Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

''Nico, vi kunde inte göra något. Det gick för fort'' Jag led med honom. Han hade förlorar Bianca, och nu Ally. ''Ally är stark. Hon kommer klara sig'' Det var jag störtsäker på, tills jag kom att tänka på hur hon skulle komma ut.
'Nicos ögon mörknade och fick mig att rysa. ''Gör inte samma misstag som din bror, Wilma''
Samtalet bröts och nu var det bara jag, Emma och Bob.
Förtvivlat satte sig Emma på en sten och såg helt förstörd ut. ''Vi måste hjälpa Ally!'' Skrek hon förtvivlat.
''Hur?!'' Sa jag irriterad över att jag aldrig verkade ha en fungerande plan och krossad över att Vår vän- Ally Black- hade störtat till antikens helvette tartaros.

Jag började tänka på Nico. Jag var väldigt säker på att Emma och Wilma hade sagt till honom och att han började bli galen.
"Du, himmelfejs kan du ta ut oss härifrån! Och snälla kan du se normal ut innan jag börjar spy tack?" Sade jag till Zeus.
"Jag skulle inte varit här då, halvblod om jag inte visste hur man kunde ta sig ut. Jag behöver ett halvblod som ska hjälpa mig." Sade Zeus med avsmak vid de sista orden och han började krympa till en vanlig dödlig.
"Vad väntar du på då, vi ska till dödens port." Sade jag och tänkte på ett svärd och nu hade jag ett svärd i handen.

Jag visste att vi inte kunde göra något nu, men vi måste ändå rädda Zeus.
" Will," det var första gången jag använde Wilmas smeknamn. " Vi måste fortfarande hindra Kronos och Ally är tuff." Jag försökt övertyga mig själv om att det var sanningen.
" Men blir aldrig du sur på gudarna?" frågade hon mig och jag visste inte vad jag skulle svara.
" Jo, men de.." Jag visste hur jag skulle fortsätta.
" De hade bara kunnat vifta med händerna så hade Ally aldrig trillat ner," sa hon och sparkade på en sten.
" Will, det här är landet bortom gudarna," sa jag och jag visste att det var sant. Allt kändes vilt här, som om det inte funnits några lagar någonsin. Hon vände bort blicken och frågade Bob
" Hur långt är det kvar?"
" Inte långt alls, där är porten!" sa Bob och pekade på en port av is.

''Kom då'' muttrade jag hysteriskt och började gå mot porten. När jag tittade bak mot dem stod Bob på samma plats och Emma hade inte kommit långt.
''Vi måste göra något! Ally kan inte vara där för länge! Percy och Annabeth klarade sig knappt och vi vet inte hur länge Ally är där!'' Skrek jag ilsket och blinkade bort tårarna som plötsligt hade kommit.
''Will, vi måste vara smarta.'' Började Emma trevande ''Om vi bara klampar in där får Kronos som han vill. Vi måste ha en....''
''Vadå en plan? Vi har ingen plan!'' Jag kunde inte beskriva min ilska till gudarna och struntade nu att blinka bort tårarna.
''Bob tänker inte gå dit'' mumlade Bob och backade osäkert.
''Wilma vi ska hitta henne. Innan... innan det är försent'' Emma såg minst lika ledsen ut som jag kände mig.
Jag nickade. ''Lill-Bob och Ally behöver oss'' mumlade jag och började gå mot isporten igen. Den här gången följde de efter.

"Vad heter du halvblod?" Frågade Zeus efter ett tag när vi hade gott.
"Ally Black." Muttrade jag.
"Vem är du barn till?" Frågade Zeus.
"Din brorsa Hades." Sade jag och flinade stort.
"Neeeeeeeeeej!" Skrek Zeus.
"Håll tyst annars får du mitt svärd i din mun." Hotade jag honom och han höll tyst. "Bra."
"Hades barn är alltid läskiga..." Muttrade han tyst och trodde jag inte hörde honom.
Jag flinade större men ondskefullt.
"Tack Himmelfejs, älskar att skrämma gudar som dig."
"Du är inte rädd för att jag ska döda dig med mina blixtar?" Frågade han.
"Du egentligen så vill jag dö för jag har ett rum i underjorden mycket bättre en att vara halvblod en död, jag kunde ha irriterat dig så mycket för att du ska döda mig men jag stannar vara för att min bror inte ska bli sårad-igen så om du dödar mig så lovar jag att du kommer ångra dig grovt!" Sade jag och blängde på honom. "Du skulle inte ens våga döda mig för då skulle du inte komma ut härifrån."

Jag tryckte på isporten och den gled upp. Jag kände genast hur jag började huttra, jag skulle behöva en tjockare jacka. Plötsligt kände jag en kall hand på axeln, jag vände mig hastigt om och såg in i ett par gyllene ögon. Jag visste genast vem det var. Kronos.
Men han såg så ung ut och snygg dessutom. Brunt rufsigt hår och ett lekfullt leende. Nej vad tänker jag med? Han är fienden och är anledning till varför Ally är i Tartaros. Jag tänker " Vad tänker du på?" genast dyker en bubbla upp med texten. " våga inte ens försöka!" sen ger han mig ett bländade leende.
" Herr Guldgrejsimojs," sa Wilma och jag kvävde ett skratt.
" Vi har inte kommit från Halvblodlägret för att möta nån snygg tonårspojke." sa hon och blängde på Kronos. Kronos granskade henne innan han sa.
" Det är liv i dig, följ med mig," jag ser hur Wilmas ögon blir stora när hon förs bort av Kronos. Är jag själv kvar?

''Släpp då, charmapa!'' morrade jag och försökte få loss min arm ur hans grepp. Men det var stenhårt. Till sist slutade jag kämpa emot när greppet blev hårdare. Hade Luke dödat den här snubben?
''Tig'' Sa Kronos när jag än en gång öste på med svordomar och förolämpningar. Jag ville inte- men han tvingade mig att tiga.
Han förde mig genom en lång korridor med stenväggar kalla som is. Med mig fria hand drog jag fram Kavallerisvärdet för att slå tillbaks när han vred armen i en konstig vinkel med sån kraft att jag tjöt av smärta och ilska.
''SLÄPP MIG DIN TÖNTIGA FJÄRT!'' Skrek jag utmattat och hörde att han morrade lågt.
Vi kom in i en stor sal, såsom det brukar se ut i slott. En stol-Eller var det tron?- stod placerad längst in i rummet och en annan liten stol i mitten. Han slängde ner mig i den stora tronen, och började gå fram och tillbaka men tittade sedan djupt in i mina ögon.
Jag glodde tillbaks.

"Visst visst." Muttrade Zeus (älskar när han lyssnar på mig verkligen xD) "Hur kom du ens till Tartaros?"
"Jag kom hit tack vare, att ni inte kollade noga här!" Fräste jag. "Jag kom hit för att jag var på väg till Kronos palats där vi skulle rädda dig men jorden öppnade sig där jag stod så jag ramlade här, hur kom du hit Miss Himmelfejs?"
"Kalla mig inte Miss Himmelfejs jag är ingen Miss eller Himmelfejs!" Fräste han tillbaka. "Jag kom hit när jag var i mitt sovrum då Kronos kom och kastade in mig här." Muttrade han det sista.

Jag blev genast orolig, vad tänker Kronos göra med Wilma? Jag ville inte erkänna det, men jag var rädd. Räddare än jag någonsin varit förut. Båda mina kompisar är i fara, Ally är i Tartaros och Wilma är själv med Kronos. Jag undrade vad Kronos vill Wilma. Hoppas hon minns vilka de goda är, jag kunde inte glömma hennes reaktion när hon frågade mig om gudarna. Hon har förändrats på den här resan, jag kvävde en gäspning. Vi hade rest i två dagar utan paus, hoppas vi kan smita så jag får sova en stund. Jag såg bort mot korridoren dit Wilma blev förd.

Stegen ekade i den stora salen. Kronos hade inte sagt någonting sedan jag blev införd utan hade bara gått fram och tillbaks och ibland stirrat flera minuter in i mina havsgröna ögon. Jag hade- Trotts att jag hatade tystnaden- inte yttrat något ord i ilskan.
Kronos stannade och sedan gick några meter mot mig som fortfarande satt i stolen. Hans guldögon borrade sig in i mig ännu en gång. Jag lyfte högfärdigt på huvudet så som jag sett Reyna- Praetor för Jupiterlägret- göra.
Titan guden muttrade någonting belåtet, vilket fick mig att bli skrämd, Men jag fortsatte glo hatiskt på honom.
''Din ilska till gudarna är stark'' Började Kronos skadeklatt ''De kunde bara ha knäppt med fingrarna och Zeus hade fixat att komma tillbaks till Olympen på egen hand. Det är deras fel att du, och dina vänner är i fara.''
jag morrade av ilska på gudarna och knöt händerna så att knogarna vitnade.