Grekland [PRIVAT Zora & Wolfy]

Akil såg på henne, han log till och såg runt lite. Han kommer inte berätta den där hingsten var hennes bröllopsgåva.
-du kanske vill komma på ett namn för han har inte det du kan få äran
sa hn nu lugnt


Alice såg på honom nu lugnt.
-Inte vet jag men du har bara rabblat om din lila kropp och ijnte om dig själv
sa hon lugnt

"Va?" Celine vände sig om, entusiasmen lös i hennes ögon då hon först blickade mot hingsten och sedan mot Akil. "Menar du allvar?" Hon kände sig tagen över att ha äran att komma på ett namn till den ståtliga hästen.


Darius låtsades bli stött igen.
"Din brist på intresse sårar mig," suckade han dramatiskt och höll en hand mot sin panna. Ögonblicket senare rätade han på sig igen. "Jag har inte hört dig ställa någon mer fråga. Jag tänker inte berätta hela min livshistoria för dig, om det är vad du syftade på."

Akil såg på henne och log
-En ståtlig hingst borde få namnet gett av en vacker kvinna som du
sa han nu lugnt och såg på henne mjukt. Han såg rått tuff ut men han visade sin sanna sida just nu .


Alice sågpå honom och börjde sig fram och såg på honom.
-Varför så dramatisk? aldrig haft en kvinna som krväer saker?
fårgade hon och lutar sig sen tillbaka
-Familj?
fårgade gon nu

Komplimangen hade hon inte varit förberedd på vilket resulterade i att hon rodnade och slog ner blicken. Lätt vred hon på sig innan hon med ett blygt leende tittade upp igen.
"Jag skall fundera på saken," lovade hon, "en så vacker häst förtjänar ett namn som passar honom."


"Frågar du nu om mina preferenser när det kommer till kvinnor?" Darius sprack upp i ett stort retsamt flin, svarade inte direkt på hennes fråga. Han hade aldrig haft ett förhållande och han hade aldrig varit direkt intresserad av det heller. Som en av de bästa krigarna kunde han inte ens förvänta sig att någon kvinna skulle vilja ha honom, han skulle inte kunna be någon om att vänta på honom eller lova att han skulle komma tillbaka hem. För det skulle han kanske inte göra. "Inga som jag har kontakt med," svarade han oberört på hennes nästa fråga.

Akil nickar och log mot henne
-du har hela kvällen eller länge till med andra ord.
sa han ärligt och stod tst och kollade runt, hans egna häst stod och halv sov med huvudet utanför, ett ung sto som verkligen älskade bli kliad. en skäck.

Alice lyssnar på honom nu, hon skkar på huuvdet bara av hans första ord och lutarr sig lugnt tillbaka och lyssnar på hans ord.
-ingen alls?
fårgade hon lite förskigt

Fortfarande med det blyga leendet lekande på läpparna vände hon sig om för att hälsa på de andra hästarna. Då det var gjort ställde hon sig vid Akils sida igen.
"Visa mig någon plats bara du känner till. Du måste ha en." Åtminstone hon fick alltid nu och då nog av sina kungliga plikter och sökte sig därför till en lugn plats för att få vara ifred en stund och samla sina tankar.


"Nej och det är så jag vill ha det." Darius blick mörknade och hans ansiktsuttryck blev för ett ögonblick stelare, men han slappnade snart av igen och inte ett spår av irritationen satt kvar. "Hur är det med dig då?"

Akil såg på henne och flinar till
-den e inte i sltotet. då måste vi ta hästen.
sa ahn lugnt bara och nickar mot sin häst som nu ahde vaknat till

Alice märkte han verkade bli lite störd på hennes fråga där. Hon v ille inte dra i den rtåden mer och släppte.
-Döda. avrättdade för förräderi.
sa hon bara lugnt och såg på honom.
-och nej jag var inte indragen om det du undrar med. jag var 13 okej fått leva på gator
sa ohn lugnt, det var sant hon hade fått leva på gatan 2 år innan akils far fick in henne i slottet

"Gärna för mig." Celine satte näsan i vädret och log snett. Det gjorde henne bara glad och förväntansfull att hans hemliga plats inte låg i slottet, det betydde att hon skulle få rida och bekanta sig med sitt nya hem samtidigt. Vad kunde bli bättre än så?


Att hon inte envisades med att fråga mer om hans familjeförhållanden gjorde honom lättad, det betydde mer för honom än hon kunde ana. Det var ingenting han talat om för någon, inte ens de han umgicks dagligen med, och han hade inga större planer på att gå in på en annan stig och öppna sig.
"Vem förrådde de?" frågade han.

Akil såg på henne
-fixa din häst då. jag e inte din tjänare
sa han lugnt och gick tyst till stoet och tog ut henne för fixa henne snabbt för komma iväg. Man såg det var ett rätt stort och smäcket sto så hon var väldigt omtyckt på krigsfältet


Alice såg på honom när han frågar.
-Aten.. sen smet jag hit för skydd.
sa hon lugnt bara och rättar till sitt hår lite

Hon lutade huvudet lite bakåt och höjde på ett ögonbryn.
"Är du säker på det?" frågade hon innan hon gick fram till en snövit päls. Hon hade absolut ingen aning om vilken som var hennes häst. Den svarta vågade hon inte ta eftersom den högst antagligen tillhörde någon i slottet. Hon må vara prinsessa men det gav henne inte rätten att ta något som tillhörde någon annan.


"Jag var visst inte särskilt tydlig med min fråga: vad gjorde de som var så hemskt att de blev avrättade?" Darius hade nog överskridit gränsen redan men det var inte som om Alice var tvungen att säga sanningen. Alla hade de sina hemligheter och ibland ville man att det skulle förbli så.