prs rollspelare & wolfy

”Jag kan skjutsa dig hem, jag kan vänta i bilen istället för att följa med in.” Han stängde dörren till badrummet och gick fram till garderoben för att slänga fram rena kläder åt sig på sängkanten.

Evelyn kom på sig själv med att ha gett honom en annan adress senast, han visste inte alls vart hon bodde. Hon bet sig fundersamt på läppen och kollade på honom.
"Eh, eller så möts vi på stan om två timmar?" föreslog hon leendes.

Han vilade blicken på henne en stund med huvudet på sned, hon litade inte på honom fullt ut än.
"Om du inte vill att jag följer dig hem är det bara att säga det rakt ut." Han ryckte nonchalant på axlarna som om det inte var en big deal. Vilket det inte var för honom heller för han hade ju andra sätt också. "Utanför Macy's klockan elva?" fortsatte han sedan och pussade henne på pannan.

"Det är inte det... Mina föräldrar är hemma nu och jag vill inte svara på frågor nu." sade hon och ryckte på axlarna, blev lite paranoid av att han var okej med att inte följa henne hem. Hon hade tagit honom för typen som skulle insistera på att köra hem henne men hon fick ta hans ord att han var okej med det. "Ehm, aa blir bra." sade hon och log svagt. Hon tog på sina kläder och en av hans tjocktröjor över innan hon satte upp sitt hår i en slarvig knut.

”Mm-hm,” nickade han bara, köpte inte riktigt hennes bortförklaring men brydde sig heller inte så hårt. Han orkade inte. ”Drar du nu direkt?” Han höjde smått på ögonbrynen: hade ändå hoppats på att äta frukost tillsammans.

"Nä, tänkte gå ner och köpa munkar." Hon hade märkt att det fanns ett litet bageri i närheten och hon var sugen på munkar, om han ville ha eller inte brydde hon sig inte om. Hon tänkte iallafall ha sina munkar. "Ska du ha något?" lade hon sedan till med ett leende på läpparna.

”Munkar?” Jax rynkade djupt på pannan innan han fattade att hon talade om bageriet som låg längre ner på gatan. Hur hon lagt märke till det genast förundrade honom för det hade dröjt en evighet innan han sett byggnaden. ”Nä,” skakade han på huvudet och la armarna om henne i en kram.

Evelyn nickade lite och skrattade sedan till åt hans kram, hon smälte nästan in i hans famn. Hon tryckte in ansiktet i hans bröstkorg och stönade nöjt till.
"Du är så mysig." Han strålade verkligen ut värme och omtanke, det fanns inget annat hon kunde ha lyckats bättre med.

Han gav ifrån sig ett litet skratt, mysig var inte det första ordet som skulle dyka upp i hans huvud om någon bad honom att beskriva sig med ett ord.
”Du är så fin,” suckade han och strök hennes runda kinder med sina stora tummar.

Evelyn log stort innan hon blåste upp sina kinder, hade haft större kinder som bebis.
"Okej, jag ska hämta munkar nu. Vill du ha något?" frågade hon och drog sig undan från honom. Hon gick till hallen och rynkade lite på pannan då hon bara hade klackar där. Hon suckade tyst men sken upp i ett leende när hon såg ett par tofflor. "Kan jag ta dom?"