Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon satte sig närmare Ethan och lade huvudet mo hans axel och smekte hans kind.
"Vi tar in på ett rum. Du får inte gå." Hon lade armen om honom och slöt ögonen. Allt snurrade och hon satte sig upp.
"Det var den starkaste romen jag provat."

Ethan satte armen om henne för att hålla henne nära och andades in ett djupt andetag. Pulsen var hög. Han lugnade sig och såg mot henne. "Jag tror du behöver sova, Kiliah. Sitt kvar med kapten, jag kommer strax. Jag betalar ett rum för oss.", sa Ethan och mötte hennes suddiga bilck innan han lämnade henne kvar med kapten John.
John såg åt det håll Ethan gick innan han vände sig mot Kiliah och lutade sig över bordet för att inte behöva prata så högt med henne. "Kiliah. Är du säker på att det är det här du vill?", sa John och såg på henne med en allvarlig blick. Det var tydligt att han undrade. "I min besättning ska vi alla kunna komma överens, jag vill inte att någon av er råkar illa ut bara."

Hon nickade och lade sig sedan över bordet och öppnade ena ögat.
"Jag vill ha Ethan. Jag älskar honom. Jag har varit sexslav förut." Hon sluddrade lite och slöt ögonen.
"Jag vill ha honom och du får inget."

"Kiliah. Du svamlar. Låt mig hjälp dig upp på fötter. Jag tar dig till skeppet. Det är inte långt dit och frisk luft kommer att göra dig gott.", sa John och ställde sig upp. Han gick fram till henne och förde sin händer mot hennes axlar för att sätta henne rak upp. "Kom.". Han tog hennes ena hand och visade att hon skulle följa med. "Den här vägen. Jag säger till Ethan att du behövde sova.", sa John.

"Men jag vill sova i säng." Hon såg på honom men reste sig och muttrade.
"Du är som en pappa." Hon lutade sin kropp mot honom och räckte honom burken med parfym.
"Kan du hålla den så jag inte tappar den?"

John sänkte armen och såg på henne med en trött blick. Hon var vuxen, hade egen vilja, det var inget han kunde säga till om. Han bestämde sig för att han iallafall hade försökt. När han beslöt sig för att då gå därifrån kom Ethan fram till de. "Hur går det?", frågade Ethan, som för att kolla läget. John plockade burken Kiliah bett om och nickade. "Godnatt då.", sa kapten John och nickade åt de båda samtidigt som han greppade kanten av sin fjäderprydda hatt. "Godnatt.", sa Ethan utan att kolla på John. Han granskade Kiliah. "Kom, Kiliah.", sa Ethan och drog henne hastigt till sig för att sedan plocka upp henne i sina armar. "Jag har ordnat ett rum åt oss.", sa han och log. Han korsade rummet för att bära henne till trapporna och upp på den andra våningen där sovrummen höll till. "Den här vägen.", sa han och kvävde en gäspning.

Hon såg på honom och log bara trött och såg sedan på Ethan och nickade.
Hon var för full för att orka bry sig om att hon blev buren och somnade nästan i hans famn.
"mhmmh." sa hon och vände ansiktet mot hans kropp.

Ethan sträckte sig efter handetaget tilll dörren för att öppna den så att den svängde in mot rummet. "Så.", mumlade han och gick fram till sängen för att tappa henne på madrassen. "Sådär.", sa han och gäspade nu stort. Han sträckte på sig stängde dörren om de innan han klättrade upp i sängen och lade bredvid henne. "Den här sängen var skönare än hängmattan.", mumlade han och blickade åt hennes håll samtidigt som han placerade sina händer bakom sin ena kind.

Hon vaknade till en smula när hon föll ner på ängen och kröp sedan ihop vid hans famn.
"Den kan hålla två personer med." Viskade hon och drog honom närmare med. Hon log och somnade snart med sin arm om honom.

Ethan strök med fingrarna över hennes panna och betraktade henne lite när hon sov. Men snart hade han slutit ögonen och somnade själv.
Morgon därpå vaknade han av att han låg på rygg med solljuset som lyste in, värmde hett. Han lade märke till Kiliah och knuffade lite på henne för att se om hon var vaken. "Kiliah?", sa Ethan och smackade med läpparna. Törsten var påtaglig.