PRS botillia1 & Lupple

Han skrattade åt hennes bedjande min och nickade.
- jag har ju varit med om en hel del. Jag menar jag har levt under 1 världskriget och 2 världskriget. Jag har upplevt Amerika, gått på stora teaterföreställningar. Jag har varit i paris och upplevt hippietiden när män hade långt hår och kvinnor inte hade några bhar sa han och skrattade lågt åt det sista.

Hon tittade nyfiket på honom över det han sa och började sedan fnissa åt det sista.
"Hade du långt hår då?" Frågade hon med ett flin och försökte föreställa sig honom i långt hår.

Han skrattade mjukt och skakade lätt på huvudet.
- nej, jag hade definitivt inte långt hår sa han och kysste mjukt hennes panna.

Hon skrattade till och la sig närmare honom.
" Säker? " Flinade hon och drog med handen genom hans hår.
" Så krigen, var du med i dem?" Frågade hon tyst och såg på honom.

Han himlade lätt med ögonen.
- jag passar faktiskt inte i långt hår sa han och bet sig löst i läppen.
- alla unga män skulle ut i krig och jag ser ju ut som en ung man så ja, jag var med sa han och såg på henne.

Hon log svagt men slutade sedan le och nickade sakta åt det han sa, drog med fingrarna försiktigt över hans bröstkorg.
" Det var hemskt, eller hur?" Mumlade hon och såg på honom.

Han såg på henne och nickade sakta.
- folk dog dagligen och för varje krig så blev vapnen bättre och mer effektiva att döda med sa han och lekte med hennes hår mjukt.
- krig leder ingenstans mer än till sörjande familjer la han till.

Hon nickade sakta och flyttade sig försiktigt närmare honom och la armarna tätare omkring honom.
" Det är hemskt." Viskade hon.

Han nickade sakta och kysste hennes panna.
- ja det är hemskt och därför tänker jag göra allt för att du och vår lilla aldrig kommer hamna i någon liknande situation sa han och log mjukt.

Hon log svagt och kysste honom mjukt.
" Du kommer lyckas." Viskade hon och smekte hans kind försitkigt.