PRS Emma07 och wolfy

Thomas dansade endast en kort stund med sin mor. Han var långt närmare sin mor än sin far - hans far hade alltid haft fullt upp och aldrig egentligen ägnat nån större tid åt barnen. Det var först när Thomas kom upp i tonåren som han började få umgås mer med sin far av den enkla anledning att han då började involveras allt mer i styrandet av riket och fick lära sig mer. Rätt snart lämnade hans mor honom och gick iväg, Thomas såg snabbt runt i rummet med blicken.

"Det är ovant att vara bland gästerna och inte hjälpa till bakom", sade hon ärligt med ett litet leende, hon hade hjälpt till på några få baler tidigare med alla förberedelser och sånt, men det var första gången hon faktiskt var med på någon.

Då hon kände sig mätt gick hon tillbaka till Thomas. Medan hon varit borta hade flickor igen flockats runt honom.
”Sjas med er.” Alysia såg på rikemansdöttrarna i tur och ordning. En av dem frågade med vass röst vem hon trodde att hon var egentligen. Det räckte dock med att Alysia höjde på ett ögonbryn samtidigt som ögonen smalnade en aning för tjejen att bli tyst. Med en fnysning vände hon på klacken medan de andra tjejerna följde efter henne likt ankungar.


”Hur gammal är du? Hur länge har du jobbat i slottet?” Caspian kände lite dåligt samvete över att han inte hade koll över saken, men till hans försvar jobbade det en hel del folk i slottet. Han kunde omöjligt hålla reda på vem alla var. Eller han hade åtminstone intalat sig själv om att det inte angick honom. Inte för att han ansåg sig vara bättre än någon annan dock. Det var också en annan sak han intalat sig själv och något han väldigt gärna ville tro på.

Thomas hade rätt snabbt fått flera tjejer omkring sig igen, men han var alltför väluppfostrad för att jaga iväg dem. Ibland kunde det nästan kännas som att dessa baler anordnades bara för att dem i kungafamiljen skulle kunna visas upp... Han blev lättad då Alysia dök upp igen och jagade iväg dem andra, log lite snett mot henne.
"Mätt nu?", frågade han.

Sophie lyssnade på hans frågor och log lite snett, man märkte att hon än var lite blyg av sig.
"17. Har jobbat där i ungefär 3-4 år nu", sade hon ärligt, hon hade börjat jobba rätt tidigt för att kunna hjälpa familjen att klara sig bättre.

”Nu har jag energi för att orka dansa,” nickade hon och la armarna om hans nacke igen. För första gången på länge kände hon sig inte hungrig. Nu skulle hon lätt kunna trycka i sig mer mat men då skulle hon inte orka dansa. Och det ville hon göra. Inte enbart för Thomas skull utan också för att hon tyckte om musik. När man dansade glömde man för en kort stund bort alla bekymmer.


Hade Sophie börjat jobba redan som tretton år gammal? Jösses. Caspian grävde i sitt minne och trodde sig komma ihåg att ha sett henne då hon anlänt första gången. Han var inte helt säker men det kändes som ett verkligt minne.
”Trivs du?” Bara för att hon stannat kvar där i fyra år så betydde det inte automatiskt att hon trivdes. Folk kunde gå långa vägar bara för att få pengar.

Thomas lyssnade och log roat.
"På så vis", sade han roat, lade armarna om hennes midja och började återigen dansa till musiken.
"Vad tycks om balen hittills då?", frågade han nyfiket henne.

Sophie lyssnade på honom och ryckte på axlarna lite.
"Det är rätt mycket jobb, man börjar riktigt tidigt och oftast kan man komma hem nästan mitt i natten. Men det var det jag lyckades få med bäst lön", sade hon ärligt, hon hade inte lyckats hitta något bättre. Och dem behövde verkligen pengarna.

”Inte så tokig.” Alysia såg in i hans ögon. De var väldigt vackra. Trots att hon inte tänkte dra några förhastade slutsatser så kunde hon i alla fall konstatera att han inte var lik sin far. Vilket var en bra sak. Kanske det fanns hopp för det här riket ändå.


”Du svarade inte på min fråga,” påpekade han lugnt och studerade henne med vänlig blick. Han tvivlade inte på att hennes jobb innebar långsamt och tunga dagar, men det behövde inte nödvändigtvis betyda att hon inte trivdes med sitt jobb. Hade hon vänner i slottet och trevliga folk hon jobbade med så kunde det faktiskt göra tillvaron mycket bättre.

Thomas log snällt mot henne.
"Så bra", sade han vänligt, granskade henne lite. Hon var rätt vacker, han kunde inte protestera emot att han lite hade fastnat för henne faktiskt.

Sophie log lite snett av hans ord, han hade ju rätt. Hon tänkte efter ordentligt innan hon svarade.
"Det är olika dagar. Vissa dagar är bättre, men oftast inte. Det är inte direkt vad man vill jobba med", sade hon ärligt. Det var inte riktigt vad hon hade velat göra alls, men hon hade inte mycket val.

”Tänker du dansa med mig hela kvällen?” frågade hon efter en stund. Det var inte något hon skulle ha emot om han gjorde. Faktum var att hon faktiskt tyckte om att dansa med honom. Och Thomas själv var inte så illa heller.


Caspian nöjde sig med att bara nicka lite till svar. Av någon anledning gjorde det honom lite besviken att höra att hon egentligen inte riktigt trivdes med sitt jobb. Som tjänare fick hon ta emot en hel del skit. För att inte tala om att kungen inte var den trevligaste människan att jobba för. Långt ifrån faktiskt.

Thomas lyssnade och ryckte lite lätt på axlarna, han hade egentligen inte planerat nåt men han dansade då hellre med henne än någon av de där andra tjejerna.
"Kanske det, trevligare än de flesta andra efterhängsna tjejerna åtminstone", sade han med ett snett leende.

Sophie log lite snällt mot honom, ett rätt blygt leende. Det fanns dagar då det var bättre, men oftast fick man ta mycket skit och stress egentligen. Men man vande sig lite också.

”Så det finns någon du hellre skulle dansa med?” Alysia visste inte om hon skulle känna sig förolämpad eller road. Det var nog en blandning av de båda faktiskt. ”Vem då?” frågade hon sedan nyfiket. Talade han inte om det fick hon helt enkelt gissa.


”Om du fick jobba med vad du än ville, vad skulle det då vara?” Caspian höjde deras händer i luften för att snurra runt henne, fångade sedan lätt upp henne i sin famn innan han släppte ner henne på fötterna igen. Han ville gärna veta mer om henne, speciellt med tanke på att de nog skulle komma att spendera ganska mycket tid med varandra framöver.