Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace nickade. Så borde det vara. Men allt annat då? Rösterna? Skimren? Skakningarna? Var det kopplat till vad hon precis gjorde? Hon skakade på huvudet reste sig upp. Hon ryckte på huvudet när hon hörde viskningarna återkomma. Hon tittade på spegeln på garderoben och öppnade munnen. Ut kom ett av de mest skallrande skriken hon någonsin producerat. I spegelbilden såg hon sin syster. Hon vände sig om och tittade på sin syster, men som var helt gråaktig i färgen, nästan som hon var transparent. Grace tog ett steg bakåt, snubblade över sina fötter och föll till golvet.
”Vad är det som händer?” vrålade hon och försökte kravla sig bort. I samma stund försvann lillasystern. Grace reste sig långsamt upp och tittade på Calvin.
”Du måste gå. Nu. Vi ses imorgon bitti” sa hon och gick in i badrummet och slängde igen dörren. Hon satte sig ner på golvet och lutade huvudet mot dörren.

Calvin reste sig snabbt upp och kollade på henne med stora ögon, han visste inte alls vad han skulle göra men han kände sig enormt patetisk som inte gjorde något. Han svalde hårt och följde henne med blicken, den gången sa han inte emot utan nickade lite. Han lämnade hennes rum och svalde hårt.

Grace satt inne i badrummet en lång stund. Hon försökte processera vad som precis hade hänt. Hon drog slutsatsen att hon måste vara trött. Hela blomgrejen hade säkert tagit mycket energi från henne vilket fick henne att se i syne. Hon reste sig upp och gick och lade sig. Hon drömde mycket oroligt den natten, och vaknade flera gånger. Hon sov tillochmed med ljuset tänt, för att vara helt säker.

Nästa dag gick hon upp och drog på sig kläder. Hon tog sin väska och gick bort till bilen som stod och väntade på dem, som skulle ta dem till slottet. Där stod två av skolans beskyddare och nickade till henne.
”Prinsessan Pendragon” sa de bara och tittade sig omkring, de skulle invänta Calvin innan de skulle åka. Om han inte hade blivit avskräckt av gårdagen, vill säga.

Calvin skyndade sig till bilen och drog ner sin luva när han var framme, något han vägrade göra var att vara så tråkigt klädd som resten av beskyddarna. Han satte sig i bilen direkt och granskade Grace med ett leende på läpparna.
"Godmorgon, hur är det?" undrade han och granskade henne noggrant.

Grace tittade ut genom fönstret och reagerade inte när Calvin satte sig i bilen.
”Bra” sa hon tonlöst och fortsatte att titta ut genom fönstret under bilfärden. Skolans två beskyddare satt framför henne, och Calvin bredvid. Ingen annan från skolan följde med, eleverna med kungliga familjer skulle inte komma förrän på kvällen när balen skulle hållas.

Bilfärden tog ett par timmar, men tillslut kom de fram till det enorma slott som var drottningens. Den ena beskyddaren harklade sig försiktigt i ett försök att få Graces uppmärksamhet. Hon vände sig tlll honom.
”Ni och Calvin kommer dela rum” började han och harklade sig igen, ”två separata sovrum såklart, men Calvins dörr kommer alltid vara öppen och vi kommer vara i rummen bredvid” sa han och nickade mot sin kollega, en kvinna som Grace kände igen. Hon nickade och tittade ut genom fönstret igen. Hon ville be om ursäkt för sitt beteende, men hon var alldeles för långt inne i sina egna tankar.

Calvin lutade sig bakåt och sov hela vägen dit. När han öppnade ögonen så var de framme vid slottet. Han log smått och fuktade sina läppar, såg nästan fram emot att få träffa sin pappa enbart för att spotta honom i ansiktet. Han klev ut från bilen och sträckte på sig. Han rynkade lite på pannan åt att hans dörr alltid skulle vara öppen.
"Alltid öppen? Tänk om jag tar hem en tjej?" frågade han, mest för att provocera beskyddarna. Han visste att han enbart var med för att han skulle leka beskyddare men han gillade att jävlas.

Beskyddarna tittade argt på honom.
”Det här är inget man skämtar om. Detta är ditt blivande jobb och din prestation här ingår definitivt i betyget” sa den manliga beskyddaren hårt. Grace suckade.
”Kan han inte få skämta? Han har ju i alla fall lite humor och har inte glott medlidsamt på mig hela vägen som du” sa hon kort och gick ur bilen. Hon tog sin väska och en av de som arbetade på slottet visade henne vägen till sitt rum. Det var ett stort rum med två dörrar till varsitt sovrum och en toalett. Grace droppade bagen på golvet och gick bort till det enorma fönster som fanns. Hon satte sig i fönsterkarmen som var bred nog för en person och tillochmed inredd med sittdyna. Hon lutade sig mot väggen och tittade ut genom fönstret. Hon tittade upp mot stjärnorna som prydde den mörka himlen.

Calvin öppnade munnen för att ge svar på tal men lät bli då Grace gjorde det åt honom. Han skrattade lågt till och tog sin väska innan han gick efter henne. Han gick in till rum och slängde in sin väska. Han lutade sig mot väggen och granskade henne.
"Grace, hur mår du?" frågade han igen och kollade på henne igen. Han ville ha ett uppriktigt svar, hennes svar tidigare var inget han trodde på eller nöjde sig med.

Grace vred på huvudet och tittade honom rakt i ögonen.
”Du får en kvalificerad gissning. Idag för ett år sedan låg jag på mitt vardagsrumsgolv med mina föräldrar och syster döda bredvid mig, och det sista min beskyddare gjorde innan hon dog var att döda den Strigoi som stod över mig. Istället för att få sörja min familj i fred måste jag nu istället klä upp mig och umgås med hela den kungliga delen av Moroivärlden, inklusive de kungliga eleverna på skolan. På toppen av allt så har jag dessutom helt sjuka krafter som jag inte kan förklara och ser saker som gör mig galen”. Hon insåg inte att hon hade höjt rösten mer och mer när hon pratade, och hon hörde inte riktigt heller vad hon sa, för hon insåg inte sitt misstag innan det var sagt. Hon tittade ut genom fönstret igen och hoppades att Calvin inte noterade det sista hon hade sagt. Hon tittade ner på gräsmattan och såg en kanin springa där nere, som hon följde med blicken.

Calvin spärrade lätt upp ögonen, hade ärligt inte förväntat sig något svar. Han noterade exakt allt hon sagt men tänkte inte hålla något emot henne. Han fattade att det inte riktigt var en bra dag för henne.
"Så... Vi har några timmar till vi måste fixa oss. Ska vi dra ut?" undrade han istället och gick fram till henne. "Du måste börja lita på mig, Grace." sade han sedan och la sin hand på hennes axel.