Institutets Hemligheter ~ Minerva.Snape & Mc Weasley

- Vet du vilket rum som är mäster Grevros?
Jag tittade frågande på William.
- Sedan går jag till mitt grupprum då jag fortfarande är elev här.

Såklart jag vet var rektorns rum ligger, svarade jag. Jag har ju gått här sen jag var elva!
Vi följde en korridor tills vi kom till en stor staty som var formad som en knotig stubbe. Jag höjde trolstaven, uttalade lösenordet högt och tydligt: Scronylor. Dörrens gångjärn började gnissla medan den långsamt öppnades och vi gick in.

Då kom till ett litet utrymme. Kolade vi upp så skulle vi se en lite dörr ca 20 meter upp på väggen.

Jag sträckte ut min hand och gjorde en svängning med den och ytan vi stod på blev som en hiss som set upp mot dörringången.

(Bra idé...)
När den hissliknande plattan var uppe vid dörren,stannade den. En lten avsats fäldes ut ur väggen som vi ställde oss på medan dörren öppnades. Vi gick in och fick syn på professor Grevos, Mifut`s rektor, som satt vid sitt skrivbord och skrev på en pergamentrulle. Han tittade upp och fick syn på oss.
Godagens!, sade professorn med ett brett leende. Ni måste vara william och Geoffrey. Vad hade ni på hjärtat då?

vilket var bra idé?

- Vi tänkte förklara ved som hade hänt tidigare idag. Det dära med den mystiska personen.

(Det där med hissen...)
Jaha, just det!, utbrast professorn. Ministeriet har redan gripit honom, det visade sig vara en av de där, ni vet, de som inte får nämnas vid namn. Han hade tänkt kidnappa er pågrund av att ni var ett hinder för dom i deras plan.
Men profesorn, sa jag förvånat. Hur skulle vi kunna vara ett hinder för dom, vi är ju helt vanliga unga trollkarlar?

Jag tittade misstroget på Mästare Grevros.
- Exakt, hur skulle vi kunna vara ett hinder för dem? Dessutom borde ni ha säkrat den magiska världen från honom.
Jag blickade runt och upptäckte att vid dörren stod alla de andra mästarna.
- Och vad har ni att säga gormade jag?!

Mästare Rydwas som stod närmast dörröppningen såg först överrumplaf ut, men fick snart tillbaka sitt vanliga bistra ansikte.
- Vad vi har att göra med den saken angår inte dig, unge trollkarl, sade mästaren. Ni vet mycket väl att detta handlar om något mycket farligt och hemligt, så ni borde hålla er borta ett tag. Gå nu iväg till era sovsalar, det är hög tid att ni går till sängs! Och vad som beträffar dig, William, så diskuterar vi om dit sökande till lärare imorgon.
Utan förvarning blev vi utkörda ur rummet. Vi hade ju inget annat för oss, så vi gjorde som vi blivit tillsagda och gick mot sovsalarna.

- Reducto!!! skrek jag och siktade på en tavla som hängde på väggen.
Splittret från tavlan måste ha stänkt i ansiktet på mig så jag kände hur blodet vällde fram.

Vi vandrade genom korridorerna ensamma och i tystnad.
Den plågsamma tystnaden plågade mig så mycket att jag var tvungen att säga något.

- Vad tror du händer med din jobbansökan här på institutet?
William ryckte på axlarna och mumlade att han inte visste.
- Om vi släpper ut Zassange, skolans första mästares husdjur som är inspärrad ca 2000 meter under institutets nedersta källare? Då kan vi hot mästarna att ge dig jobbet mot att Zassange inte förgör institutet med sin hunger.
Tänk på saken.

När vi kom till sovsalen så suckade jag tungt.
- Jadå, vi kanske ses imorgon, men jag lär nog bli utkastad från min lärlingsgrupp imorgon.
Godnatt!

Vi gick skilda vägar. När jag kom till min lärlingsgrupps allrum så satt det en lapp på dörren:
- Du kommer att förbli isolerad från de andra lärlingarna så "ditt egna allrum och sovrum" finns i rum 1724-1729 är dina rum. Knacka mer det röda armband på låset 3 gånger så öppnas dörren.
Dina saker är redan förflyttade till ditt allrum.

// Mästare Grevros - rektor
// Mästare Altums - mentor


Jag gick till mitt egna allrum med ledsamma steg.
När jag precis kommit fram till dörren så hörde jag ett flämtande. Jag vände mig om och stirrade in i Williams ögon.
- Vad gör du här?
- Det satt en lapp på mitt gästrum att jag skulle infinna mig i denna sal, isolerad från alla andra.
Jag stirrade på honom. Skulle han vara här? Då är jag inte längre ensam eller?
- Okej, då behöver jag inte vara ensam.



_________________________________________

Hoppas att du förstår. Lite ordlistor:
- Zassange: Ett husdjur till skaparen av institutet, skaparen är död sedan kanske 1000 år tillbaka, men husdjuret lever vidare. Dock så är den hungrig konstant.
- Institutet: Det är inte någon skola, men det fungerar som en
- Lärling + Mästare: Lärlingarna är i små grupper, kanske 3-5 i varje och de har en egen mästare i alla ämnen.

-Ja, då finns det i alla fall något positivt med det här, svarade jag lågmält. -Men varför skulle vi bli isolerade? Finns det någonting som vi har som skulle kunna vara farligt för andra?

Geoffrey svarade inte på vaf jag hade sagt, utan höjde sitt röda armband mot den grå dörr och knackade tre gånger, högt och tydligt. Efter ett tag hörde jag att låset drogs om in irån och dörren öppnade långsamt under ett högt gnisslande ifrån de rostiga gångjärnen.
Jag kikade in i rummet för att övertyga mig om att det inte fanns något farligt där. Jag såg inget speciellt, så jag nickade åt Geoffrey att följa med.

Rummet luktade unket av instängd luft och damm, ingen hade bott här på evigheter. En del tapétee var vattenskadade och möblerna varskamfilade och rangliga.
-Vi får väl stå ut, sade jag, till min vän för att lätta på stämningen.
Geoffrey svarade inte direkt, han såg koncentrerad ut, som om han försökte uppfatta något ljud som inte existerade.
-Du William, började han med blicken mot golvet.
-Du har väl hört berättelsen omden första rektorn här på skolan och om hans husdjur Zassange.
-Såklart, svarade jag. Vem har inte det?
-Jo, du förstår, vi befinner oss just nu på en av bottenvåningarna här på institutet, och det kan inte vara långt till ingången...

Han avbröts plötsligt av en person som kom klampane i korridoren utanför. Det var säkert mästare Rydwas som gick sin nattliga ruda för att se att allt var som det skulle.

-Okej, viskade jag lågt när stegen var borta. Vi måste hitta den där Zassange, men det problemet tar vi imorgon. Jag lutade mig tillbaks med kläderna på i min säng som stod i ett av hörnen och somnade till ljudet av Geoffreys lungna andetag.