Kleopatras spel (lite som mugglisgames)

Tack så himla mycket hörni ♥

Jag är mer än nöjd! Det var, som du sa, HELT FANTASTISKT!
Du gjorde kanske några ändringar i karaktären men det blev bättre!!!
Underbart skrivet!

Jag laddar upp imorrgon! Eller idag om ni har tur

Yey!!

Tullz audition
Hon slog, hårt slog hon. Hon såg inte guldmasken som täckte det mumifierade liket, istället såg hon honom. Hans ansikte. Hans mörkbruna, hånande ögon som inte tittade på någon annan än henne. Hans dåliga hållning som på något sett hånades. Hånade henne. Hon ville att han skulle dö. Dö. DÖ.

Medan hon slog mumien med knytnävarna, tittade Kleopatra tillfredställt på henne. Hon gillade henne. Hennes våldsamma passion. Hon log för sig själv där hon satt, på en tron klädd i svarta rosor.

Tullz tänkte på honom, vad han hade sagt och vad han hade gjort. Hur han hade slagit henne i ansiktet och sagt att hon var värdelös. Ingen ska kunna göra det igen. Inte efter detta. Aldrig mer. Hon hatade att vara nertryckt, när hon hade vunnit denna tävling skulle hon sitta i sitt hus och se ner på dem. Alla de ansikten som hade hånat henne. Hånat. Hånat. Med dem tankarna slog hon ner den förut fastskruvade mumien. Väl på marken spetsade hon liket med kniven hon hade i handen. Rakt i hjärtat. Rakt i hans hjärta.

De milisekunder hon satt där på stengolvet tänkte hon på hur hon i alla långa år hon i hemlighet tränat i den lilla övergivna jordkällaren och utomhus. Hon hade tränat på knivkastning, höga sparkar och på att girrla fällor. Med bara en inställning. Döda. Hon hade planerat länge hur hon skulle rymma och delta i spelen. Det var svårt att rymma från hennes föräldrar. Mer älskande och snälla föräldrar är svårt att få tag på. De trodde att deras lilla Tullz var hjälplös, och därför lät de henne aldrig gå utanför huset och den lilla trädgård de ägde. Tillslut hade hon lyckats att rymma.

Hon reste dig upp med sådan hast att dammet på golvet yrde, gick med stela bestämda steg till stenbordet och plockade upp ungefär fem knivar. Hon vände sig om och kastade fort iväg alla de fem, lyxiga knivarna. Hon log för sig själv när hon såg att alla fem knivar träffat alla fem mumier som stod upp, rakt i hjärtområdet.
"Tack för mig" sa hon, neg, och gick med lika bestämda steg hon alltig tog, ut i Egyptens stekheta solsken. Hon var stolt. Stolt över sig själv.


Den var väldigt kort, men jag var under tidspress. Jag hoppas att du, Tullz, och alla andra blev glada över det lilla jag skrapat ihop. Jag gjorde mitt bösta iallafall.

GAH!!!! *kan inte formulera mig*
FÖRST OCH FRÄMST VAR DET AWESOME SOM VANLIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! hon verkar farlig!!!! Det ska definitivt bli roligt att läsa om henne!!!!!!! OCH PÅ SLUTET!!!! "Tack för mig" sa hon, neg, och gick med lika bestämda steg hon alltig tog, ut i Egyptens stekheta solsken. Hon var stolt. Stolt över sig själv. så AWSOME!!!!! JAG BLEV DEFINITIVT NÖJD!!! En liten dålig sak är bara att dina kapitel tar (i min smak) slut så snabbt!! (Jag menar, jag hade kunnat läsa i en evighet men kapitlens har ett slut)

Jättebra

Jättebra! Hon verkar farlig.. 0_o

När kommer meer

Det är sent pga två prov i veckan jag ber om ursäkt

mollylisas audition
Nynnandes på en låt traskade den mörkhårige killen även kallad mollylisa in i auditoriumet. Han lät sig oberört ledas in av de konstiga kvinnorna iförda vita klänningar som lyste i kontrast mot deras mörka hud. Han smålog ironiskt när han blev ledd in i rummet. Ett leénde som dog ut när han såg det gigantiska rummet. Rummet hade ett mörkgrönt sken, som han direkt förstod utan att ens skänka en blick uppåt att det var grönttonade glas som idag fick stänga ute solen i aditoriumet. Hans leénde fick ta plats igen på hans ansikte när han tittade upp och såg att han hade rätt. Att han hade rätt var inte det enda mollylisas gröna ögon såg när han tittade upp, utan han såg också Kleopatra sitta på en guldtron klädd i svarta rosor. Gud vad vacker hon är, tänkte han men sedan skakade han bort tankarna och lät ögonen glida över det gigantiska rummet.

Det mollylisa såg när han synade rummet var ett tiotals mumier som omringade ett stenbord med vapen.
"Börja" yttrade Kleopatra och tittade med ett par nötbruna ögon ner på den unga pojken som sakta gick mot stenbordet. Hans slitna skor klickade mot stengolvet och det klickade ljudet upphörde när han nått stenbordet. mollylisa log för sig själv och lät hans fingrar stryka över de vapen som prydligt låg upplagda på bordet. Hans fingrar saktade ner och stannade på hans favoritvapen. Spikklubban kändes lätt i hans hand och när han svingade den runt rasslade järnkedjorna.

Klickandet från femtonåringens skor kom tillbaka och mollylisa styrde stegen mot en mumie. Han började sakta svinga spikklubban i hans hand och snart var den i full rotation. Han gick närmare liket, snart så låg mumiens huvud på marken och en hemsk stank tvingade sig in i den närmstas näsborrar. mollylisa rynkade på näsan men gick trots stanken vidare.

Efter en sjuk stank som till och med Kleopatra kände hade fyra huvudem rullat. Kleopatra skulle nog kunna ansetts tuff, men även hon tålde inte den fruktansvärda stanken från ett lik.
"Klart" sa hon och viftade med sin ringprydda hand för näsan. De vackra kvinnorna kom igen och ledde ut mollylisa.