[PRS] Theida & Countess

Ethan kunde se på Koreys reaktion att han inte var van vid en sådan komplimang. Det förvånade honom.
"Du skiljer dig från de flesta andra jag känner", förklarade Ethan, men insåg efteråt hur fel det kunde tolkas. "På ett bra sätt, menar jag", kände han sig tvungen att tillägga för att Korey inte skulle missuppfatta orden och ta illa upp.

Han var fortfarande smått förvirrad. Skiljer sig från de flesta andra han känner? Korey hade alltid varit van vid att vara den personen som bara smälte in i folkmängden. Ingen lade någonsin speciellt mycket märke till honom, så det här gjorde honom verkligen förvånad. Hur skulle han ens svara på det här? "Tack" sa han osäkert "antar jag?"

Ethan öppnade munnen för att säga någonting, men blev avbruten av att mobilen i hans hand gav ifrån sig ett ringade ljud. Allisons namn dök upp på skärmen, men istället för att svara ställde Ethan telefonen på ljudlöst och klickade upptaget. Hennes lektion var troligtvis slut, och som vanligt försökte hon få tag på Ethan direkt utanför klassrummet.

Snabbt därefter kom ett sms. Var är du? Har slutat. Stod det skrivet med ett hjärta som avslut. Ethan såg bara ner på smset. Osäker på om han skulle svara eller inte. Dels eftersom Korey verkade ha någonting emot henne. Men också för att han hade det bra där på bänken.

Någon försökte tydligen ringa Ethan, men han hade inte svarat. Ethan kollade ner i mobilen, det verkade som han läste ett sms eller något liknande. Det kanske hade varit personen som ringde som nu hade messat honom.
Korey kollade lite nyfiket på honom. Han borde inte lägga sig i men han kunde inte låta bli, och slängde ur sig "Vem var det där då?".

Ethan slängde en blick mot Korey innan han släckte skärmen och la ner mobilen i fickan igen. Utan att svara på sms:et.
"Allison...", svarade han kort, men tveksamt, eftersom han mindes hur Korey hade reagerat förra gången han nämnde henne. "Hennes lektion har nog precis slutat".

Korey suckade när han hörde att det var Allison som hade ringt Ethan. "..men det är fine, gå till henne då" så han med en extra irriterad ton i rösten och reste sig upp från bänken. Korey gillade verkligen inte Allison, han försökte inte ens bete sig trevligt när hon nämndes.

Ethan tog ett sista bloss innan han klev ner från bänken och fimpade cigaretten mot marken. Han gillade inte tanken av att bara lämna Korey, men hade samtidigt lovat att möta Allison när lektionen var slut. "Men.. uhm", började han, osäker på vad han skulle säga eftersom Korey verkade irriterad. "..hon kan säkert vänta".

"Men det är okej sa Jag, gå du" så han, fortfarande i en smått irriterad ton. "Jag klarar faktiskt mig själv" De hade knappt känt varandra en halv dag men Ethan betedde sig redan som om de var bästa vänner eller nåt. Inte ens Koreys vänner brydde sig om att lämna honom men Ethan verkade absolut inte vilja lämna honom.

Koreys irriterade ton fick Ethan att rygga tillbaka och börja överanalysera situationen. Hade han varit för på? Var det egentligen han som Korey var irriterad på? "Okej, jag hör av mig..", sade han kort, gav ifrån sig ett snabbt leende och stoppade ner händerna i fickorna. "Vi ses".
Under tystnad klev Ethan förbi Korey för att gå tillbaka till skolan. Försjunken i sina egna tankar.

Korey såg Ethan gå iväg. Hade han låtit för irriterad kanske? Han hade inte menat att vara så irriterad, men det hade bara blivit så när han nämnt Allison. Att han knappt fick prata med Ethan utan att Allison skulle störa. Han suckade lågt. Han tog upp mobilen för att kolla vad klockan var och insåg att han var sen till sin lektion. Han hade haft en ovanligt lång rast och hade helt glömt bort tiden när han pratat med Ethan. Han stoppade ner mobilen i fickan igen och började springa tillbaka mot skolan och till sitt skåp. Han tog snabbt sina grejer och begav sig sedan till klassrummet i rask takt.