Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon tog burken och höll den till sig.
"Tack kapten. " Hon log mot honom och såg sedan ner.
"Ska vi gå vidare kanske?" hon log mjukt och pekade mot torget och log.

"Det är så lite så.", sa John då han placerade guldmynt vid kassan för att betala för parfymen. "Givetvis, Kiliah, ska vi gå vidare. Den här vägen.", sa John och nickade åt kassören innan han styrde stegen mot gatan och de andra stånden. "Är det något du är ute efter?"

"Vad menar du? Jag är inte ute efter något." Hon såg på honom och höll parfymen i handen.
"Jag är bara glad. Får jag inte vara glad kanske?" Hon suckade och vände på huvudet.
"Jag har bott på den här ön så länge. Känns konstigt att lämna den då och då."

"Det är så vi gör. Vi gillar havet och friheten det ger oss, men det är alltid skönt att känna att en har fötterna på jorden ibland.", skrattade John och körde händerna i sina byxfickor. "Om du känner du klar, kanske vi skulle göra de sällskap i värdshuset?", sa John och lät lite frågande. Visserligen var han sugen på något vettigt att äta, men också något att släcka törsten med.

Hon nickade.
"Jag är utvulten. Jag sklle göra allt för en stor bit kött." Hon såg på honom och log.
"Och en flaska med rom. " Hon log mjukt.
"Saknar du inte Irland en liten bit?"

"Kom, då går vi här.", sa kapten John som genast ändrade riktning att gå mellan husen. Det var tydligt att han visste vägen och området. Han hade ju trots allt varit på ön länge och halvt som halvt kallat det sitt hem, fastän skeppet var hans riktiga, tyckte han. De passerade hus, andra affärer, passerade människor och styrde stegen i skuggorna från palmträden. "Äntligen..!", sa John och log brett när han fick syn på kyffet. Han kastade en blick åt Kiliah. "De sitter säkert vid ett bord.", sa John och började gå in i byggnaden.

Hon gick efter och såg på honom och lade huvudet på sned.
"Här? Jag har aldrig ätit här." Hon såg huset och log.
"Är det gott?" Hon log och såg på dörren och gick efter honom.

"Du kommer gilla det.".
Inne i värdshuset hördes röster, skratt, livliga diskussioner och till Johns glädje- musik! Hans leende var som påklistrat än. Han blickade genom rummet med sina mörka ögon och upptäckte besättningen vid ett av de större borden och höjde handen för att visa att han hade sett de. De vinkade tillbaka. Ethan nickade och log han med. I förbifarten gav kapten John sin beställning åt någon som verkade jobba där och beställde även åt Kiliah. Han fick en nick som svar och sedan gick han före till bordet där de andra satt. Han upptäckte deras tomma tallrikar och halvtomma glas med rom. Flera flaskor stod placerade. "Ni har redan börjat festen ser jag.", skrattade John och drog ut en stol för att sätta sig ner på den. I ren vana tog han av sig sin hatt igen så att det mörka håret syntes.

Kiliah kom efter och såg på Ethan. Hon sprack upp i ett leende och gick mot honom och satte sig ner. Hon såg på de halvtomma glasen och såg upp på honom.
"Är den god här? Romen menar jag." Hon log mot honom och smekte hans kind.

"Kiliah!", utbrast Ethan och såg glad ut över att se på henne. Hans blick var dock lite suddig och kinderna varma av romen. "Så kul att se dig igen.". Han fångade hennes hand i sin och kysste den. "Ja, det är den. Smaka.", sa Ethan och räckte över ett glas för att hälla upp drycken åt henne. "Säg mig, var har du fyndat på marknaden idag?"