Descendants

Juliette noterade rädslan i Evies ögon. Att vara rädd för sina egna föräldrar, det kunde Juliette inte ens föreställa sig. Hennes föräldrar var verkligen raka motsatsen, så kärleksfulla och stödjande. Hon hoppades att de skulle ta bra hand om Evie under morgondagen. Hon gick in i rummet och drog av sig träningskläderna. Hon drog på sig ett nattlinne och satte sig i sängen.
"Förlåt, det var inte meningen att sänka stämningen" sa hon och tittade på Evie.

Evie skakade på huvudet tog av sig kläderna och tog en handduk. Hon hade sett att det fanns duschar och det tänkte hon utnyttja då hon var här. Deras hemma var inte alls så bra och ibland fanns det inte varmvatten heller.
"Det var inte du som gjorde det, det var min mor." svarade hon innan hon gick till badrummet. Hon klev in i duschen och det var det bästa hon varit med om, värmen, det otroligt rena vatten och all underbart doftande tvål. Då hon gick ut virade hon handduken om sig och borstade tänderna, hon hade sett att hon fått en egen med sitt namn på.
När hon väl var klar kom hon ut till Juliette med pyjamas på och håret inlindat i en handduk hon satte sig på sängen för att reda ut tovorna med en kam.

Juliette gick in i badrummet efter Evie och gjorde sig i ordning. Hon duschade och borstade tänderna. Hon satte på sig nattlinnet igen och gick ut från badrummet. Hon satte sig på sin säng. Hon lossade på hårsnodden och började lirka ur sin fläta, som avslöjade att det fanns mycket mer hår än vad det såg ut. Hon sträckte på sig och lade sig ner i sängen och tittade upp i taket.
"Allt detta måste komma som en chock för dig, precis som det hade gjort för mig om rollerna var ombytta" sa hon och lämnade inte taket med blicken. Juliette undrade hur hon hade haft det om det var hon som skulle åka till den andra ön, med tanke på vad Evie hade berättat hade hon inte hållit ut särskilt länge. Tanken slog henne igen, om Gothel och hur Juliette ville ha svar från henne. Hon skakade på huvudet och försökte att inte tänka på henne, det var en person som hon aldrig skulle träffa ändå.

"Jo" erkände Evie och såg upp i taket, hon gillade stjärnorna i taket.
"Det är så mycket som är annorlunda här, så lugna och snälla. Inte alls att man behöver vara på sin vakt hela tiden och man är mätt och ren, man har allt." Evies röst var låg. Men hon kunde prata mer i skydd av mörkret, kunde erkänna mer för Juliette. Dagen hade varit överväldigande för henne och imorgon skulle hon möta kungaparet vilket gjorde henne nervös det med. Evie slöt sakta ögonen hoppades att hon skulle få någon sömn, det var inte alltid hon fick det men denna säng var otroligt skön. Dessutom kände hon sig trygg här och den känslan hade hon aldrig haft förr.
Hon var ledsen över det hennes föräldrar gjort, ja alla de på ön. Annars kanske de också kunna haft det såhär, levt i harmoni med varandra.

Juliette slöt ögonen och somnade. Hon sov oroligt, hon drömde hela tiden om att Evie inte alls var som hon verkade, och att hon var här för att krossa Auradon. Juliette vaknade tidigt och kunde inte somna om. Hon suckade och gick in i badrummet. Hon gjorde sig i ordning, flätade sitt hår och satte på sig en ljusblå klänning. Hon satte sig på sin säng och tog upp en bok. Hon slukades av den och glömde nästan bort att Evie var i rummet. Hon tittade på klockan, de skulle lämna skolan om en timme. Hon funderade på om hon skulle väcka Evie, hon visste ju inte hur lång tid hon tog på sig. Hon valde att inte göra det dock, Evie kunde sköta sig själv, som Juliette hade förstått. Juliette sträckte på sig och plockade upp kronan från nattduksbordslådan. Hon var glad över att hon skulle träffa sina föräldrar, hon gjorde det inte så ofta under terminerna.

Evie vaknade med ett ryck från änne en mardröm och for upp i tron att hon var hemma. Då såg hon Juliette lugnt sitta på sin säng och läsa, färdig och påklädd. De skulle träffa hennes föräldrar det hade hon helt glömt.
"Hur mycket tid har jag på mig?" frågade Evie och drog på sig byxorna hon nyss sytt och klackskorna. Hon började sedan rota efter sminket och satte sig framför spegeln. Mycket smink, svart runt ögonen och långa fransar, läpparna röda. Hon drog sedan på sig en mörkblå tröja och hennes skinnjacka. Hon var inte van att stressa upp såhär, att ha tider att passa. Om hon inte ville till skolan gick hon inte, sedan så skötte hon sig själv.

Juliette reagerade när Evie pratade. Hon vred på huvudet.
"En timme" sa hon och log. Hon slog ihop boken och reste sig upp. Hon ställde sig framför spegeln och placerade kronan på huvudet. Hon suckade. Hon gillade att vara den framtida drottningen, men ändå inte. Hon tittade på Evie.
"Redo?" frågade hon och log. Hon öppnade dörren och gick ut genom den. Utanför skolans grindar stod en hästdroska, med familjesigillet på. Utanför droskan stod en av slottets vakter. Juliette vände sig mot Evie, och hoppades att det inte var för mycket.

Evie följde efter till droskan sammanbitet för att inte visa hur nervös hon var. Det kändes som hon skulle åka till det avgörande provet nu och de skulle avsky henne. Kastade man folk i fängelse här? Eller vad gjorde man med dem man inte gillade.
Evie sträckte sig efter dörren till droskan men en vakt hann före öppnade den och bugade. Evie stirrade på honom, hon var faktiskt förmögen till att öppna den själv.
De satte sig i droskan och den satte sig i rörelse. Evie såg ut på det bördiga solbelysta landskapet. Allt var så stort, ljust och vackert här. Handen i knäet knöt sig sakta av nervositet samtidigt som hon försökte hålla ansiktet så neutralt som möjligt. Om hon hade börjat slappna av med Juliette och de andra i deras rum var hon helt tvärtom nu, alldeles stel.

Juliette såg hur Evie förändrades, hon såg inte alls ut som hon hade gjort under gårdagen. Nu såg hon ut som när de träffades utanför grindarna, läskig och allvarlig.
"Slappna av så löser det sig, mina föräldrar är som jag, fast vuxna" sa hon och log.

Slottet tornade upp sig framför droskan som stannade framför entrén. Juliette gick ut och på trappan stod hennes föräldrar.
"Mamma! Pappa!". Hon vinkade och sprang fram till dem. Hennes mamma omfamnade henne och Juliette slog armarna om henne. Hennes pappa lade armen om henne. Juliette tog sig ur omfamningen och de log mot henne. Hon vände sig mot Evie.
"Mamma, pappa, detta är Evie. Evie, detta är Rapunzel och Flynn Rider, mina föräldrar" sa hon och Rapunzel gick fram med ett leende och sträckte fram handen.
"Trevligt att träffa dig, Evie".

Det var inte så lätt som det lät, Evie ville inte förstöra detta och då blev hon såhär mot sin vilja. Hon visste inte alls hur de var.
Då de klev ur och Juliette hälsade på dem glatt och med kramar kunde inte Evie annat än att se på dem. Det var så långt från vad hennes föräldrar skulle göra, eller någon alls på ön skulle göra. Hon trodde inte det fanns någon som gjorde så alls.
Då Rapunzel tog ett steg mot henne tog Evie ett steg tillbaka, skulle hon bli kramade nu? Hon fixade inte kroppskontakt på det viset och var hon som sin mor skulle hon få en örfil. Men inget av det hände, istället sträckte hon fram handen. Evie var glad att hon visste vad hon skulle göra och tog tag i den och skakade den lätt.
"Detsamma." svarade Evie för hon gissade att det förväntades av henne, men inte ett leende kunde hon frambringa även om det förväntades med.