Home (privat)

"Tack." Hon gned sin ena arm och såg bort.
"Så varför jag?" Hon vände sitt ansikte mot Chandra.
"Jag förstår inte."

De körde i en tyst minut.
"Så varför går du inte runt på området? Du vet att du kan det utan att få ont. Jag skulle bli glad om du gjorde det. Gå ut alltså."

" Ja det finns bara en feelding som kan passa en vampyr och nu råkade du passa för mig " sa Chandra.


" vet inte hur långt jag törs gå från dig " sa Alex han ville vara tillänglig för Vincent hela tiden ifall hans herre ville ha blod från honom.

"Jag är snabbare än du kan tänka dig så snälla var inte rädd att utforska våra marker."
Han svängde ut ännu en gång, denna gång på en stor väg.
"Dessutom maxgränsen är säkert 5 kilometer så traska på"

"En feedling bara? Så du kommer dricka mig torr hela tiden eller?" Hon såg mannen komma tillbaka med en baugette med mycket innehåll och log.
"Hoppas denna duger miss."

Chandras tålamod började tappa då det vart för mycket förklarande. Hon skulle ha låtit docktorn förklara.
" Jag kommer bara dricka ibland " sa Chandra.

Alex log han kanske skulle passa på att börja ta lite promenader var nog bra för honom. Hans herre fick när han ville dyka upp vid hans sida och dricka från honom. Alex tog upp burken med tabletterna och skruvade av locket och började försöka titta hur många det var kvar. Som han trodde så var det bara 5 kvar så han behövde verkligen fler.

"Du behöver itne låta så sur." Hon tog en tugga och hon började gå mot dörren.
"Så vad ska jag säga till mina föräldrar då?" Hon svalöde och såg över axeln.
"Mamma, pappa jag ska bli en blodslav åt en vampyr?"

Vincent sneglade mot Alex och han sträckte sig och smekte honom.
"Hur är det?" Nu började staden komma sakta men säkert.

Chandra såg på tjänaren som hade kommit med mackan hon kände att hon behövde gå och lugna ner sig.
" Kan du ta hand om den förklaringen " bad Chandra. Hon kände att hennes nerver inte skulle klara av mycket mer.

" Bra " sa Alex och log mot sin herre. I staden så gick en ensam feelding oroligt omkring hans herre hade försvunnit men var inte så långt borta så han fick smärtor. Hans herre skulle träffa någon för några timmar sedan men hade sedan dess varit försvunnen.

"Varför?" Hon gick ut genom dörren och såg en bil stå framme redan.
"Ska vi åka eller så vi får det överstökat?"

Vincent bromsade in och såg på feedlingen.
"Charlie?" Han knäppte loss sig och han hoppade ur.
"Hur är det?" Han såg oroad ut.

" Max är borta " sa Charlie stressat och såg sig nervöst omkring. Max var vincents kusin och hade under senaste tiden haft problem med de vampyrer som var onda. Alex såg ut genom fönstret och såg på Charlie. Charlie kände att han hade svikit sin here att han borde ha följt med när han skulle träffa personen. Men saken de skulle göra var så hemlig att han fick sitta och vänta på en bänk. Men ju längre tiden gick blev han allt mer oroligare.

Chandra tog några tysta djupa andetag för att lugna ner sig och gick ut. Bilen som stod framme var Chandras svarta bil.

Han tog honom i famnen och såg på honom.
"Hur länge sedan var det?" Han tog fram sin mobil och tryckte fram Maxs nummer.
"Vill du att vi ringer honom?"

Alice satte sig i baksätet och hon åt vidare på sin maka och betjänten kom fram till Chandra.
"Hur mår ni madame?" Han såg oroad ut.

" 7 timmar sedan nu " sa Charlie stressat. Max hade lånat telefoner av folk och försökt ringa utan resultat.
" Har försökt ringa utan genom lånade telefoner utan resultat " sa Charlie. Max var inte den starkaste vampyren vilket var mer oroande. Max och Charlie hade passat bra ihop då de båda gillade att måla och rita. Max var rätt känd bland vampyrerna för sin konst och tjänade rätt bra på den.

" Bara mina nerver som pressas " sa Chandra och såg på tjänaren. Hon behövde något lugnade.