PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

”Jag ber om ursäkt för James igen” sade Charlotte och hennes kinder hettade till. Det var vanligt att hon bad om ursäkt för sina vänners illa beteende. Helt ärligt ogillade hon de ibland. Potter och Black vill säga. Hon log osäkert mot de, hennes hjärta bultade hårt i bröstet på henne. Severus hade godtagit hennes ursäkter förr, det var ingen tvivel om saken att han inte skulle göra samma sak nu. Det var Vanessa hon var mer orolig över. Hon kanske inte var samma förlåtande typ som Slytherinpojken var. ”Jag försäkrar er om att jag verkligen kommer ta ett snack men honom!”

Till sin förvåning fick Vanessa se Charlotte be om ursäkt för Potter och Blacks beteende. Det var uppenbart att hon skämdes för dem, då det inte bara var en standardursäkt utan hon stod och rodnade och såg nervös ut. Innan Vanessa hade hunnit öppna munnen sa Severus "Det är ingen fara".
Vanessa nickade instämmande. "Det är knappast ditt fel, du behöver verkligen inte skämmas. Du har inget att be om ursäkt för. Du kan bara ta ansvar för dina egna handlingar, inte för alla andras och jag tycker att du visade civilkurage och sa ifrån. Det var starkt gjort. Vi borde tvärtom tacka dig. Tack", sa Vanessa enkelt.

Charlotte lade armarna i kors. Hon uppskattade deras reaktion, men det kändes inte rätt. Hon var anledningen till varför James hade visat den sidan som han gjorde, det var knappast så att han skulle gått på Severus på det sättet som han gjorde om det inte hade varit för hennes besynnerliga känslor. ”Jag är mer än glad över eran tacksamhet, men verkligen. Jag är inte värld den” sade hon och gav de två ett barnet leende. ”Nå, för att prata om något lite trevligare. Durmstrang och Beauxbatons? Någon som har hört om de förr?”

Vanessa skakade på huvudet. Både som invändning mot att Charlotte inte var värd tacksamheten och som svar till att hon inte hade hört något om de två skolorna förr.
Severus å andra sidan kliade sig lite på huvudet och sa "Beauxbatons är en fransk skola. Deras rektor heter Olympe Maxime och ni lär inte missa henne. Hon är halvjätte så man ser henne på långt håll. Men säg för guds skull inte det till henne, ryktet säger att hon blir skitsur då. Dumstrang ligger i bergen, någonstans norrut. Kommer inte riktigt ihåg vart. Det sägs i alla fall att det är svårt att komma in där och det krävas att man är renblodig för att ens ha en chans."

Charlotte placerade en hans på Severus axel och ställde sig framför honom. ”Jag frågade om du hade hört talas om de, inte om en historielektion” sade hon. Severus rodnade, men log och nickade sakta. ”M-men trekampen? Är det någon av er som tänker anmäla sig?” Sade han. Charlotte skakade på huvudet. Inte en chans att hon ställde upp i något så patetiskt och farligt. Hon skulle aldrig göra så mot sina bästa vänner, eller sin familj. Det kunde bara sluta på ett sätt och de som faktiskt överlevde hade en rejäl tur isåfall.

Vanessa skakade likt Charlotte på huvudet och sa "aldrig i livet, vad tror du egentligen om mig Severus?". När han såg lite obekväm ut tillade hon "Tänker du ställa upp?".

Severus tvekade lite och sa dämpat "Jag vet inte riktigt, vi får se". Ifall han ställde upp så skulle Potter kanske få lite respekt för honom och låta han vara ifred. Och även om han inte direkt ville erkänna det, så fanns där en gnutta äventyrslängtan inom honom. Han ville visa vad han gick för, att han inte var någon hopplös tönt och skulle han någonsin få ett bättre tillfälle än trekampen?

Charlotte rynkade på ögonbrynen. Hon trodde inte att Severus hade det i sig att ställa upp i något han visste skulle riskera hans liv. En del av henne vill drämma till honom så hårt hon kunde, en annan ville slänga armarna om honom, men hon gjorde inget av sakerna. Istället sade hon ”Tänk igenom det här innan du gör något. Du vet vad konsekvenserna är...”.

Hon vände sig sedan mot Vanessa. Hon hade inte lagt märket till det förr, men gult passade henne väldigt bra. Dock kunde hon kanske inte säga det högt utan att det skulle låta konstigt.

Vanessa nickade instämmande. "Du har också F.U.T.T. att tänka på" sa hon.

Severus nickade allvarligt. Givetvis kände han till konsekvenserna av det hela och det var lite det som fick honom att överväga om det faktiskt var en bra idé överhuvudtaget.

"Men hörrni. Hur länge har vi varit här ute? Tror ni att det är dags att gå in igen för att inte väcka misstankar" frågade Vanessa som började bli orolig över att Potter snart skulle lägga märke till att de tre eleverna var borta.

”Oroa dig inte över James. Remus är med honom och just nu verkar han inte speciellt intresserad i vad jag har för mig” sade Charlotte lugnt. Hon hade ju trotts allt känt honom i flera år nu och det var nog säkert att säga att hon visste hur han fungerade. Dessutom var han nog mer upptagen med att prata med Lily, tjejen han haft ett crush på ett tag nu.

Lily var trevlig, det var hon. Både Severus och James hade sagt positiva saker om henne, men precis som det hade varit med Vanessa hade de aldrig pratat. Inte för att Charlotte var intresserad av att prata med henne heller, hon föredrog att ha kvar den lilla gruppen, men med undantag ibland.

Vanessa log lättat. Hon litade på att Charlotte hade koll på läget. "Vad består trekampens deltävlingar av då?" frågade Vanessa. Hon undrade vad det kunde vara för tävlingar där man riskerade livet. Skulle man duellera mot varandra eller vad var det frågan om?

Severus log lite. "Det vet ingen innan själva tävlingen. Det har varit allt möjligt men gemensamma nämnaren är att det är farligt. Ofta är tävlingarna ganska fysiska även om de kräver intellekt. Till exempel tror jag att det har varit hinderbanor med magiska djur förr. Du kanske vet mer, Charlotte" svarade Severus och vände sig mot Charlotte.