The cold in our bodies [PRS]

"Det var länge sedan vi var på resanade fot ja.. Men nu måste vi väl resa för att finna svaren på hennes liv?" Hon såg på den sovande Alice. Försiktigt reste hon sig och baddade hennes panna.

"Ja, det är väl det. Hitta svaren på hennes liv.", sa hon fundersamt och kastade en blick på Alice innan hon sträckte sig efter en trasa för att badda henne med. "Jag vill inte att det ska bli för dystert bara. Och jag.. Jag medger att jag är självisk nu, men jag har inte lämnat slottets område på.. ja.. år!", utbrast Olivia och stannade upp i en rörelse för att föreställa sig det innan hon återgick till att badda Alice.

Lottie såg upp på henne med ett leende.
"Åh det har inte jag heller. Jag ska inte klaga för det är så behagligt här. Men en resa skadar inte mig." Hon såg på Alice som kved.

"Nej, nej, jag klagar inte. Det är inte det.." Olivia såg oroligt upp på Alice när hon hörde hennes suckan. Hon lugnade sig något då Alice verkade återgå till att vila.
"Stackars Alice..", suckade hon och rörde försiktigt vid Alices panna.

"Jag vet inte varför hon har så ont. Men det verkar inte alls roligt.." Hon lutade sig tillbaka.
"Vill du vaka vid hennes sida i kväll? Så kan du sova några timmer i sängen i andra rummet. Det är mitt men snälla. Om vi ska hjälpa henne så delar jag:"

"Kanske sir Maurice kan se efter henne igen?", funderade Olivia.
"Åh, jag stannar här i rummet med henne. Jag sover i fåtöljen om jag så måste sova. Jag lämnar henne inte.", förklarade Olivia bestämt och viktigt.

"Han kommer säkert innan solen går upp." Hon såg på henne och log ömt.
"Jag menade att vi kan sova i skift. Du kan vila och jag vakar över henne. Sen sover jag och du vakar över henne. Du måste sova med och du kan ta sängen."

Olivia nickade och kramade ur vattnet ur trasan över baljan.
"Åh. Du menar så. Förlåt mig, jag lät mina känslor ta överhanden." Olivia nickade igen. "Och du har rätt. Jag måste sova. Faktiskt så känner jag mig trött just nu. Jag går och lägger mig ett tag. Men väck mig så fort något händer. Jag ska bara sova en stund." Olivia reste sig upp ur sängen.

"Det är ingen fara. Det kan bli så. Men dröm sött. Sängen är så skön vill jag lova. Det är något annat än de sängarna ni har." Sa hon mjukt.

"Tack." Olivia nickade och lämnade sedan rummet för att gå och lägga sig i bädden.