Percy Jackson ÖPPET Rollspel

(perfekt!)

Theo tog snabbt väskan, han måste hinna till lägre i tid och innan hans yngre syster vaknade och skulle fråga ut henne otroligt mycket. SEdan han vill möta sin kära vän ju, dylan. Theo blev rätt fort klar och lämnade byggnaden efterl ämnat lappen hos sin far som sov. fadern visste mycket väl sin sons rutin och att Theo gärna tog sig dit på egen hand, lite mer utmaning.
Efter en tidspromenad började omgivnigngen bli till skog, och han stannar vid ingångne. Lika bra att vänta och se om någon kom som kunde ta sällskap.

Nu kör jag!


Rue kilide snabbt iväg. Äntligen slut på internatskola. Ett helt år på den där gamla skolan.
Egentligen var det socialtjänstens fel att hon satt i den sitsen. "för någon stans måste hon gå i skolan." Trams! Hon hade hellre smitigt och gått till lägret, men dem låser dörrarna på natten! Som ett jävla fängelse!
Men nu var hon påväg till lägret. Äntligen.

Bara så ni vet så har inte häller min karaktär kommit til Camp

^^^^^^^^
Kit letade efter ved till elden för att hon, Mike och hennes pappa skulle klara av natten i skogen. Mike skulle börja i scouterna och ville vara förberedd och eftersom Albert inte ville att hon skulle vara ensam hemma för han litade inte alls på sin dotter så skulle hon följa med. Hon hörde något skrik och vände sitt huvud mot det hållet. Ett till skrik hördes och mot sin vilja så sprang hon åt det hållet hon hörde skriket. Hon stannade när hon såg ett monster några meter ifrån henne.

Alva satt på bussen på väg till halvblodslägret. Bussen skulle ta henne någon kilometer ifrån lägret och sedan fick hon gå. Hon längtade verkligen dit. Sommarlovet hade precis börjat och hon var ivrig att få komma iväg. En av anledningarna var för att hon skulle egentligen haft ett möte med skolan senare samma dag. De ansåg att de mötet var nödvändigt för om man störde en och annan lektion och stal någon ägodel från de mest irriterande och elaka lärarna så behövde man prata.

Dylan satt tyst bredvid sin mamma i bilen, insjunken i sina egna tankar. Det var skönt att vårterminen till slut var över, han såg fram emot en sommar där han bara kunde ta det lugnt. Han tittade tyst på vägskyltarna de körde förbi, undrade vart de var på väg - hans mamma hade inte velat säga någonting om det utan bara sagt att de behövde iväg.
"Vart ska vi egentligen?", frågade han återigen efter att de suttit tysta ett bra tag.
"Du får reda på det när vi kommer fram", svarade hon och Dylan suckade. Det där var nog något av det mest irriterande folk kunde säga. Han satt tyst lite innan han tog till orda igen.
"Har det med pappa att göra?", frågade han henne sedan. Hon hade berättat för honom om hans riktiga pappa för ungefär ett år sedan, och han hade slutligen på sätt och vis vant sig vid tanken. Det skulle väl alltid kännas lite konstigt att faktiskt vara barn till en gud, men det förklarade iallafall en hel del. Hans mor suckade bara lite till svar, vilket var ett klart tecken på att det hade det.

Bussen började sakta in på sluthållplatsen där Alva skulle av. Hon satte på sig ryggsäcken och gick av. Nu var det slut på jobbiga läxor och irriterande lärare. Äntligen, äntligen! Det var en bit att gå och massa kullar, men vem brydde sig om det när man skulle till världens bästa plats? Nu kunde Alva skymta Halvblodslägret. Hon började springa, men snubblade och tumlade skrattande runt i gräset.

Monstret stirrade på henne innan den försvann. Hallucinerade hon nyss? Kit skakade på huvudet och såg nu en flicka springa mot det stora trädet innan hon snubblade. Hon kollade mot trädet igen och såg något gulaktigt skimra i trädet. Innan hon hann tänka mer så sprang hon mot trädet och tillslut när hon stod på kullen så såg hon att det var ett guldlakan. Kit höjde blicken och blev förvånad när hon såg att det var ett läger där.

Theo som än väntade på dylan där han hade rätt snabbt räknat ut vart hans mamma skulle köra var rätt otålig nu. Grabben borde komma snart och när han såg dem bekanta lykterna gjorde han det man inte trodde, tog bara ett steg rakt ut mitt i vägen så kvinnan skulle tvingas stanna och han kunde förhöra sin kära vän. Theo granskar bilen som sakta kom närmare honom och han log lurigt till nu, han var en liten fliur bakom detta och ställde alltid till det, så skönt att komma till nytt ställe för att testa på reglerna där. Kanske fanns någon fin regel att bryta lika fort man kom.
-Kom igen, söligare kör du inte.
sa han och nu visste han kvinnan snart kommer få syn på honom. Att kroka i honom höll han så, tåligheten var en fördel hos hoonm.

Dylan sträckte på huvudet då han såg att det stod någon mitt i vägen, hans mamma hade redan börjat sakta in. Då hon långsamt kom närmare killen och stannade kanske tio meter framför såg dem vem det var, varpå hans mor suckade.
"Varför är jag inte förvånad att det är Theo?", sade hon. Dylan flinade lite, samtidigt som han drog ned rutan i bilen och stoppade ut huvudet.
"Ska du hoppa in eller tänker du stå där?", ropade han retsamt till Theo

Theo flinar direkt mot Dylan och modern
-du skulle ladrig sett mig annars.
sa han envist och drog handen genom håret och såg på sin vän
-tänker inte stå där
sa han och smet tyst in i backsättet där han snabbt slängde in ryggan och satt sig och flinar roat till.
-förlåt Mrs. var inte meningen skrämmas men du förstår ingen tar upp mig annars.
sa ahn retligt och såg på dylan nu och log roat till, han var näjd nu att iallfal blviit återförenad med sin vän.