Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon satte sig upp och tog glaset i sin had. Hon log och såg sedan sig om. Romen var söt och hon drack upp allt.
"Åh det där satt fint!"
Hon tog Ethans hand och drog upp honom.
"Kom vi dansar!"

Roy hade norpat det sista från Ethans flaska och såg på när de två satte sig upp. Han log mot Ethan när deras blickar möttes. "Hm? Dansa?", sa Ethan en aning förvirrad med nickade sedan, utan att riktigt först förstå vad det var han hade tackat ja till. "Självklart.", mumlade han och kom upp på fötter.
Då visade sig John vid dörröppningen till värdshuset och stegade över till sina vänner. "Ah. Rom! Bra, Kiliah.".Han log mot henne, tog av sig hatten, satte ner den på bordet och hällde sedan upp i ett glas innan han satte sig ner på en stol. "Var är ni påväg?". "Dansa.", sa Ethan och greppade tag i Kiliahs hand för att gå med henne till det håll där de som bäst hörde musiken och på så sätt kunde röra sig till den.

Hon log barnsligt och började att dansa till musiken, Något inte gjort på länge och hon drog med sig Ethan i svängarna. Hon skrattade och såg in i hans ögon. Det kändes så rätt.
"Är jag för snabb?" Hon såg på Ethan.

"Hm?". Ethan verkade inte helt höra på. Antingen hörde han inte hennes ord i vimlet av alla andra röster inne ifrån värdshuset. Men när han förstod att hon pratade med honom rynkade han lite på pannan i försök att leta efter ett rimligt svar. Han rörde sig ovant till musiken. Ethan brukade sannerligen inte röra sig till musik, därav heller aldrig dansa. "Eh..nejdå.", svarade han henne i försök att han hade hört rätt och log mot henne. Hon var så fin. "Kiliah.", sa han med ett leende och tog ett steg närmare innan han sedan sökte med ena handen genom hennes hår och drog sig mot henne för att kyssa hennes läppar och släppa sedan taget. "Tack.", sa han och skrattade för att sedan fortsätta röra sig till musiken.

Hon hann inte säga något utan kysste honom tillbaka och log mot honom. Hon hade glömt bort smärtan från axeln och rörde sig tätt intill honom.
"Du är vacker."
Hon hörde någon busvissla och vände sig mot deras bort och vinkade lätt.

Ethan skrattade och sänkte blicken. Hans rörelser blev ens mindre. "Den som sa det var det.", sa Ethan och skrattade igen innan han vågade kolla upp mot henne igen. Han var osäker på vad han ville, men skakade sedan på huvudet som för att släppa tanken. Han tänkte inte grubbla, utan istället njuta. "Jag tror romen har gjort sitt mot mig för ikväll.", sa Ethan då han snubblade till över något föremål på golvet och vände på sig för att gå tillbaka till bordet. "Jag hjälper kapten att betala.", sa han för att förklara för Kiliah och lämnade sedan Kiliah kvar på golvet.

Hon log mot honom och kom efter en stund efter och böjde sig fram.
"Vi behöver inte sova på skeppet ikväll. Jag har en bättre lösning." Hon gav hans örsnibb en lätt kyss och såg på kaptenen.
"Vi reser om några dagar intesannt?"

Ethan hade precis bytt ord med kapten vid bords då han kände hennes läppar mot hans öra och vred på huvudet för att sedan möta hennes blick. Ett leende syntes på hans läppar. "Mhm. Jasså?", sa Ethan. "Var ska vi sova då?".
Kapten John tittade upp efter att ha njutit av musiken och kollade åt Kiliahs håll. "Ja, inte än. Dessutom ska vi ju på skattjakt..inte sant?".

"Hemligt." Hon satte sig och nickade.
"BRA!" Hon sa det lite för högtoch tog ett glas och svepte det och slöt ögonen.
"Bra vi ska stanna på ön för alltid!" Hon såg på Ethan och skrattade mjukt.

Ethan skrattade. Vad menade hon? När hon sedan lät i hög volym skrattade han så att John skrattade med. "Vad skrattar du åt, pojk?", sa John. Ethan drog efter andan och satte sig upp. "Kiliah. Kom, sätt dig, Kiliah. Var med oss.", sa han och klappade på stolen bredvid. "Jag tror de andra har gått till skeppet eller till dansgolvet..", mumlade Ethan när han upptäckte att de satt själva vid bordet. Kanske någon hittat sällskap för natten? Han log åt tanken och sneglade åt Kiliah.