prs yehet & kkaebsong

Joshua sover där ett bra tag, många mardrömmar som får honom att gnälla som den hundvalp han är... Men också drömmar som han önskar var verkliga, med Samuel, Julian, Fred och Andrew och Anthony. Greppet om den äldre hårdnar och han gömmer sig tätt intill.

Hela den natten, eller snarare morgonen, sov Zihao lite sisådär. Varje gång Joshua fick för sig att klamra sig fast värre än någonsin vid tjugoåringen, slog han förvirrat upp ögonlocken för att nästan genast därefter somna om. Och samma process gickham igenom hela tiden som nittonåringen sov. Det betydde dock inte att han hade någonting emot det, för det hade han verkligen inte.

Hur länge är det Joshua sover egentligen? Det går lite fram och tillbaka verkar det som, mardrömmar och fina minnen. Det enda han vet är att när nittonåringen väl slår upp ögonen, så är de en säsong längre fram i modern family.. jisses. Blicken glider ner till sina armar som hårt kramar om hans fästman.
"Förlåt.." mumlar han utmattat och sluter ögonlocken, fy fan vilka mardrömmar.

Zihao öppnade ett av de tunga ögonlocken och betraktade den yngre under tystnad. Herregud, de bad verkligen varandra om ursäkt över de underligaste sakerna..
Du brukar alltid säga att jag inte ska be om ursäkt, så varför gör du det själv? Det är helt okej att du drar och sliter i mig, och ännu mer okej att du kramar mig som om det inte fanns någon morgon dag. Jag tycker liksom om det, förstår du?

Joshua gnuggar sig om ögonen innan han gömmer sig tätt intill den äldre med en besvärad suck.
"Jag kunde sova lite iallafall... fick en del mardrömmar." Viskar han med ett svagt leende och stryker händerna över Zihaos tjocka päls.

Jo tack, det märkte jag..men ville verkligen inte väcka dig, speciellt inte eftersom det var så längesen du sov. Men men, vill du ha frukost? Kan fixa. Eller rättare sagt, jag kan försöka fixa. Tjugoåringen gjorde en liten grimas innan han försiktigt strök tungan över Joshuas mörka lockar. Den yngre behövde defintivt få i sig någonting som han kunde stå sig på, då han knappt ätit någonting under gårdagen. Inte bra.

Det är lugnande att få ligga där hos Zihao, med hans armar om den nätta kroppen. Att han någonsin skulle kunna sova utan tjugoåringens sällskap verkar fullkomligt omöjligt.
"Jag vill inte ha något att äta.. Jag vill bara ligga här hela dagen."

Hur mycket jag än vill det, så måste jag tyvärr protestera. Du måste äta, Joshua..kommer inte kunna ligga här och ta det lugnt, det går bara inte. Med en besvärad min började Zihao slicka den yngre över ansiktet, noggrant och försiktigt. Tvätta, tvätta, tvätta. Nej, tjugoåringen skulle inte sluta med sina fasoner innan Joshua bestämde sig för att gå upp och äta någonting. Förhoppningsvis skulle han väl ledsna på de sliskiga pussarna förr eller senare.

Joshua rynkar på näsan och kniper ihop sina ögon medan den äldre börjar slicka honom över ansiktet. Mysigt kanske, men tungan är sträv och nittonåringen kommer nog inte kunna vänja sig vid det.
"Jag är verkligen inte hungrig Zihao." Muttrar han med ett lit3t gnällande. "Vad vill du ha för något?"

Zihao sket totalt i det där lilla underbara gnällande lätet som bara Joshua kunde göra. Den yngre behövde äta, vare sig han var hungrig eller inte. När skulle han inse det? Kanske när kroppen blivit sjukligt tunn och alla ben stack ut? Nej, det fick absolut inte hända. Och med just den tanken i huvudet, fortsatte tjugoåringen att tvätta av fästmannens ansikte. Det var ingen idé att vänta tills han tröttnade heller, för det skulle aldrig ske.
Jag skiter i om du är hungrig eller inte..du måste äta någonting, Joshua. Annars kommer du bara börja gå nerför samma stig som du gjort så förbannat många gånger innan.