Dafina och jag

Vill bara säga att jag inte kommer vara inloggad på länge, ska åka bort. Så kommer missa en del av din bästiga novell, men jag får läsa det när jag kommer hem c:

Ha det bra! ♥

( förlåt för att kapitlet blev lite trist ).

Kapitel 13


Efter höstlovet ryktades det om att Isadora hade setts full på stan. Det visade sig faktiskt vara sant, för det fanns bildbevis. Alla bilderna hade lagts ut på internet, och Josefine skrockade glatt åt det. Dafina verkade dock mindre glad:
- Usch, det är så hemskt att kränka någon sådär.
- Vem bryr sig, Isadora suger ändå, sa Josefine och tvingade sig att inte skratta.
- Men det är ändå taskigt. Jag önskar att folk kunde radera alla bilderna...
- Äsch.

Under Isadoras lektioner verkade hon faktiskt nedstämd. Josefine fick en gnagande skuldkänsla i sig över att hon hade skrattat.
På Olles lektioner blev det alltmer roligt. De hade börjat måla porträtt av varandra. Josefine målade av Dafina, men det blev inte jättebra; Dafinas mun gick i en slags bergochdalbana och ögonen satt långt ifrån varandra. Dock skrattade båda två åt det. Dafinas porträtt av Josefine blev väldigt bra. Det var som om Dafina hade fotograferat Josefine. På några veckor hände inget händelserikt alls, tills den femtonde November. Då kom den första snön.

Under en hundpromenad frågade Josefine för första gången vad som fanns i paketet som hon fått av Dafina. Dock log bara Dafina hemlighetsfullt och sa:
- Det får du se med tiden.
- Säg då! utbrast Josefine.
- Nä.
Josefine suckade och tog upp en påse, samlade upp Ubbes bajs och slängde det i en papperskorg. Dafina frågade glatt:
- Vad ska du göra på julen då?
- Vet inte, du då? frågade Josefine.
- Äsch, inget alls.
Dafina verkade väldigt glad trots att hon inte skulle göra något alls på julen. Josefine frågade lite försiktigt:
- Har din mormor inte tid?
- Jag tror inte det, sa Dafina med en lätt suck.
Josefine undrade ofta vart Dafinas mormor var. Hon hade aldrig sett röken av hennes mormor. Josefine valde att inte fråga, men det var ändå lustigt.

mer!!!

Vit lögn..., det kommer imorgon tror jag!

ok

Kapitel 14

I November övergick regnet till snö. Josefine spenderade fortfarande sin fritid till att gå ut med hundar, men hon och Dafina hade bestämt att nu skulle de ha pengarna för sig själva. Allt de tjänat på den tid de hade gått ut med hundarna skänkes till Syrien, men Josefine och Dafian tyckte att de också behövde pengar, så de slutade inte med jobbet.
Isadora började återfå sin vanliga gnista efter att folk faktiskt hade försökt radera alla bilder på henne som låg ute på internet. Hon var minst sagt överlycklig.

En helg så sov dessutom Dafina över hos Josefine. Josefines mamma och pappa var mycket glada - de hade verkligen börjat gilla Dafina. De köpte massvis med chips och godis, bara till Josefine och Dafina. Den kvällen tittade de på en film, en skräckis. Josefine skrek ett flertal gånger, men Dafina sa lugnt:
- Det är bara en film.
Efter filmens slut började de diskutera saker om julen, som vad de skulle köpa. Josefine hade ingen aning, så Dafina föreslog:
- Vaser, böcker, köksredskap, en chokladask...
- En chokladask! Pfft! snäste Josefine.
- Dina föräldrar skulle nog bli jätteglada.
- Ja, säkert. Vad vill du ha då?
- Jag ska inte ha något.
Josefine blängde på henne och sa:
- Seriöst. Vad vill du ha?'
- Jag ska inte ha något, upprepade Dafina.
- Lägg av, säg vad du vill ha!
- Jag ska faktiskt inte ha något.
Josefine blev en aning sur på Dafina. Skulle det vara så svårt att säga vad hon önskade sig? Dafina bytte genast ämne:
- Jaha, har du sett den där reklamen?
- Det finns massvis med reklamer, muttrade Josefine.
- Jamen, den där ICA, du vet...
- Jaha den!
Josefine glömde genast bort deras konversation om julen, och hon började genast skratta med Dafina åt ICA reklamen som gick på TV.


( Kapitlet blev lite tråkigt, hehe )

NU ÄR JAG TILLBAKA!
Jättebra skrivet, som vanligt. Mer♥

MER!

KOMMER SKRIVA MER, TYP IMORGON.

Så länge kan ni ju kolla in min nya...

http://mugglarportalen.se/forum.php?topic=36128


EDIT:

Kapitel 15


På en av extralektionerna i bild så fick eleverna en mycket svår uppgift; rita eran sinnesstämning. Josefine stod och stirrade på sitt staffli, men Dafina vari full färd att måla. Josefine blev en aning irriterad på henne; skulle Dafina alltid bara bäst? Olle blev lite besviken när han såg att Josefine inte börjat, för i vanliga fall brukade hon ha väldigt bra fantasi och börja direkt. Olle sa:
- Hur känner du dig nu?
- Neutral, sa Josefine vresigt.
Olle suckade, och gick därifrån.
Senare på dagen började Dafina och Josefine att gå mot Dafinas hus. Hundarna, som i vanliga fall skulle rastas, hade fått loppor så Dafina och Josefine slapp gå ut med dem. Dafina sade glatt:
- Det var så kul på extralektionen!
- Mm, jätte, sade Josefine kyligt.
- Jag tror att det faktiskt blev bra, men jag tror också att färgen som jag råkade spilla i mitten av tavlan gjorde så att tavl...
- Bara för att du är så perfekt så behöver du inte berätta det för alla!
Josefine slog handen för munnen. Orden hade forsat ut innan hon hunnit stoppa dem. Dafina vände sig om och gick, och för varje steg så blev hennes konturerna svagare. Eller såg det bara ut så? Josefine visste inte. Istället började hon springa hemåt.

När hon kom hem stod hennes mamma och bakade. Hon sa glatt:
- Oj, vad du var andfådd!
- Ja, flämtade Josefine.
- Har det hänt något eller?
- Ja...
- Vadå?
- Jag och Dafina... Jag råkade säga en sak...
Och till Josefines förvåning frågade hennes mamma:
- Vem är Dafina?

SKRIV MEEER.