prs yehet & wolfy

Att Samuel inte heller sett filmen lät nästan för bra för att vara sant, men varför skulle killen ljuga om en sådan sak? Det lät inte alls logiskt i Jevons huvud.
”Då kanske vi någon dag skulle kunna se på den tillsammans,” föreslog han försiktigt, hoppades innerligt på att den andre sjuttonåringen skulle gå med på hans förslag. Det var inte ofta han vågade sig på att föreslå träff med folk han ej kände väl men det var något med Samuel som gjorde honom både nyfiken och intresserad.

Samuel blir minst sagt förvånad av förslaget, men ett leende stryker sig över hans ansikte.
"Ja visst," svarar han med en nick. Helt ärligt har han glömt bort det Chris bett om, alldeles för upptagen med att njuta av den andres sällskap. Det är väldigt annorlunda från när han stöter på sina nära vänner. Dock måste Samuel påminna sig själv om att inte bli alldeles förtjust, då han kommer få ännu mer skuldkänslor i såna fall. "När passar det dig?"

"När som helst i princip." Jevon anpassade oftast sina dagar efter vad han hade planerat. Schemat var ganska öppet för hela veckan så han skulle nog vilja påstå att det ganska högt var upp till Samuel när han kände för att gå på bio. Plus att han kanske ville höra med Chris först om det var okej, Jev visste ju inte hur Chris skulle känna över att hans bästa vän sprang runt med hans ex. "Vilken dag är lämplig för dig?" Han tog fram sin plånbok från ryggsäcken för att plocka fram en sedel att betala för sitt kaffe med.

"Ehm..." Samuel biter sig i underläppen, funderar över hur schemat ser ut de kommande dagarna. Musikalen har de redan gjort, vilket betyder att han inte behöver spendera kvällarna åt det. Han undrar om hur Chris skulle tänka, om han ska berätta för allt. Samuel vill banka huvudet i bordet, varför skulle han inte berätta allt? Det är trots allt för sin bästa vän som han gör detta. "Vad sägs som Fredag?"

"Fredag passar utmärkt." En ivrig glimt tändes i Jevons ögon och en varm känsla cirkulerade runt inombords, vilket fick honom att mentalt påminna sig om att lugna ner sig lite. Han uppförde sig nästan som ett barn på julafton. "Vet du vad filmen handlar om? Jag måste ärligt talat säga att jag inte hade en aning om, förrän nu, att låten är från en film," funderade han sedan och lutade armbågen mot bordet.

Samuel finner sig själv le av den exalterade glimten i Jevons ögon, gulligt anser han.
"Ah.. The Stolen handlar om," sjuttonåringen stannar upp, funderar över hur han ska formulera sig. "Från vad jag fått höra då, om en kvinna vars man blir mördad och son blir kidnappad. Antar att hon fått nog av polisens sakta arbete, så hon börjar leta efter sin son själv, och stöter på massa andra människor på vägen." Samuel låter huvudet falla åt sidan, biter sig lite i läppen innan han nickar godkännande åt sina ord. "Kanske inte låter som den roligaste filmen för vissa. Men har allltid gillat 1800 talet, då filmen spelar sig. Och Nya Zeeland."

"Det låter intressant." Filmen lät inte långtråkig, beroende på hur spännande den var kunde det kanske till och med bli lite för mycket för Jevon. Han kunde vara lite av en drama queen ibland och överdriva. Det var givetvis inte något han skulle erkänna för någon.
"Min pappa är faktiskt född och uppväxt i Nya Zeeland, tyvärr har jag inte riktigt fått greppet om hans snygga dialekt." Det var ingen hemlighet att Jevon älskade sättet folket i Nya Zeeland pratade på. Han förstod dialekten utan problem men han var inte lika bra på att prata på det sättet. Något smått kunde han vilket han gärna skröt med eftersom det var något han var stolt över.

Samuels mun förvandlas nästan till ett o när han får in det Jevon säger, att hans far kommer från Nya Zeeland.
"Verkligen?" säger han dumt, medan ett leende sakta med säkert sprider sig över ansiktet. "Åh, Nya Zeeland ligger högt upp på min bucket list" berättar han och tar en klunk av sin chai latte som blivit aningen svalare. "Har du varit där?"

Det var faktiskt både komiskt och gulligt att se den förvånade minen byggas upp på den andre sjuttonåringens ansikte.
”Japp,” bekräftade han stolt med en nick, precis som om det vore hans förtjänst att hans pappa var född och uppväxt i Nya Zeeland. ”Några gånger. Det är otroligt vackert. Folket är också väldigt trevliga och glada.” Han försökte få till sin bästa accent och fick han säga det själv lyckades han ganska bra. Övade han lite mer skulle han garanterat kunna göra bättre ifrån sig men han gjorde inte mycket med accenten här. Det var ju ingen nyhet att folk hade svårt att hänga med ibland då de pratade med någon från Nya Zeeland.

Ansiktet skiner upp, jo att Samuel är imponerad kan man lugnt säga.
"Men gud," börjar han, tar in den härliga dialekten som Jevon lyckats riktigt bra med. Säkerligen vet sjuttonåringen att den inte är helt komplett, men det är mer än förståeligt. "Du får ta med mig någon gång, kan försöka gömma mig i en resväska eller något."