Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log mot Roy och såg sedan mot John.
"Så jag var rätt full igår?" Hon såg på honom och log urskuldande.
"Jag brukar inte bli så full men herrejävlar." Hon log och brast ut i skratt.
"Jag ska hämta du vet vad." Hon blinkade med ena ögat och reste sig.

De var inte ensamma i värdshuset. Det var mycket mindre folk än kvällen innan, men inte ensamma. John hade upptäckt några bord med folk som satt vid de och antingen njöt av en måltid, sitt sällskap eller något läsbart. Men så hörde han de ljuva tonerna av ett stränginstrument och tittade upp. Någon spelade på en gitarr. Så fint. Det var en man i hans egen ålder, gissade John och log åt det.
När Kiliah sedan rest på sig för att gå därifrån, hann varken Ethan eller John riktigt med. John såg förvirrad ut och. "Åh..jaha.. okej..", sa han lågt och såg efter Kiliah då hon försvann. Ethan såg lika förvirrad ut och vred på huvudet för att se var hon tog vägen. "Hon kommer väl tillbaka sen.", sa Ethan sedan och ryckte på axlarna.

Hon återvände efter en kvart med klänningen ihopvikt i handen och hon såg på John och satte sig.
"Mannen i butiken har haft problem. Han sa att någon stulit saker." Hon skakade på huvudet.
"Vet du något? Det är e belöning på väldigt mycket."

"Hos Oliver?". John harklade sig. Var inte beredd på nyheten. "Bäst jag ser efter honom.". Han hejdade sig i en rörelse och såg oroat på Kiliah. "Är du okej?", han mötte hennes blick granskade henne sedan, hon verkade inte varit med om något bråk iallafall, bestämde han sig för. Han granskade tyget från klänningen och log litet. "Den är fin.", sa John och menade klänningen för att sedan trä på sig hatten och sätta både pistol och svärd i bältet. "John, jag kommer med dig.", sa Ethan och for upp, men John hejdade honom. "Nej, det går bra.", men Ethan gav sig inte. "Nej, kapten. Jag vill inte att du går själv. Jag kommer med.". John suckade och nickade. "Visst, men ta på dig svärdet först.". Ethan nickade och drog på sig svärdet för att sätta det i bältet. "Kommer snart, Kiliah.", sedan gick de båda ut för att se till Olivers butik.

on nickade och lade klänningen på sidan om sig och åt sakta av maten. Det var nu tystare och hon slöt ögonen, det var rätt skönt. När hon var klar reste hon sig , betalade och lämnade för att gå mot skeppet. Hon kunde höra glada röster och snart klev hon på skeppet och såg sig om.
"Roy?"

"Kiliah?", ekade Roy till svar och snorde runt där han stod vid kanten av skeppet för att blcka ut över horisonten och en ö som syntes en bit därifrån. "Njuter du av vädret? Har du sett att det är nya, andra, skepp som lagt i hamn?". Han lät upprymd, vilket var standard hos Roy. Han verkade lättroad, enkel.

"Jag njuder av vädret." Hon log och såg på honom.
"Vill du at jag går och spionerar?" Hon såg på honom och pekade mot klänningen.
"Ja gör det om du säger det så."

"Ehm.. jag menade bara att det verkade kul med nya vänner- varför inte hälsa på istället?", frågade Roy och tippade huvudet lite på sne samtidigt som han kollade åt hennes håll.
Kapten John och Ethan gjorde de snart sällskap på skeppet. "Kiliah.", sa John och gick fram till henne. "Jag trodde det var större än så.", började John och stannade bredvid de. "Oliver hade blivit stulen på en sak, jag trodde det var flera. Tyvärr kunde vi inte hjälpa. Men han är oskadd tack och lov.". John vilade händerna på bältet och rätade på sig.
Ethan gick fram och kollade åt Roys håll eftersom Roy verkade så uppspelt. Vad var det nu? "Roy, vad är det?". "Har ni sett de nya skeppen som lagt i hamn?", frågade Roy, samma glada ton. "Ja.", sa Ethan och drog på läpparna i ett leende. Han roades av att se Roy så glad. Han var lätt att tycka om, tänkte Ethan.

Hon såg på honom och nickade. Log men hoppade till när John tilltalade henne. Snabbt vände hon sig om och log svagt.
"Ja men jag ville ändå säga till dig. Det är bra att ta hjälp av varandra och det verkade som ni känner varandra så." Hon log och känner på klänningen och log.
Hon visade upp klänningen.
"Vad tycks?"

Ethan tittade på klänningen. Ingen aning vad han skulle säga, klänningar var inget han visste om. Han fokuserade på att kika på färgen. "Fin färg.", sa han sedan och kliade sig i nacken samtidigt som han grimaserade lite, mest på grund av solen, men tanken att kommentera hennes klänning gjorde honom obekväm. Vilket kapten John märkte. Han flinade roat åt Ethan och såg sedan på klänningen som Kiliah så stolt visade upp. Han greppade tyget och kände på det mellan tummen de andra fingrarna. "Fint tyg.". Han tittade upp på Kiliah med ett leende på läpparna. "Den kommer att passa dig fint.", sa han sedan och släppte tyget.