world war II [Privat Zora & Wolfy]

Anton hade fått sin viloplats som han gillade som liten ,i vardasgsrummet där han kudne ha koll på allt och alla osm gick i huset. Han suckar kort och hörde knackningen och tänkte precis resa sig när modern stoppar ohonm
-ja öppnar
sa hon tyst och gick tyst mot dörren och öppnar och log mot flickan
-Joy du hittade hit
sa hon snällt och aktar sig
-han e precis hem kommen, liten blåslagen men levande
sa hon och log mjukt


Julie log och hade forstätt med flickan innan hon hade lämnat. Julie reser sig tyst upp och fixade allt inna hon registreade den bekanta visslingen komma näramre och steg. hon kände gläjden för det var ju Ed! Hon smet smidigt igenom sin trädgård och sedna Eds familj och hälsade bra snabbt på dem som satt ute och sprang förbi tyst ohc såg ED
-ED
skrek hon plötsligt fram och sprang til lhonom och slänger sig rutn hans hals

Joy log vänligt mot Maria som öppnade dörren och hälsade innan hon klev in. Det var ett väldigt stort hus men något annat hade hon inte förväntat sig i och med att familjen var rika. Hon tog sig inte friheten att se sig om utan väntade istället på att Maria skulle visa henne till Anton.


Ed gav ifrån sig ett glatt skratt då han hörde en välbekant röst ropa hans namn. Han släppte väskan han bar på till marken och fångade upp sin fästmö i famnen,
"Vad jag har saknat dig," mumlade han och pussade henne mjukt på kinden.

Anton hadej u sin usikt och såg Joy och lfinar roat
-alltså du vet vi bits inte bara börja röra på dig
sa han från sin plats och Maria skratta till
-som du hör e han i vardagsrummet runt hörnet bara
sa hon snällt och tog och visade vägen där Anton satt och var rätt road.

Julie flianr till när han hade skrattat av hört henne, hon lät säkert barnslig när hon hade kallat på honom och log ohc lät han ge henne en puss på kinden och skata släppte sin kram
-saknat dig med, menar din mammas vänninor är inte roliga att lyssna på. hon försöker få mig brodera än
sa hon på skoj

Joy gick ut till vardagsrummet och satte sig ner på huk bredvid soffan, ignorerade hans kommentar som han hade så roligt till och tog istället hans hand i sin.
"Vad är nu det här?" Hon rynkade tillgjort anklagande på sina ögonbryn. "Jag sa ju åt dig att vara försiktig."


"Har mamma inte gett upp hoppet på dig än?" retades Ed och boxade lätt till henne på axeln. De hade ju skrivit brev till varandra så han var medveten om att hans mamma försökt få Julies tankar på annat håll, till exempel genom att brodera tillsammans med henne och de andra grannfruarna.

Anton hade lyssnat på vajre steg som kom och följde hennes med blicken snällt och log lite
-jag var tvungen göra något joy.. det kunde kostat information annars och då vore det ute med oss
sa han mjukt och lät henne hålla i hans hand, sp länge hon inte rörde hans överkopp gick det bra, skottet hade träffat han rätt illa i isdan.. han vill ijnte minnas ingreppet ens.


Julie rykte till av hans box och såg chockat på armen retsamt sen på honom, som hon alldig gjorde när han sgjorde så.
-nä det har hon inte, hon har inte insett jag är ett hopplöst fall i sånt. jag kan sy ja men den kunskapen e lärd för kuna sy mina framtida barns kläder
sa hon envist och log lite mot honom. hon var glad över han var ehmma det lös iver i hennes ögon och glödje sken runt henne