[PRS] Cawith & Aphrodite

”Känns riktigt bra ska jag säga, eller inte”, skrattade Allison. Hon hade den där rusande känslan i bröstet, troligtvis en effekt av alkoholen hon nyss hade fått i sig. Hon reste sig upp samtidigt som trollkarlen och satte på sig den svarta skinnjackan som hon hade hängt på stolen och lade sedan blicken på trollkarlen.
”Du är inbjuden när du än vill, men jag tror inte att du skulle uppskatta det”, menade Allison och ryckte på axlarna. Det var många på institutet som hon verkligen inte tyckte om. De hade sjuka värderingar om lagen (”lagen är hård, men den är lagen”), och många hade även utnyttjat Allison för att försöka höja sin position på institutet.

Azula höjde på ögonbrynet.
"De är medvetna om att du har bett om min hjälp, va? Det är lite svårt att ta hjälp av någon som de inte vill träffa" sa hon och borstade av nederdelen av kappan. Hon slängde över flätan på ryggen och mötte Skuggjägarens ögon. Det var lite lustigt egentligen; Skuggjägarna var så otroligt emot Downworlders, men när de behövde hjälp, då passade det helt plötsligt. Men de ville inte heller veta om personen de bad om hjälp, de ville bara ha själva hjälpen. Ha kakan och äta den, som man brukade säga. Det var inte många Skuggjägare som Azula hade träffat i sina dagar, men några stycken var det allt. Alla hade varit lika dryga, vilket gjorde att Azulas åsikter om dem var ganska så vinklad, men det var säkert ömsesidigt, vilket gjorde att de levde åtskiljda. Det var också ganska underligt, med tanke på att en kombination av Skuggjägare och Warlocks kunde bli väldigt kraftfull, men ett samarbete var inte tänkbart så länge det inte gynnade Skuggjägarna.

”Ja. Det ge min mor, ledaren för institutet som föreslog det. Men man kan väl säga att åsikterna om det var lite spridda”, förklarade hon. Hennes ögon mötte trollkarlens guldiga och hon hade inte fören nu insett hur vackra de var. De glänste i pubens sken och det guldiga övergick i både ljusare och mörkare nyanser av det. Om Allison hade vetat vad som skulle hända härnäst hade hon aldrig tagit det där extra gladet whiskey, för plötsligt började alkoholen tala åt henne och hon kastade ur sig:
”Du har vackra ögon”

Azula flinade.
"Jag kan tänka mig det" sa hon och skulle precis vända sig om och börja gå när Skuggjägarens ord nådde hennes öron. En Skuggjägare, som gav en Downworlder en komplimang? Hon undrade om det hade hänt någonsin i Skuggjägarnas historia. Förmodligen inte. Azulas ögon mötte Skuggjägarens.
"Tack. Jag är ganska glad att det är de som är min Warlock-utmärkning, de är mer diskreta än andra utmärkningar" sa hon och log. Hon visste inte vad hon skulle säga, var det meningen att hon skulle ge en komplimang tillbaka? Kanske var det vad som förväntades av henne, kanske inte.
"Dina är också fina" valde hon att säga, mest för att ge något tillbaka. Det var dock sant, men det kändes konstigt att säga det till en Skuggjägare.

Allison kollade ner i marken och när hennes kinder blev en nyans rödare hoppades hon verkligen att drt inte skulle synas i pubens dunkla sken. Det var inte meningen att hon skulle säga det där högt, men nu kunde hon inte göra något åt det. Hon höjde blicken igen och log hastigt mot trollkarlen.
”Vi ses”, hälsade hon innan hon drog jackan tätare omkring henne och lämnade puben.

Väl där ute började Allison jogga tillbaka till institutet. Hon visste inte exakt vart hon skulle, och dessutom började hennes huvud dunka för varje steg hon tog. Hon svängde höger och sedan vänster och upp för en av broarna som ledde över Themsen.

Plötsligt var Skuggjägaren ute genom dörren. Azula tittade lite förvirrat efter henne, och gick även hon ut genom dörren. Inte ett spår av Skuggjägaren fanns där ute, så Azula valde att röra sig bort mot gränden, och Marcus lik, igen. Väl där stod två andra personer, en man och en kvinna. Båda kände Azula mycket väl, de var också Warlocks. När de hörde hennes steg tittade de upp mot henne.
"Det är färjävligt, det här" sa kvinnan och mannen nickade instämmande.
"Vi tar hand om honom, så kommer det ut information om begravning snarast" fyllde mannen i. Azula nickade, och de utbytte lite artiga småpratsmeningar innan de båda försvann i ett rökmoln, inkluderat Marcus kropp. Azula stod nu kvar, ensam, och valde att gå bort till sin lägenhet.

Väl i lägenheten placerade Azula Skuggjägarens kopp från caféet på köksbordet, hon visste aldrig när hon skulle vilja ha kontakt med henne. Hon bytte om till en mer smickrande klänning och sminkade sig lite hårdare runt ögonen. Hon släppte ner det långa håret och satte på sig ett par skor innan hon gick ut igen. Hon gick bort till en bar, som var den bästa baren för att få ut information. Azula gick in och gick genom hela puben och in genom en dörr. Där stod en vakt och tittade misstänksamt på henne i ett par sekunder innan han viftade in henne. Hon klev in och slog sig ner vid den sista tomma platsen vid ett pokerbord.

När Allison joggade in mot Londons gränder hade mörkret lagt sig över staden. Hon hade kunnat lagt en klarsynthetsruna, men ibland gillade hon att ta sig runt genom att använda andra sinnen än bara synen. När hon hade kommut några minuter från bron stannade hon upp och kollade runt i gränden. Hon kände inte igen sig, utan hon måste ha sprungit fel någonstans på vägen. En djup suck lämnade hennes läppar och hon var precis påväg att vända om när hon hörde ett ljud. Blixtsnabbt vände hon sig i riktning mot ljudet och drog sitt svärd innan hon började att röra sig mot det. En dimma började sprida sig i gränden vilket gjorde det svårt att se, och hon stannade upp när hon såg var det var för något. Det var demonen som hade dödat de andra varelserna. Plötsligt återvände huvudvärken med full kraft och hon begravde huvudet i sina händer innan hon bet ihop och rätade på sig. Hon kunde inte låta värken ta över nu.

Snabbt gjorde Allison ett utfall innan den hann komma allt för nära. När hon var några meter ifrån skrek hon till när en rivande smärta skapades i hennes bröst. Hon kände blodet rinna längs hennes mörka kläder och hon tog ett djupt andetag innan hon anföll skuggan igen. Hon kände hur hennes svärd träffade kött, och hon försökte föra det djupare in i demonen innan hon kollapsade med svärdet i sin hand. Det sista hon såg innan hon svimmade var hur den skadade demonen vände bort från henne och försvann ut ur gränden.

Kort efter kort lades ut, och Azula rörde inte en min under hela spelet, och samlade ihop marker efter marker som hon kontinuerligt vann i pokerspelet. Under tiden samtalades det friskt mellan medspelarna, och Azula utbytte ett par ord då och då. Slutligen lade hon sig i spelet, tog sina marker och gick ut genom dörren. Hon växlade in markerna till pengar och gick genom puben för att komma till huvudingången. Hon klev ut och började röra sig bort på huvudgatan. Plötsligt nådde ett ljud hennes öron, och hon vände sig om. Det lät som en strid av något slag. Hon tog sats och sprang bort mot ljudet. När hon hade sprungit ett par meter kom hon fram till en gränd, där en mörk figur kom ut ifrån. Den försvann lika fort som den hade dykt upp. Azula funderade inte så mycket utan vände in i gränden och såg Skuggjägaren på marken. Hon gick fram och såg att det var Allison. Hon satte sig på huk och såg såret över bröstet på henne. Azula svor, och plockade upp kvinnan i sina armar. Ett lila moln omslöt dem och de dök upp utanför Azulas lägenhet igen.

Azula bar in Skuggjägaren till sitt sovrum, och lade henne på ena sidan av den enorma sängen som fanns där. Hon tittade på såret och mumlade någonting samtidigt som hon rörde sin handflata över hennes bröst. Såret slöt sig tillräckligt för att det inte skulle blöda mer. Azula höll handflatan över Skuggjägarens ögon för att vara helt säker på att hon levde. Hon tog hennes svärd och lade det på nattduksbordet för att det inte skulle vara i vägen ifall hon skulle vakna till och röra på sig. Slutligen fick Azula av henne de blodiga kläderna och i ett av hennes nattlinne med hjälp av magi. Hon kunde ha använt magi för att hjälpa Skuggjägaren tillbaka till medvetenhet, men det rekommenderades att enbart användas om det hotade någons liv att stanna kvar i medvetslöshet, på grund av bieffekterna av magin som krävdes att väcka någon.

Azula lämnade dörren öppen och gick bort i köket. Hon slog på vattenkokaren och förberedde en kopp med te. Hon hällde på det kokande vattnet i koppen och gick ut i vardagsrummet. Hon satte sig i den stora fönsterkarmen med sin kopp, i väntan på att Skuggjägaren skulle återfå medvetandet.

Allison blinkade till och öppnade långsamt sina ögon. Hon kisade för solen som strömmade in genom gardinerna och försökte att sätta sig upp i den stora sängen, men förgäves då hon utmattat slängde sig ned i det mjuka täckte igen. Plötsligt började minnena från gårdagen att återkomma. Mötet med trollkarlen, liken, puben samt striden. Allt kom tillbaka på en gång och lämnade ett kaos av tankar i hennes huvud. Hon kollade sig runt i det stora rummet. Vart var hon? Hon kände på det mjuka sidennattlinnet som satt på hennes kropp och på täcket som var gjort i samma material. Hon kände inte igen någon som använde sig av sådana sängkläder, det var ingen Shadowhunter iallafall då de alla använde samma typ av bomullsmaterial till sina saker.

Efter någon minut tog Allison ett djupt andetag och reste sig upp ur sängen. Hon såg hennes svärd ligga på nattduksbordet och hon tog tag i det (man skulle alltid vara på den säkra sidan) innan hon långsamt gick ut mot köket.

Efter att ha suttit ett tag och druckit upp sitt te, så hoppade Azula ner och gick bort till sin soffa. Den var skön, så det skulle inte vara några problem att sova i den. Hon bäddade den med hjälp av magi och bytte om med hjälp av magi. Hon kröp ner under täcket och somnade. Nästa gång hon slog upp ögonen började det ljusna. Hon gick upp, fick bort bäddningen från soffan och kollade till Skuggjägaren, som fortfarande var avsvimmad men andades normalt, på väg till det andra badrummet. Hon gjorde sig i ordning och fick hjälp av magi på sig en röd klänning. Hon lät håret vara nedsläppt och gjorde i ordning en kopp te till sig själv.

Azula satt på fönsterkarmen med händerna kupade runt sin kopp. Hon såg sig omkring i sin lägenhet. Det var den bästa hon hade bott i hittills, för hon gillade den öppna planlösningen. Från vardagsrummet på ena sidan fanns dörren till hennes sovrum med anslutande badrum, och andra sidan var köket anslutet med en öppning utan dörr. Vid hallen fanns två dörrar; ett till det andra badrummet och en dörr som hon höll låst. Lägenheten var inredd med fina möbler och vacker konst på väggarna, och fönstren var stora. Hon hade haft tur, men sen var hennes levnadsstandard ganska hög när det kom till boende.

Azula tittade ut genom fönstret och betraktade människorna nedanför. Hon tänkte precis gå och kolla till Skuggjägaren när hon hörde ett ljud från sovrummet där hon låg. Azula tittade bort mot den öppna sovrumsdörren och såg hur Skuggjägaren långsamt uppenbarade sig genom den, med svärdet i högsta hugg. Azula hoppades att hon inte skulle vara förvirrad, för då hade det varit dumt att lämna svärdet intill henne. Hon harklade sig.
"God morgon" sa hon med ett litet leende.