PRS Lupple och Ginerva2003

" jo det är sant men hur fick du ens reda på att jag var vampyr" frågade han

Hon såg på honom och vände bort blicken.
Svalde några gånger.
" Jag eh, det fanns saker som inte passade ihop som inte var rimligt. " Sa hon lågt och drog handen igenom sin sneda lugg.
"Jag sökte på internet, hela dagen. Det var väldigt konstiga sidor. Jag hade tänkt och typ testa dig innan men ehm jag kunde inte hindra mig från att säga det." Viskade hon.

" jag undrar om jag åker hde du då kunar bara låsas att dualldrig mör mig och kanske träfanågon du gillar sim inte är farlig" frågade han.

Summer tittade på honom, väldigt oförstående. Varför frågade han ens det?
Hon kände några tårar rinna ned för kinderna, hon visste att de inte hade känt varandra länge men hon kunde inte hjälpa det.
Hennes hjärta slog för honom.
"Jag tycker det är orättvist. Varför ska du ens åka? "Viskade hon och vände bort blicken och försökte hindra sina tårar.

" jag är ett monster jag är inte den du tror jag dricker folks blod jag är farlig" sa han.

Summer skakade på huvudet och såg på honom.
"Du ser dig inte med speciellt klara ögon." Sa hon sorgset och gick fram och kysste honom försiktigt på kinden.
"Jag är inte rädd men du kanske är. " Sa hon och började gå tillbaka till huset och studerade fönstret. Hon kunde inte ta sig in genom dörren, den var låst.
Hon försökte ta sig upp genom att klättra men det var förgäves. Hon satte sig irriterat på gräsmattan och studerade honom.
Hon ville inte att han skulle lämna, henne. Men samtidigt vad kunde hon göra för att hindra honom?

han gick fram till henne och lyfte upp henne.
han hoppade upp till fönster karmen
och satte ner henne i rummet.

Summer kände hans armar om sig och la sina omkring hans hals och såg mot marken men befann sig lika snabbt som i en blinkning i sitt rum.
Hon bet sig lite i läppen och satte sig på sängen.
"Kan du inte bestämma dig imorgon? Jag ska sova du är välkommen att stanna." Sa hon sorgset och kröp sedan ned i sängen med hans tröja på sig under täcket. Den tänkte hon då inte släppa taget om i första hand.

” är du säker att du vill ha en farlig vampyr här när du sover” frågar han.
Han vill veta säkert att hon inte var rädd för att spendera en sista tid med henne skulle han villiga.

Hon såg på honom och himlade lite med ögonen.
" Åh kom igen. " Sa hon och skrattade lågt.
"Vi har varit ensamma förut- inget har hänt så ja jag har inga som helst problem med det." Sa hon och log mjukt mot honom.