The cold in our bodies [PRS]

Hon andades tungt och kände svetten rinna ner längst hennes rygg. Vände sitt huvud mot honom med sorgsna ögon som snart blandades av skräck.
"Nej inte det där igen. Jag säger vad du vill veta.." Viskade hon och nickade.
"Bara hänt här." Viskade hon.

"Jag ska inte göra dig illa."
Olivia hade svårt att bestämma sig. Hon ville tro Maurice, men när hon hörde Alices ord ville hon stoppa honom. Istället knöt hon nävarna i tystnad.
"Jag försöker bara förstå, Alice.", sa han lugnt och knackade på kanylen för att få bort luftbubblor.
"Kan vem som helst trigga det onda hos dig? Genom att ställa frågor du inte kan svara på?"

Hon kved av smärta och satte sig upp. Hon ville inte vara kvar i sängen. Men Lottie var framme och såg på henne.
"Lägg dig. Det blir inte bättre." Hon såg på Maurice och log ömt.
"Ja det är så. inte bara ni. Alla." Viskade Alice och torkade bort svett ur pannan.

"Hm. Hur länge har det pågått? Hela ditt liv?", frågade han och tog ett försiktigt grepp om Alices hand för att hitta ett lämpligt ställe att sticka henne på.
Olivia var också framme vid sängen för att hjälpa Alice att lägga sig ner i bädden igen.

"Jag vill inte detta.." Hon kände hur hon lades ner och kylan om sig. Såg skräckslagen ut.
"Ja det är det. Jag har alltid haft det. Precis som mina medsystrar." Hon såg på Olivia med sorgsna ögon och såg sedan på Lottie.
"Jag ber dig... Snälla gör det inte..."

"Hm. Så ni är flera? Intressant." Maurice hittade ett lämpligt ställe att sticka henne på i armen.
"Det gör det bara bättre. Oroa dig inte. Ta det lugnt. Vila. Så orkar du med resan. Får vi hoppas." De sista orden lät inte helt övertygande, men Maurice hoppades iallafall på att hon skulle vara starkare till resan.
Han spetsade nålen i hennes hud och tömde kanylens innehåll.

Hon flämtade till när nålen gled genom hennes hud och hon kved av medlet. Det bränndes lite. Det var även svalt på samma gång.
"Nej.." Hon viskade fram detta innan hon föll in i en sömn igen.

"Så. Det ska hjälpa henne att sova ett tag till. Vi får hoppas att det är tillräckligt för att hon ska orka med resan." Maurice tittade på Olivia till Lottie.
"Har hon ont?", frågade Olivia oroligt. "Hon verkar fortfarande svag. Det gör henne gott att sova.", svarade Maurice vagt. Han packade ihop i väskan han hade med sig och plockade upp den. "Om ni har några förberedelser kvar att göra inför resan, så föreslår jag att ni gör dem nu. Ivan är ivrig att ta sig iväg så fort som möjligt."

Hon stoppade om Alice och nickade.
"Ska vi ta den stora vagnen? Så hon får ligga?" Hon såg sedan upp och nickade igen.
"Jag packar lätt. Så jag är redan klar."

"Ja, den stora vagnen.", höll Olivia med, men tvekade. "Vi måste bara kolla med Edgar att det är okej. Det är han som bestämmer. Under greven såklart.". Hon kramade om sina händer osäkert igen. En dålig vana hon hade när hon var obekväm.
"Det är många som ska resa. Det blir nog flera vagnar.", sa hon sedan och såg efter Maurice när han lämnade rummet.