Allmänt rollspel [6 pers]

Rachel stod tillsammans med de andra och tittade in i bunkern. Tystnaden mellan dem kändes lite stel. Hon visste inte om hon skulle börja prata eller hålla sig på sin kant och vänta på att någon sa någonting.
Hon bestämde sig för att vara tyst och bara se sig om.
Tillslut orkade hon inte stå där och stirra längre så hon tog upp sin bok och började läsa. Då hade hon iallafall något att göra medans hon hoppades på att någon skulle bryta tystnaden.

"Varför är alla så tysta? ", viskade Dean, så högt att bara han själv kunde höra.
Egentligen hade han inte tänkt komma hit alls, men när han fick reda på att hela familjen skulle vara hemma ändrade han sig direkt.
Ryggsäcken på hans rygg skavde lite, tyngde ner hans annars så självsäkra, stolta hållning. Att rulla bak axlarna med jämna mellanrum fick honom att glömma bort oron som bultade någonstans i bakhuvudet.
"Hej?"
Deans ord ekade i den tomma bunkern och flera av de andra ryckte till.
Det kändes konstigt, liksom att ett enkelt, tyst "hej" (som i och för sig lät som en fråga) fick folk att se uppskrämda ut.

Suck....jag fick inte ens vara med och bestämma det...

Aravis följde efter de andra, det var Zachs förslag att de skulle hit och tillbringa tiden tillsammans. Aravis kunde det som något annat, hon var ledig denna vecka och sedan skulle hon börja jobba. Vanligtvis jobbade hon deltid i antikvariatet då hon gick i skolan, men nu var det sommarlov och hon kunde jobba heltid. Hon tog inte hjälp av soc fast hon kunde, men hon satte en stolthet att klara sig själv även om hon var tvungen att snåla. Skolan hade som tur var gratis skollunch och det klarade hon sig på. Hon hade varit med om förmycket välgörenhet och sett det gå åt helvete under sin barndom så hon visste.
Men ingen här visste det om henne, inte mer än att hon var stökig i skolan. Hon drar in rök från cigaretten och blåser ut den medans hon ser på bunkern, detta kunde bli kul. Hennes tungt svartmålade ögon studerar dem alla, ganska konstig samling var dem.

Zachary tog några steg in. "Sååå vill ni andra stå kvar här eller?" sa han och kollade bak mot de andra. "Jag tänkte i alla fall leta efter ett bättre rum att sova i än direkt innanför dörren, men ni gör som ni vill". Han log smått åt dem och fortsatte gå en bit in i bunkern.
Han kände dem verkligen inte alls väl. Det var precis så att han kunde namnen på alla, men inte mer än så. Alla var verkligen så olika, han kunde inte riktigt fatta att de hade gått med på det här.

Rachel följde efter inåt. Förhoppningsvis skulle stämningen lätta nu. Tystnaden hade varit outhärdlig och hon ville absolut inte har mer av den.
De gick lite längre in och Rachel började fundera på hur mycket hon egentligen visste om de andra. Hon kunde deras namn och visste hur gamla de flesta av de var, men inte mer. Hon hoppades att de var trevliga och inte några självupptagna idioter för då skulle veckan bli lång...

Jason följde efter de andra in i bunkern. Han var något tyst och försiktig, mest av den anledningen att han inte kände någon ordentligt. De flesta hade han knappt pratat med och visste inte mycket mer om än namnen.

Aravis rökte upp det sista och fimpade innan hon gick in i bunkern. Zach talade om att finna en bättre sovplats och det lät ju som en bra ide. Vad som helst kunde ju komma in.
"Ja, vem vet om vi hamnar i en zombieapokalyps, då blir detta lätt att försvara i alla fall." flinar Aravis och tar några raska steg så hon kommer ikapp Zach.

CItlin kom till bunkern och gick in

Dean följde efter killen - Zachary? Eller var det Zacharias? - och tjejen vars namn han definitivt inte kom ihåg. Nu var det inte längre riktigt knäpptyst, det var folk som mumlade och trängde sig. Kanske för att komma närmare Zachary? Det var som om han var någon slags ledare.
Det var ju inte direkt så att folk tänkte "omg nu ska vi följa efter honom", det var väl mer instinkten.
Zachary kändes typ som någon slags ledartyp, men vad visste Dean egentligen?
Han ryckte på axlarna åt sina tankar, fick dem att lämna honom ifred en kort stund, samtidigt som han slank förbi ungdomar för att komma fram till Zachary och tjejen.