Drömmar och illusioner

Isabelle Granger: Aw, så gulligt med Lorke


Kapitel 11 [ Lærke ]


Lærke bet sig i läppen. Varför gick jag bara förbi Lone? Hon gick mot åttornas skåp, där Anja, Vibeka och Solvej stod. Anja tjöt:
- Jag har blivit bjuden!
Några tjejer i bakgrunden slutade prata, och rusade fram till Anja. En sa:
- Ååååh, gumman! Av vem!?
Anja verkade inte kunna tala. Solvej viskade upphetsat:
- Tobias i nio B!
Alla tjejer började fnittra, men Lærke fnyste:
- Han är ful.
Vibeka sa kyligt:
- Du är bara avundsjuk på Anja för att du inte har blivit bjuden av en snygg kille.
- Nä, jag kanske blir bjuden av en snygg tjej, sa Lærke skämtsamt.
Några tjejer rynkade på pannan och gick därifrån, och Anja återfick talförmågan och snäste:
- Så du är lesbisk?
- Har jag sagt det eller? sa Lærke kallt.
- Nej, men...
- Jag är i alla fall inte lika patetisk som du, som går runt och skryter om att du har blivit bjuden av en finnig kille ifrån nian. Jag menar, du bryr dig inte om vem du blir bjuden av, eller hur? Så länge du får gå på balen med sin fula klänning så är du nöjd...
- Min klänning kostade faktiskt...
Lærke avbröt:
- Jag skiter fullkomligt i vad din klänning kostade i! Jag slår dessutom vad om att jag också kommer bli bjuden!
- Visst! Om du blir bjuden så får du två hundra kroner! Om du inte blir det, så får jag två hundra kroner! utbrast Anja argsint.
- Det heter inte kroner, det heter kronor din idiot!
Lærke stegade sedan iväg.


Vid middagen samma dag så satt Lærkes pappa och flinade. Lærkes mamma log, och Lærke kände sig väldigt iakttagen. Till slut frågade hon surt:
- Vad flinar ni åt?
- Vi vet ju att du inte riktigt har passat in här, så jag och din pappa bestämde oss för..., sa Lærkes mamma, men Lærke avbröt.
- Vänta, vadå inte '' passat in ''!?
- Du har ju inte haft några kompisar hemma som du brukade förut...
Lærke blängde ilsket på sin mamma, som fortsatte:
- Så vi bestämde oss att vi ska flytta tillbaka eftersom vi prioriterar dig.
- Va? Lærke skrattade falskt.
- Ja, vi flyttar efter jul.
Lærke stirrade på sina föräldrar, och skrek:
- JAG VILL INTE FLYTTA!
Hon välte omkull sin tallrik, och sprang ut på gatan, mot Lones hus.

Gah, mer O.O

awwww!!!♥♥ Det är crudelis♥ (Tror man skriver så )

FLYTTAR HON SÅ DÖR JAG. LORKE DÅ? (Antagligen kommer det inte och hända, men lova ändå dyrt och heligt att inte förstöra Lorke.)

Tack för kommentarerna sötisar.
Skriver det här från mobilen, så ursäkta för eventuella stavfel.



Kapitel 12


Lærke knackade på, och dörren öppnades direkt. Lones mamma sa vänligt:
~ Hej på dig!
~Är Lone hemma? Frågade Lærke andlöst.
~ Ja... Första dörren till vänster på andra våningen.
Lærke gick in i huset, som var väldigt varmt. Några glasprydnader stod placerade lite varstans och det var blommiga tapeter. När Lærke tagit av sig sina skor gick hon uppför trappan, och kände sig en aning nervös.

Lærke knackade inte, utan gick bara in i Lones sovrum. Lone satt på sin säng med en bok. Hon sa förvånat:
~ Hej.
Lærke började genast brista. Hennes tårar forsade fram i floder, och hon satte sig bredvid Lone. Lone, som var fortfarande förvånad, frågade:
~ Vad är det?
Lærke fick inte fram något annat än:
~ Förlåt.
Lone lade armen om henne och kramade om Lærke. De satt tysta ett bra tag, bara Lærke hördes lite då och då när hon snörvlade. När hon återfick talförmågan så sa hon skamset:
~ Jag har kysst någon.

MER♥
Jättebra, men var det meningen att det skulle vara ~ istället för - ? c:

Lorke... Addorabal♥

Juliett Waterfall: Tack ♥
Ja, det var meningen, men på min telefon så kan man inte göra - så jag fick göra ~, haha.
Isabelle Granger: ♥


Kapitel 13 [ Lone ]


Lone läste, rad för rad.
Han sträckte ut sin hand och kände vid den silkeslena gardinen...
Plötsligt öppnades Lones dörr, och hon betraktade Lærke med förvåning. Hon sa, lika förvånat:
- Hej.
Till Lones förfäran brast Lærke ut i gråt. Hon satte sig bredvid Lone, och fortsatte gråta som ett litet barn. Lone frågade:
- Vad är det?
Lærke grät fortfarande, men Lone hörde ändå henne säga:
- Förlåt.
Lone kände att hon behövde göra något. Försiktigt lade hon armen runt Lærke - Lone hade väntat sig att Lærke skulle slagit bort hennes arm och blivit sur. När Lærke inte direkt verkade bry sig så kramade Lone om henne.
Tystnaden spred sig. Ibland hördes Lærkes snyftningar. När Lærke kunde prata igen, så sa hon lite skamset:
- Jag har kysst någon.

[ Lærke ]


Lærke skämdes, och kände hur röd hon blev under de få sekunderna som hann gå innan tystnaden bröts. Hon väntade sig att Lone skulle vara förlåtande och fortsätta trösta Lærke, men istället slet hon bort sin arm och skrek:
- UT!
Lærke stammade:
- V-Va?
- UT, DIN IDIOT! STICK!
- L-Lone, förlåt, m-men det var f-faktiskt inte m-meningen...
- LÄGG NER, JAG BEHÖVER INTE DINA LÖGNER, STICK!
Lærke reste sig inte upp. Hon satt kvar, i väntan på att Lone skulle ångra sig och förlåta i alla fall. Lone var fortfarande inte förlåtande; hon var förbannad. Hon knuffade till Lærke och upprepade med ett vrål:
- STICK DÅ!
Lærke snubblade fram till dörren, och lutade sig mot den för att hämta andan som hon hade förlorat en liten stund. Till hennes totala förvåning var dörren inte helt stängd, så hon ramlade bakåt och slog i huvudet i golvet. Hon satte sig upp och sa förvirrat:
- Ajjj...
Lone började skratta. Lærke tyckte inte att det var ett hånfullt skratt, snarare ett ljust och underbart skratt. Lone gick fram till Lærke och sträckte fram sin hand - Lærke greppade den och reste sig upp.

En halvtimme senare hade Lærke upplevt sin första kyss - med någon hon faktiskt tyckte om.

LORKE LORKE LORKE!!!!!!!!,

Nawwwwwwwwww♥ They're so cute♥ Lorke 4 evah♥