han inte veta om skatten? Hur kunde han ha missat dessa förmögenheter? John ville gärna veta var hon fått veta all denna information, men när han förstått hur hemlig hon var med det, lät han det var. Han trodde att så småningom skulle Kiliah berätta för honom.
"Du har rätt. Låt oss vänta in lite mindre värme.", sa John sedan och drog på läpparna i ett litet leende.
Ethan nickade och betraktade kartan. Han kände också igen platsen. Han såg mot Kiliah och undrade för sig själv var med för hemligheter eller överraskningar hon bar på.

Hon lutade sig tillbaka och såg på dem med ett leende på läpparna.
"Så jag undrar om vi ska gå till baren? Jag vill inte sitta och göra inget." Hon reste sig upp och skrattade.
"Ska vi försöka så Roy i kortspel igen?"

Ethan såg mot John. "Jag tycker att det låter som en bra idé.", sa Ethan med ett leende på läpparna. John verkade överväga det för en sekund, men nickade sedan. "Okej, säg till Roy, det är bra att vi har ett öga på honom, vem vet vad han får för sig annars?". John skrattade lite och tog på sig hatten igen. Även om hatten var en slags trygghet, en del av honom, hjälpte den också en hel del för hettan och solljuset.
Ethan gick före de andra ut ur kaptenens kammare för att komma ut på däck. "Roy! Kom med. Jag utmanar dig i kortspel."
"Jag kommer!", svarade Roy som hade parkerat sig vid kanten av skeppet för att njuta av det varma vädret. Han skyndade efter de mot land.