PRS botillia1 & Lupple

Theodor satte sig ner tillsammans med Liam medan de tog vars ett glas blod och började prata om allt möjligt, de hade inte träffats på länge. Men Theodor höll fortfarande ett öra på Amelia ifall hon skulle behöva något.

Amelia satte sig ganska snart upp för att ligga ned var otroligt obekvämt.
Hon fångade in sitt långa hår i händerna och började fläta det och hann precis klart när en enorm smärta drabbade henne.
Hon hostade till och spydde upp blodet hon precis druckit och kände tårarna rinna. Men det var inte vanliga tårar.
De var illröda.
"Theo." Viskade hon svagt och försökte få av sig kläderna.
Det kändes som om hon skulle explodera.
Var det dags?
Hon stirrade på magen men kunde inte riktigt se tydligt.
Och så släppte det. Hon flämtade till, det var som en välsignelse.
Hon tog några djupa andetag och försökte sätta sig bättre.
" Det är okej." Sa hon lugnt men hon frös. Hon lindade täcket omkring sig och slöt ögonen.

Theo hörde hennes viskning och reste sig direkt upp innan han öppnade dörren och sjönk ner bredvid henne medan han mjukt kysste hennes hand.
- hur är det älskling? Vad är det som händer? Frågade han oroligt och drog mjukt täcket om henne.

Hon skakade på huvudet. Hur skulle hon veta?
"Jag vet inte. " Viskade hon och kände sig otroligt rädd, ja vad var det som hände?
" Finns det ingen läkare eller nått? " Frågade hon innan smärtan drabbade henne igen och hon skrek, rakt ut.
" Det är kanske dags. "Viskade hon darrande och snyftande.
Hon var ju stor, men kanske inte tillräckligt stor ännu. Hon greppade tag om hans händer och försökte se honom men det var som om hon var förblindad av smärta.
Men så släppte det igen. Hon andades ansträngt.
" Jag måste gå. Jag kan inte sitta här." Flämtade hon och försökte ta sig upp på benen.
Men hon var så utmattad.

Han höll hennes hand i sin och såg på henne smekte henne över håret.
- det finns henne du träffade som tog ut dig ur rummet när den döende mannen var där eller hon som hjälpte till med mina sår. Ska jag ta hit någon av dem? Sa han stressat och smekte försiktigt hennes mage.
- nej, du måste ligga ner sa han och höll henne försiktigt ner på madrassen.

Hon flämtade till och nickade.
"Ta hit båda. " Viskade hon svagt och kände sedan hur han höll henne mot madrassen.
" Nej jag måste upp." Sa hon stressat och försökte få bort hans händer.
" Jag ligger inte bra." Mumlade hon.
Hon förstod inte riktigt varför hon kände så starkt för detta men att ligga ned kändes otroligt fel.

Han svalde hårt. Liam hade hört vad som hände och gick upp.
- kan jag göra något?Sa han och Theodor nickade och bad honom ta kontakt med kvinnorna. Liam nickade och gick direkt mot ytterdörren.

Amelia kastade av sig täcket efter att Liam gått iväg och svalde hårt.
Nu var hon varm. Otroligt varm.
" Jag är varm." Sa hon irriterat och försökte än en gång ta sig upp och denna gången lyckades hon. Hon höll hårt i sänggaveln för stöd och andades.
Detta kändes bättre. Så mycket bättre.

Han svalde hårt och höll henne i armen för att se till att hon inte skulle trilla. Efter runt en halvtimme så kom båda kvinnorna in genom rummet och såg på Amelia.
- Så hur känner du dig? Sa en av dem med ett mjukt leende.

Hon hade vandrat av och an runt sängen, kastat på sig en tunn morgonrock och tagit av sig den om vartannat.
Som tur var hade hon på sig den när kvinnorna kom.
Men den kändes jobbig. Den kändes tung och varm.
Hon nickade sakta åt frågan.
"Hemsk. Jag får så ont ibland." Flämtade hon och kände ännu en våg av smärta och greppade tag i sänggaveln och borrade ned naglarna i den och kände tårarna rinna.
Denna våg höll i sig ganska länge och när den tillslut avtog så stod hon lutad mot Theo och kippade efter andan.
"Öppna ett fönster. Frisk luft. " Viskade hon och vände om för att försöka ta sig dit.