Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log mot Ethan och såg sedan mot John. Log större och torkade bort något som verkade som en år.
Hon hade nu en familj och hon älskade den.

"Den som förlorar köper en ny runda åt hela besättningen." Hon log mot Roy.
"Så förlora inte Roy."

Ethan skrattade i ett andetag åt Kiliahs ord. "Bäst du gör dig beredd, Kiliah, nu när kaptenen är med, han är farlig.". John och Ethan bytte blickar. John drog på läpparna när deras blickar möttes. Sedan harklade John sig när han tog emot korten Roy på nytt hade delat ut. Han ögnade de och verkade drog in luft, försökte att inte visa sina känslor så att någon kunde gissa vilka kort han faktiskt hade på handen. Ethan såg också på korten. "Kiliah, berätta om skatten. Du sa något om någon skatt, visst?"

"Men det är den som kommer sist som måste köpa." Hon såg på sina kort och slängde två och såg på John.
"Den är nergrävd som alla skatter hurså?" Hon pekade över axeln på ett par män och svarade på grov Irländska.
"Vi tar det när vi är esamna." Hon log mjukt

"Precis.", sa Ethan och flinade. Han lade ifrån sig ett kort och återgick att se på de andra spelarna vid bordet. "Lämna mig inte hängades ovetande, Kiliah, det ser inte bra ut för mig. Tänk ifall någon annan dessutom är efter skatten? Vad gör vi då?". Han lade ifrån sig ett kort och slängde ett öga på Roy. "Okej.", svarade kapten John henne utan att släppa blicken från Roy.

"Jag är den enda som vet om att det finns en skatt så oroa dig inte." Hon såg upp på honom och log mjukt.
"Så vem vinner." Hon lade ut sina kort, bra kort och log stort.

"Hm.", sa kaptenen till svar. När Kiliah hade placerat sina kort på bordet gjorde kaptenen det med. Han flinade. Han hade vunnit. "Nära, men inte tillräckligt..", sa han och såg på Kiliah. Han skrattade, men med henne. "Du hoppades på att vinna förstod jag.", sa han och trädde på sig sin hatt igen. "Jag ska gå en vända, men när jag är tillbaka..", han pausade lite och såg på de andra innan han vände blicken tillbaka på Kiliah igen. "..Då står det rom på bordet, visst?". Han reste sig upp och slängde en sista bytande blick med Ethan, som om de båda visste något, sedan gick kapten John från bordet, ut ur byggnaden.

Hon såg på honom och skrattade.
"Fast jag förlorade inte." Hon pekade på Ethan och flinade.
"Men det är inga problem." Hon såg sedan på Roy.
"Mer rom till folket!" utropade hon och föll i skratt.

Någon som verkade som en servitör, kom fram till bordet med en bricka med flaskor av rom. Den unge mannen placerade flaskorna på bordet och nickade till Kiliah. "Sådär, madame.", sa han och nickade så att han bruna hästsvans föll över bröstet på honom. "Ska jag sätta det på noten då? I vems namn?", frågade han och höjde ögonbrynen. Ethan tyckte att mannen verkade inte mycket äldre än han själv, kanske de var lika gamla? Ethan harklade sig. "Sätt det på kaptens nota. Vi betalar när vi går härifrån.", sa Ethan och sluddrade en aning. Han höll upp en hand och vinkade åt mannen att det var inga problem. "Kapten kommer tillbaka strax.".

Hon log trött och såg på honom. Nickade.
"Ja kapten kan betala." Hon lade sig i Ethans famn och suckade.
"Jag vill ha me rom kan du hälla upp?"

Servitören nickade åt Kiliahs svar och försvann därifrån.
Ethan hoppade till då hon placerade sitt huvud i hans knä av ren överraskning, men skrattade sedan trött. "Åhå.", sa han först. "Jasså. Mer säger du?", sa Ethan och sträckte sig besvärat mot bordet för att greppa taget om en av flaskorna. Han korkade upp den och hällde från innehållet i det närmsta glaset. "Sådär.". Sedan placerade han flaskan på bordet igen och såg ner på Kiliah. Med sin, nu lediga, hand rörde han över hennes hår för att placera det bakom hennes ena öra för att sedan plocka upp sitt egna glas och svepa det sista. Han behövde inte dricka mer, kände Ethan.