Skriva av sig-tråden

Sitter här o är ledsen och vill verkligen skriva av mig lite...
Har en irriterande bror som alltid slår mig, kallar mig saker och hotar mig. Just nu så har jag gråtit två dagar på grund av honom. Han slår mig hela tiden. Han förstör för mig. Han och hans kompis har tagit mina saker. Fick jaga de men sen så tar de sönder mina saker eller kastar de. Min mamma stoppar honom när han tänker slå mig men han slutar aldrig. Jag orkar inte mer. Han förstör mitt liv. Det känns som om han inte är min bror. Detta har hänt ganska länge och jag kommer aldrig förlåta honom...

^ Hur gammal är han?

^Han är 10 snart 11

Usch...bröder. Förstår dig sweetfia

Har bara fyra småsystrar, men dom slåss också... Haha :c Kastar saker också! Fast när man är äldst så får man ta till med hårdhandskarna ibland och skrämma dom små litegrann!

gaaaaaaaaah, har hållit på i 3h och letat efter personen som tagit patent för hålslgaren och så frågar man pappa och får reda på efter två minuter, att de ungefär är lika stor chans att hitta den personen och att dö av en tandborste!!

vi fick världens knäppaste lärare som inte tänker innan hon ger ut läxan!!

kfalöfkw34po58tiwgkvkkagvaöks
måste bara få uttrycka min frustration
jag vill flytta
bort bort bort bort bort
långt bort som fan
nu
innan denna jävla staden förstör mig totalt

jag har en syster som är tre år yngre än mig som har hållt på likadant. Jämt. Jag mådde skitdåligt och var ibland livrädd för att träffa min lillasyster.
Jag fick helt enkelt nog en dag. Jag lät henne slå, jag sa inte till, jag gjorde inte motstånd, jag bara stod där och grät tills hon tröttnade. Efter att det hade hänt en massa gånger så har ho taggat ner rejält
Hoppas verkligen att det slutar!





Jag är i behöv av att skriva av mig... Jag vill inte dö! Jag vill verkligen inte dö, jag vill leva tills jag blir gammal och kan skratta till bingo med mina barnarnsbarn. Jag vill i alla fall leva tills jag blir i 50-årsådern. Jag vill absolut inte dö som 17 år!
Jag satt häromdagen och grät i två timmar över det häromdagen, nästa morgon vaknade jag och mådde så dåligt att jag tänkte att det kvittar. Liksom snälla döda mig nu, jag är ändå redan så gått som död så..
Asså den snabba ändringen skrämmer mig så extremt mycket... Om jag kunde ändra mig så fort, hur långt kan det gå nästa gång?
Jag är ärligt talat rädd för att jag ska ta livet av mig, men jag vill verkligen inte de. Men något annat jag inte vill är att leva såhär. Jag är så sjuk att jag inte kan röra mig, i fler veckor, och ingen inser hur dåligt jag mår, ingen förstår vad det är för fel på mig. Om jag ska leva såhär resten av mitt liv så förstår jag inte hur jag ska orka leva, vad jag har att leva för...
Sorry för jobbig text, förväntar mig inga svar, behöver bara skriva av mig

Åh, du kna bo hos mig jag har våningssäng
Min skoldag var minst sagt speciell.... Det börjar med att min franskalärare vill prata med mig enskilt. Och hon säger att jag ska sluta ihennes klass p.g.a mina stora svårigheter med franskan. Så nu har jag inte något b-språk längre

fuck life! säger det typ. ofta.