PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas kunde inte låta bli att le till lite av hennes svar.
"Bra", svarade han direkt och gick med henne mot herrgården. Smärtan strålade ifrån benet, men han trängde undan det tills vidare. Han mötte sedan hennes blick då hon talade och log lite.
"Nejdå. Kvinnor kan väl ibland nästan mer behöva försvara sig", svarade han ärligt. Han kunde fortfarande inte släppa tanken på vem det hade varit bakom attacken, han hade börjat få en misstanke om det men hoppades lite att det inte stämde.

Ariana log och sköt upp dörren till hans sovrum så de kunde gå in.
"Det är sant, jag har haft användning utav det. Särskilt när jag arbetade på krogen och vandrade längst vägarna ensam." svarade hon ärligt och ledde fram honom till sängen så han kunde vila benet tills läkaren kom. Hon hjälpte honom upp och rättade till kuddarna bakom honom.
"Har herrn någon aning om vem det kan ha varit? Attacken mot er." frågade Ariana och slog sig ner i en av fåtöljerna vid sängen. Nu var hon åter rättfram, frågade och satte sig oombedd ner. Men hon gissade att han inte hade något emot det och hon orkade inte stå. Hon hade varit på fötterna och arbetat hela veckan och det hade blivit lite sömn hela veckan. Sedan såret och blodet som sögs upp av klänningärmen gjorde sitt med.

Thomas log till lite och nickade.
"Kan tänka mig det", svarade han direkt, lade sig ned på sängen nu med en grimas av smärtan ifrån benet. Han lyssnade lite på henne igen och suckade.
"Jag tror det", sade han och tänkte lite innan han fortsatte tala.
"En släkting på pappas sida, något avlägsen, som skulle ärva efter pappa om det inte vore för mig", sade han ärligt, det var väl egentligen ingen hemlighet att han aldrig hade gillat Thomas just för det.

"Åh, på så vis." började Ariana men for snabbt upp i samma stund som dörren slogs upp med en smäll och Thomas far störtade in.
Ariana for upp med en nigning och drog sig snabbt undan från sängen för att lämna den fri för fadern. Ariana hade själv inte stiftat bekantskap med honom och visste inte hur han skulle ta att hon satt ner i en av de fina fåtöljerna vid Thomas säng.

Thomas lyssnade på henne men ryckte till lite och såg upp då fadern kom inrusande i rummet.
"Vad hände? Är du okej?", frågade fadern direkt, Thomas gissade att han hade fått höra det ifrån tjänaren. Han suckade lite och såg på honom.
"Vi blev anfallna. Jag klarar mig", svarade han med en gång, visserligen verkade benet inte vara särskilt bra ärligt talat men han hoppades åtminstone att det inte skulle vara någon större fara.

"Anfallna av vem?" frågade fadern och kastade sedan ett frågande öga på Ariana och såg frågande på Thomas. Han gissade säkerligen att Ariana fått skadan i att varit för nära dem som anfallit eller så.
I nästa stund knackade det på dörren, Ariana öppnade och läkaren kom in och kom fram till sängen.

Thomas tänkte lite och suckade innan han svarade fadern, allt stämde så det kunde ha varit den mannen.
"Jag är inte säker, men jag tror Jacobs män", svarade han. Jacob var den hsn berättat för Ariana om, han som skulle ha ärvt efter Thomas fader om det inte varit för Thomas. Han såg sen direkt upp då läkaren kom in i rummet. Hsn gick direkt fram till sängen och började undersöka Thomas ben, som hade blött en del nu.

Ariana drog sig undan nu när läkaren hade kommit och hans far var där. Hon skulle ner till köket för att finna något att vira om armen med, kanske något att sy ihop såret med. Thomas skulle klara sig nu och Ariana hade inte ens en tanke på att läkaren skulle kunna hjälpa henne med.
Nu ville bara Ariana sova och kanske få i sig en matbit, hon kände sig yr och nästan svimfärdig då hon tog sig ner för tjänarnas trappor.

Thomas fick annat att tänka på nu då både läkaren och fadern kommit och ställde frågor. Läkaren började också sy ihop hans ben också, och Thomas började känna av att adrenalinet lagt sig nu. Det var först nu som han såg runt och kom att tänka på Ariana och undrade vart hon tagit vägen. Han såg snabbt på fadern.
"Vart tog Ariana vägen? Hennes arm skulle nog behövas kollas till", sade han ärligt, visserligen visste han inte hur illa det var men tyckte ändå att han kunde försöka hjälpa henne så pass när hon ändå hade räddat honom.

”Vem?” sa fadern något förvirrat då han inte höll reda på alla tjänarna och ärligt inte brydde sig i de heller. Tjänare var något som alltid funnits runt honom, nu var han mer orolig över Thomas och Jacob.
”Hon gick väl ner till tjänarnas, hon hade väl arbete att utföra.” mumlade han frånvarande då han kom på vem Thomas troligen talade om.
”Vad gjorde du där med henne? Du hade ju lady Mary med dig inte sant?” frågade fadern, det var inte ovanligt att herrar tog sig älskarinnor men inte framför ögonen på deras fru eller det som skulle bli.