PRS botillia1 & Lupple

Han nickade sakta och såg ner på sin egen bröstkorg där ärren syntes innan han vände blicken mot henne igen.
- det var väl tur att ni fick bort giftet då sa han och satte sig upp. Visst, det gjorde lite ont men det var mest att han var öm. Det gjorde verkligen inte så ont som det hade gjort dagen innan.

Hon nickade ivrigt och såg på honom.
"Ja det var tur. Jag tror allt är borta." Viskade hon ärligt och kysste honom mjukt.
" HUr mår du?" Frågade hon med ett litet leende på läpparna.

Han besvarade mjukt kyssen och log svagt.
- jo, jag har huvudvärk och känner mig yr och är väldigt öm på bröstkorgen men annars så är det bra sa han och såg på henne, hon var lika vacker som vanligt.

" Ska jag hämta blod?" Sa hon lugnt och såg på honom och smekte hans kind lätt.
Kysste honom igen för att sedan avsluta kyssen och sätta sig lite mer bekvämt på sängkanten.

- Jag kan hämta det själv, jag sa ju att jag mår bättre sa han med ett litet leende och reste sig upp från sängen och drog på sig en grå tshirt innan han snabbt kysste hennes kind och började gå mot köket.

Hon nickade försiktigt och bet sig lite i läppen, följde honom med sin blick och log.
Det var underbart att han mådde bättre och det gladde henne men tänk om han inte var helt frisk ännu? Hon svalde hårt och reste sig upp från sängkanten och gick in på badrummet med försiktiga steg. Låste dörren om sig och drog av sig kläderna och gick in i duschen för att duscha av sig och såg först då, blåmärket vid hennes mage.
Hon svalde hårt, oroligt. Kunde ens vampyrer få blåmärken?
Det tog lång tid för henne att komma ut från badrummet iklädd en morgonrock och kröp försiktigt ned i sängen.

Theodor gick in i köket och tog fram ett stort glas där han hällde i blod, vilket han klunkade i ett par stora klunkar. Efter det gick han tillbaka till sitt sovrum och satte sig ner på sängkanten och granskade Amelia. Han la försiktigt handen på hennes mage och smekte den med sin ena tumme.

Hon stannade hans hand och skakade på huvudet.
"Inte nu." Viskade hon och lyfte hans hand till sina läppar och kysste den mjukt.
"Kan du berätta en historia? Från längesen." Log hon bedjande och såg på honom med glada ögon.

Han flyttade sin hand, antog att hon hade ont i magen eller något.
- vad menar du med min historia? Frågade han mjukt och gav henne ett litet leende.

Hon skrattade lågt och såg på honom.
"Behöver inte vara din historia. Berätta bara om nått du sett. Typ ett annat land, en annan tid. Nått annorlunda." Sa hon bedjande och med ett sött leende.