Not what I wanted [PRS]

När Joshua reste sig upp för att gå och hämta de där grejerna han talat om, fick Zihao en liten katt placerad i knät. Hon var väldigt fluffig och söt, började genast klättra uppför sjuttonåringens bara bröstkorg. Det sved ganska mycket när de små klorna grävde sig in i bröstkorgen på honom, men så snart han fångat upp henne i famnen drogs de genast tillbaka. Jösses, katter var verkligen söta små varelser.
”Du behöver aldrig be mig att gosa med en katt, jag gör det frivilligt utan uppmaning”, sade sjuttonåringen och skrattade till, ett genuint skratt med ögon som lös. Återigen, djur var någonting han verkligen uppskattade. Hundar, katter, ödlor, hästar, fåglar. Alla djur, till och med spindlar.
Han vände upp de där runda, glittrande ögonen mot sextonåringen och log gulligt. Ansiktet kunde verkligen se helt olikt ut beroende på hur humöret var. När ilskan kikade fram och tog över kunde han se absolut mordisk ut, lyckan speglade sig likaså med leenden och stora ögon. Självfallet fanns det ytterligare ett speciellt uttryck, det där trevliga uttrycket som då och då kunde stryka sig över det stiliga ansiktet. Fast det syntes inte speciellt ofta, vilket inte var så konstigt. Skulle han vara helt sanningsenlig visste han knappt själv att det ens existerade.

Tänk om brasor kunnat sprida både kyla likväl som värme, det hade varit väldigt praktiskt vid sådana här tillfällen. För just då var ju typ allting helt fel, förutom den bara överkroppen då och då var den ändå pinsamt. Katten var varm och flammorna i den öppna spisen ännu värre. Filten låg fortfarande över benen på honom, vilket inte gjorde någonting bättre.
De svarta ögonen gled omkring i rummet, över fåtöljerna, soffbordet, brasan och bokhyllorna. Det var väldigt mysigt, betydligt mysigare än i den massiva lägenheten i London. Där vad rummen betydligt större, med luftiga och stilrena. Golven var skinande, av ekträ och alla väggar vita. Nästan alla, förutom de i badrummen och sönernas respektive rum. Zihao hade till exempel målat sina väggar olivgröna, med en stor svart matta över i princip hela golvet. Sängen var stor och fylld till bredden av en massa fluffiga filtar och kuddar.
”Hur mår du?” Mr Huaze hade tydligen lyckats smyga sig in i rummet utan att göra ett knyst ifrån sig. Hur kan man ens röra sig så pass tyst?
”Jodå..Joshua skulle hämta någonting som kanske kan hjälpa”, svarade sjuttonåringen och fortsatte stryka fingrarna genom kissens mjuka päls.
”Så ni kommer överens trots allt?” Undrade fadern förvirrat och kliade sig frånvarande bakom örat. Väldigt förvirrande, jo jösses.
”Nej. Eller jo. Fast nej. Jag har aldrig gett honom en chans men nu..han är väldigt trevlig”, erkände sonen tvekande och vek undan med blicken. Han borde inte ha sagt någonting.
”Misstänkte redan det. Nåväl, det är i alla fall bra att ni verkar ha löst det där.” Men nej, för så enkelt var det ju inte. Löst? Jo tjena. På några timmar? Vilket skämt.

Jösses, Zihao hade nog det ansikte som kan göra flest ansiktsuttryck av alla eleverna i skolan. Ena sekunden kan han verkligen se lite mordisk, ilsken ut.. och andra alldeles bedårande. Ögonen är dubbelt så stora som de tidigare varit och glittrar något förskräckligt, det har nog Joshua aldrig fått se tidigare. Han har nästan lust att lämna en liten puss på Zihaos kind, vilket är en helt ny impuls, eller ja, åtminstone när det kommer till slytherineleven i soffan. Att se de där stora ögonen i värmen, med den lilla kissen som klättrar upp över den bara bröstkorgen, ja.. det är svårt att förstå att det är samma person som Joshua tidigare varit väldigt, väldigt rädd för.
”Du har inte träffat Cissi innan, hon är väldigt stor, lurvig och ja.. putta inte undan henne för Haru bara.” Förvarnar sextonåringen. Leendet på den andres läppar är väldigt sött, och han känner sig lyckligt lottad som fått se det åtminstone en gång. Han borde le mer, men med tanke på omständigheterna är det nog rätt jobbigt för Zihao att göra det. Joshua kastar en sista blick på honom innan han lämnar det varma vardagsrummet.

Fingrarna stryker sig över det varma tyget av t-shirten. Turligt nog har Joshua en del oversized tröjor för någon i hans storlek, och troligen skulle de vara lite stora på Zihao också. Om han försökte ge honom en ut av Samuels tröjor skulle sjuttonåringen säkerligen kunna sniffa upp det och slänga den i brasan. Så det är bäst att vara på den säkra sidan, inte sant? Den är pösig, urringad och i en vinröd färg. Precis som den tröjan som Joshua nu har på sig. Han rycker på axlarna. Efter en stunds letande hittar han ett par luftiga mjukisshorts som borde kunna passa Zihao, kanske det är faderns, kanske Samuels gamla som Joshua försökt ha på sig. Det är bara att knyta dem rejält så. Rotandet efter kläder går snabbt, och tillslut kan han smyga in i köket, noga med att inte få någon uppmärksamhet av resten av familjen som sitter i en djup konversation. Joshua stoppar in en del is i en liten påse, och virar sedan en annan tröja omkring den. Kyla, men ändå inte rakt på. Efter det skuttar han till badrummet, där han häller upp ett kallt fotbad. Fötterna brukar vara grunden till antingen att man fryser eller svettas, så kanske det kan hjälpa lite det också.

Konversationen mellan fadern och dennes mellersta son blev ganska kortvarig, då han slank tillbaka in i köket så snart han sett till att Zihao inte var döende eller liknande. Plus att sjuttonåringen redan hade någon som såg till att han mådde bra, eller snarare försökte få honom att känna sig bättre. Det var nog en härlig syn enligt den äldsta Huaze medlemmen och han klagade absolut inte. Att de blivande styvsönerna redan nu började värma upp inför hans egna söner var positivt utan dess like. Och Zihao delade den uppfattningen, även om han nu fortfarande tyckte relativt illa om Samuel. Skulle det där någonsin ändra sig? Han kunde knappt såga att han ens hoppades på det, främst eftersom de med största sannolikhet aldrig skulle lyckas hålla i en sansad konversation sinsemellan.
Slytherinaren lät huvudet falla på sned när han fridfullt blickade ner mot Cissi. Katter, han gillade verkligen katter. Speciellt när de var ganska stora och fluffiga. Alla små hårstrån de fällde var ingenting som fick honom att direkt backa, speciellt inte då han själv tappade en hel del hår lite här och var. Hycklare må han varit lite då och då, men så jävla illa var det minsann inte. Under fullmånarna när han slapp sitta instängd i källaren blev det hår typ överallt i hela huset. De hade till och med blivit tvungna att täcka typ soffan därhemma med en filt och i skolan hade Ethan börjat göra precis samma sak med alla sängar. Ingen uppskattade att vakna med en munfull hår klistrandes mot tungan.

Tröttheten som sakta men säkert börjat krypa över Zihao försvann ungefär lika snabbt som den uppstått. Någon tappade upp vatten i badrummet - Joshua med andra ord. Vem annars kunde det vara?
Han tvekade en gnutta innan han bestämde sig för att komma upp på benen. Efter middagen verkade åtminstone yrseln ha försvunnit, så det var ju alltid ett plus. Försiktigt släppte han ner Cissi i soffan igen, där hon missnöjt rullade ihop sig. Varför lämnade han henne där liksom? Sådant gick inte att förstå sig på.
Stegen styrdes snart därefter mot badrummet på nedervåningen och sjuttonåringen stannade till i dörröppningen. Armarna lade han i kors över bröstkorgen, så att han täckte så mycket av den som möjligt.
”Vad gör du? Kom du på att du ville ta ett bad eller?” Frågade Zihao nyfiket och studerade Joshua med ett höjt ögonbryn. Balansen var fortfarande oduglig för tillfället, men han kunde stå ganska bra. Nästan.

Efter en stund ensam inne i badrummet verkar det som att Zihao blivit lite väl nyfiken, och bestämt sig för att kika på vad som försiggick. Skulle Joshua ta ett bad? Åh, det vore mer än bekvämt, dock är den andres välmående i fokus just nu. Eller ja, han kommer nog inte kunna få honom att må bra på några ynkliga minuter med nya kläder, is och vatten, men kanske lite bättre. Och även det ser lilla Joshua som en stor vinst.
”Det är till dig,” konstaterar han med fokuset på den lilla baljan. Vattnet når till mitten av den vackert dekorerade baljan, och innan han bär upp den slingrar han en handduk om sin arm. Inget spillande på golvet, förhoppningsvis kommer Zihao hålla sig till det utan att gryffindoreleven behöver säga det out loud. Det skulle nog bli lite irriterade, Joshua måste liksom hålla sig lite i skinnet. Om han konstant påpekar allt som stör honom, ja då kommer nog alla Huaze syskon sticka därifrån på en sekund. ”Du skulle ju inte gå upp, du kunde svimma,” Han blickar upp mot den äldre tillslut. Ögonen fäster sig på det nyfikna ansiktet, noga med att inte stirra på den smala, men välformade överkroppen. ”Hur är det med yrseln? Lite bättre?”

Med tanke på att han faktiskt kunnat ställa sig upp och gå själv är det en stor förbättring, men de långa benen skakar fortfarande lite. Han ser lika blek ut, lika sjuk.
”Jag tog med lite kläder, inget är Samuels du behöver inte oroa dig.” Joshua kan inte undgå att skratta lite, att han varit så angelägen att inte ta någon av den äldsta Lewis broderns kläder är lite roande. Speciellt med tanke på att de kläderna hade passat Zihao mycket bättre. Händerna räcker fram de lena, varma och nytvättade tygerna som luktar av en blomblandning. ”Du kanske kan sätta på dig dem här, så lägger jag fram fotbadet och sådär.. tror du att det går?”

Till Zihao? Var allt det verkligen nödvändigt? Han uppskattade det självfallet något alldeles enormt, men det fick honom samtidigt att känna sig jävligt kass. Här gick Joshua omkring och fixade fotbad och torra kläder medan han själv vinglade omkring i bar överkropp. Nu skulle visserligen bröstkorgen snart täckas av en tröja som liknade den sextonåringen för tillfället bar, men som det var för stunden var han halvt naken. Och hur skulle han ens göra nu? Ta av sig kläderna framför den yngre utan att låtsas som någonting? Det kändes också fel på alla möjliga sorters nivåer.
”Tack”, började sjuttonåringen långsamt och tog emot kläderna med darrande händer. ”Och ja, yrseln är bättre så tänkte att det inte var någon fara att ställa sig upp en liten stund”, fortsatte han i ett försök att förklara sig själv. Egentligen hade det väl ändå varit smartare att stanna i soffan och inte utsätta kroppen för några påfrestningar, men han hade ju inge kunnat låta bli. Hela tiden var han tvungen att i alla fall försöka stoppa näsan i blöt.

Ögonen glider fram och tillbaka mellan Joshua och klädena, i samband med att ett flertal olika frågor susade omkring inne i huvudet på honom. Till exempel, när hade gryffindoraren gått och blivit så söt? Och det var bara en av frågorna han gärna ville ha svar på! Förhoppningsvis var han lite extra känslig med tanke på pälsproblemet, fast det var ingenting han kunde svära på. Hade de där kinderna alltid varit så puffiga och ögonen stora?
”Du menar att jag ska sätta på mig dem här och nu?” Frågade Zihao och ryckte kort därefter på axlarna, som var rätt så mycket bredare än den yngres. Istället för att invänta ett svar, lirkade han av sig byxorna han bar och lät dem glida ner i en hög på golvet. Plocka upp dem kunde han göra när han var klar. Åh, så smidig! Stå där du och posera, ta din tid. Snabbt gick det tyvärr inte att få på sig de nya kläderna.

Hur hade Zihao vetat att yrseln var bättre innan han ställt sig upp? Tänk om den inte varit bättre och han tuppat av där och då utan någon i rummet som kunde fånga honom? Såja Joshua, ingen mening med att haka upp sig på det, ditt sällskap kommer bara finna det underligt och fly snarast möjligt. Sch, han svimmade inte och det är det som spelar roll. Endast det.
”Strunt samma, att det åtminstone blivit lite bättre är väl ett gott tecken.” Mumlar Joshua lite för sig själv, som att han behöver säga det klart och tydligt för att kunna övertala sig själv. Det går inte så bra, för av någon anledning kan han inte sluta tänka på vad som skulle ha hänt om Zihao fallit ner på golvet och slagit sig. Det skulle inte förvärra febern direkt, men det skulle definitivt ge andra, lite mer fysiska konsekvenser. ”Vill du ha en kopp te? Jag hade tänkt fixa en kopp till mig själv så..”

Stum står sextonåringen där innan han ruskar på huvudet. Hade han inte sagt att han skulle gå och fixa badet i vardagsrummet medan Zihao bytte om? Han hade verkligen inte tänkt att den äldre skulle ta av sig sina våta kläder där och då framför honom. Nej nej, det är lite mer än vad Joshua vill se. Han tvingar bort ögonen innan han försiktigt, som den smidiga lilla orm han är, tar sig förbi Zihao ut ur badrummet. Åh, om han trott att det varit det som Joshua menat kan det verkligen inte ha gett honom ett positivt intryck.
”Jag går bara och fixar fotbadet lite.. så att du fortfarande kan sitta i värmen.” Rösten är lika tyst som innan, men nu mycket mer generad än innan. Först har han en förälskelse på Yaosu, sen har han sina händer sammankopplade med Zihaos, för att sedan ja.. göra bort sig totalt. Gryffindoreleven ruskar på huvudet, vilket tillåter några mörka hårstrån att kittla mot ögonlocken innan han marscherar in mot vardagsrummet igen. Jobbigt.

”Jo, jag tycker också att det är ett gott tecken”, svarade Zihao och drog på sig de torra byxorna. Storleken var snäppet för liten, men de passade ändå hyfsat bra. Det absolut viktigaste var ju trots allt att de inte tillhörde Samuel. Han vinglade till några gånger i sina försök att dra på sig dem, ostadig som bara den. Tröjan var betydligt lättare att trä över huvudet och sticka ut armarna genom ärmarna. Med båda fötterna på golvet var allting tusen gånger enklare än när man var tvungen att stå och sväva med ett ben i luften.
”Te? Ja, om du nu ändå ska fixa till dig själv så får du gärna göra en kopp åt mig också”, sade han och log smått. Te var alltid gott, någonting man kunde dricka för jämnan. Sjuttonåringen föredrog faktiskt te över de flesta andra drickor, såsom läsk, vatten, mjölk och sprit. Däremot kunde han dricka några koppar kaffe lite då och då, men te var favoritdrycken.
Det fanns en liten del inom Zihao som tagit av sig kläderna framför den yngre med flit. Fast varför han gjort det kunde han inte svara på. Kroppen var inte den aspekt han var mest stolt över direkt, men ändå hade han fått för sig att strippa inför stackars Joshua, som lyckligtvis varit smart nog att vika undan med blicken. Han hade förmodligen blivit väldigt okomfortabel med hela situationen, vem skulle inte ha blivit det? Och var han inte förresten gay? Fanns det unge rykten i skolan som pekade mot det? Inte för att det spelade någon roll direkt, men ändå.

”Visst”, mumlade sjuttonåringen till svar och kliade sig nervöst i nacken. Klia, klia, klia. De där nya kläderna skulle säkert vara alldeles sjöblöta om några minuter. Det där med svettandet gick förfärligt snabbt, troligen lite extra hastigt med tanke på sällskapet.
När sextonåringen sedan lämnade badrummet, sjönk Zihao ner på toalettstolen med en ytterst irriterad suck. Vad fan höll han på med? Kanske började bli dags för skärpning? En utmärkt idé! Han gömde ansiktet i händerna, började försiktigt massera tinningarna som börjat dunka lätt. Allt det här gjorde honom alldeles vansinnig, ofrivilligt då.

Joshua kan inte göra mycket annat än nicka som svar, han är lite för osäker för att riktigt veta vad han ska säga. Låtsas som ingenting? Jo, det är väl det bästa alternativet. Men med tanke på att han redan gjort bort sig, kollat åt ett annat håll så är det lite svårt att plötsligt låtsas vara oberörd. Nej, sextonåringen fungerar inte riktigt på det sättet, tyvärr. 
”Då fixar jag det,” rösten är lika tyst som innan. Det är väl bra det, annars hade den nog kunnat haka upp sig och svika honom, vilket bara skulle ha gjort det en hel del värre. Väl inne i vardagsrummet lägger han ner en handduk på golvet för att ställa baljan med det kalla vattnet på. Vanligtvis brukar det innehålla väldigt, väldigt varmt vatten, men det skulle nog inte hjälpa Zihaos svettningar det minsta. Nej, han hade gjort rätt val att ta svalare vatten, jepp. Ett litet mjauande når de känsliga öronen och ögonen glider ner mot Cissi som stirrar upp mot honom. Hon kanske inte gillar att gosa med de andra katterna eller Haru, men människor. Jo, hon gillar att bli buren och se på världen som att det är hennes egna. Rätt fascinerande ändå. Lydigt bär Joshua upp henne. Den tjocka lurvbollen lägger sig bekvämt i hans armar medan benen börjar röra sig mot köket.

”Ska inte du ta något att äta?” Frågar Samuel som lutar sig mot diskkon där den pyntade tekokaren står och puttrar. Med ena armen bärandes på Cissi sträcker han sig efter sina favoritmuggar. Mönstrade i varma blandade färger. Kan inte Samuel bara fokusera på att ta fram efterrätten? Det skulle passa Joshua mycket bättre. ”Börjar du också få feber? Du är alldeles rosig om kinderna.. mer än vanligt, det vill säga.”
”Jag tog lite av Zihaos rester, han ville inte ha allt.” Muttrar lillebrodern till svar och häller upp det hetta vattnet. Ögonen glider från Samuel till Yaosu som fortfarande sitter vid bordet. Jösses vilken konstig kväll. ”Och nej, det är bara Cissi som är så varm.” Lögnis.
”Jag kan ta henne om du vill..” ååhhh, Samuel vet ju hur beroende Joshua är av katterna, det spelar ingen roll hur varm deras päls är. Nej, Cissi ska stanna hos honom. Hon leder tankarna på annat. Som gos. ”Visst visst, försök att inte bli smittad av Zihao bara, skolan börjar trots allt imorgon.” Sant, Joshua vill definitivt inte bli sjuk första dagen i skolan. Gud vilken mardröm.
”Äsch, jag klarar mig.” Med en liten ryckning på axlarna ställer han kopparna på en bricka, för att sedan balansera den med en hand till vardagsrummet. Lite väl osäkert.

Sekunderna tickade långsamt förbi och det kändes verkligen som om allting gick tusen gånger långsammare än vanligt. Svetten hade återigen börjat leta sig nerför ryggen och Zihao bestämde sig snart för att sätta upp luggen med ett hårspänne han hittat i ett av skåpen. Det fick honom att se en gnutta fånig ut, men det gjorde åtminstone inte svettandet värre. Luggen var ju lite som en tjock gardin dom förväntade det hela, så att få den ur vägen var nog en ganska bra idé.
När Joshua passerade förbi utanför badrummet bestämde sjuttonåringen sig får att haka på honom. Stegen var vi vingliga och inte särskilt snabba, men han var fast besluten om att fortsätta stappla fram bakom den yngre. Teet doftade ljuvligt och bara tanken på det där fotbadet med is fick honom att bli halvt lycklig inombords. För fötterna var ju typ det värsta med det hela. De var sådär förskräckligt varma och svettiga, klibbade mot golvet i och med varje steg som togs.
”Det där teet doftar sjukt gott”, konstaterade Zihao och sjönk utmattat ner på soffan igen, nära baljan med det svala vattnet. Det var ganska mycket skillnad på teet i England och Kina, vilket inte var så konstigt. I hemlandet drack de samma sorts te dag ut och dag in. Oftast var det lokalt odlat och färskt, någonting han saknade ganska ofta. I Storbritannien var det pinsamt svårt att hitta riktigt färskt te, om man det ville säga inte gjorde eget. Slytherinaren brukade faktiskt göra det ibland, med färska örter, citron och hett vatten såklart. Det smakade förvånansvärt bra för det mesta.

”Ni vet att jag inte smittar va? Hörde Samuel och..alltså det finns ingen risk för smitning så länge jag inte typ biter dig”, påpekade Zihao och vände blicken mot gryffindoraren. Bra hörsel kunde verkligen vara en förbannelse ibland, speciellt när man hörde saker man inte ville höra.
”Och jag har inga planer på att bita någon av er”, fortsatte han tyst och sneglade hastigt ner mot händerna istället, som vreds mot varandra. Nej, ingen förtjänade ett sådant öde, plus att det inte var någon jätte stor fara när fullmånen inte stod fet och rund på natthimlen. Det gjorde den inte än, som tur var. Imorgon däremot, första dagen i skolan, skulle den kika fram. Fy fan vilken jävla kombination för övrigt - skola och pälsproblem på samma gång. Nej tack liksom.

Blicken glider upp mot Zihao som dykt upp från ingenstans bakom Joshua. Kanske det varit nyfikenheten som lekte igen, det skulle inte förvåna honom.
”Tack," säger han glatt och rättar till brickan på bordet innan han själv slår sig ner i soffan. ”Det är grönt te, svart brukar alltid göra det svårare för en att sova, hoppas det inte spelar någon roll för dig.” Det är väl en princip som alla teälskare känner igen, grönt te är mycket snällare mot sömnen än vad svart är, även om det är många som har svart som favorit. Aja, Joshua gillar det. Den doftar och smakar på ett sätt som påminner en om vinterhalvåret, jul. Chai te har alltid varit lite av hans favorit av just den anledningen, så himla behagligt och välkomnande. Försiktigt tar han upp tröjan med ispåsen inuti, sträcker på sig och börjar försiktigt dutta på Zihaos varma, svettiga panna. De kan inte direkt få allt att försvinna, men kanske göra det lite bättre.. kanske.

Ögonbrynen skjuts långsamt upp i pannan på den lilla gryffindoreleven av det Zihao säger, vänta lite nu. Okej, de hade nog missförstått varandra igen.
”Om du hörde allt skulle du förstå att Samuel snackade om febern, förkylningen. Inte det andra,” påpekar han med ett litet leende. Nej, Joshua vet faktiskt rätt mycket om varulvar och hur det fungerar. Det är inte direkt som att det smittar endast genom att Zihao hostar på dem, nej, det vet Samuel också. ”Antingen har han inte listat ut det än, eller så har han listat ut det sen långt tillbaka och håller det för sig själv. Han brukar inte riktigt använda sådana allvarliga saker emot folk, även de han starkt ogillar.”