Mån barnet

Väntar till nästa kapitel!

Har haft mycket i skolan så har inte hunnit skriva, men nu har jag lyckats få ihop ett kapitel. Kanske inte det bästa direkt




Kapitel 8

Jag backade snabbt bakåt och höll för munnen.
”Fö....fö....förlåt...” stammade jag.
Även Sandro stod bara och kollade på mig.
”Förlåt” sa jag och började springa mot mitt tält.
Jag sprang in i tältet och drog upp dragkedjan.
”Men vad har hänt Bella” sa Afrodite när hon såg mig, jag såg nog ut som om jag hade spytt eller set ett spöke.
”In...inget har hänt” sa jag och darrande kröp i min sovsäck.
”Om du vill prata så finns jag här” sa hon och släkte lampan som fanns i vårat tält. Det tog en evighet innan jag somnande.

~Sandro~


Efter att Bella hade kysst mig så stod jag bara där och glodde bokstavligt talat rakt fram, som värsta fånet.
”Fö...fö...förlåt” var det ända Bella sa innan hon sprang mot sitt tält.
Själv så stod jag nog kvar där i minst fem minuter innan jag kunde röra mig.
”Hey, vad var det som tog en sådan tid?” frågade Skay mig när jag kom in i tältet.
”Inget”
”Jo jo, jag ser på dig att det är något”
”Det är inget. God natt” sa jag och släckte lampan.
Men jag kunde inte sova, det ända jag tänkte på var Bella.



~Bella~

Klockan åtta gick Po runt och väckte alla. När jag först såg Sandro på morgonen så var jag tillbaka till igår natt. Skay vinkade till oss att vi skulle komma och sätta oss hos dem. Ingen av oss sa något, jag och Sandro ut byte bara blickar men inget annat. Inne i mitt huvud så poppade det upp frågor som jag bara ville slänga ur mig, men jag sa inget.
Inte fören vi började promenera hemåt så frågade Skay mig.
”Hey, vad är det mellan dig och min bror?”
”Inget, det är inget emellan oss okej”
”Okej jag bara undrar” sa Skay och så var det samtalet slut.

Även vid lunchen så sa jag inget till Sandro, det var mest Skay, Afrodite och Peeta som pratade. Resten av dagen så undvek jag Sandro. Vid sju tiden gick jag till Rosalindas kontor, det var fullmåne och hon hade lovat mig att hon skulle hjälpa mig med det. Jag tänkte mig inte att någon annan skulle vara där, så jag gick rakt in på kontoret. Fast där hade jag fel, Rosalinda kysste Po och jag vände mig snabbt om i dörren.
”Fö...förlåt...det var inte meningen att gå rakt in” sa jag vänd mot dörren.
”Det gör inget jag skulle precis gå. Hejdå” sa Po och smet förbi mig.
Jag hade vänt mig om och jag tror att både jag och Rosalinda var lika röda i ansiktet.
”Förlåt det var verkligen inte meningen att klampa rakt in här”
”Nej nej, det gör inget Bella” sa hon och satte sig på sitt skrivbord. ”Jag har hittat en formel som gör så att ditt hår inte ändrar sig, men för att var helt säker på att det funkar vill jag att du är här under kvällen”
”Ja, det går bra” sa jag och satte mig i fåtöljen som stod bredvid skrivbordet.

Hoppas ni gillade det

Bra kapitel

Nu kommer det ännu ett kapitel Det kommer kanske komma lite korta kapitel lite då och då. För jag har lite att göra utanför mugglis men någon enstaka gång kan det komma ett lite längre kapitel. Men nu ska ni få kapitlet

Kapitel 9

Det var en enkel formel som var till att skydda mitt hår. Under tiden som jag var på Rosalindas kontor så satt jag och kollade i gamla skolkataloger, från tiden som mina föräldrar gick på skolan.
När jag inte hade något att göra så satt jag bara och kollade rakt in i väggen.
”Vad tänker du på Bella?”
”Nej jag tänker inte på något....eller jo...nej det är inget” om jag hade problem så går man väll inte direkt till sin lärare för att få råd? Och det skulle även bara värka konstigt.
”Handlar det kanske om en kille?” sa hon och la huvudet på sned och kollade nyfiket på mig ”du kan berätta för mig Bella”
”Okej det är en kille i min klass som jag gillar och jag tror han gillar mig med...och under lägret så kysste jag honom och jag vet inte hur han tog det” sa jag och kollade ner i golvet.
”Har ni pratat om det?”
”Nej, jag vågar inte fråga honom”
”Om du gillar honom så ta mod till dig och frågar honom vad han tycker om dig och sedan se vad det leder till. Och vad är det värsta som kan hända?” sa Rosalinda och just då så lät hon som en mor som pratade med sin dotter när hon är kär i en kille men inte vågar prata med honom.
”Ja, det ska jag göra. Tack för tipset” sa jag och gav henne ett leende.
”Ingen orsak Bella” sa Rosalinda och log tillbaka.

Klockan elva så gick jag för att lägga mig och sova. Fastän det var fredag så var jag inte så intresserad av att vara uppe till ett halv två på morgonen. Precis när jag hade slumrat in lite så ringde mobilen med sin irriterande musik. Jag såg att det var Lisa så det var bara till att svara för annars så skulle hon bara ringa och ringa tills jag svarade.
”Ja, vad är det?” sa jag lite smått irriterat
”Hej Bella hur är det på skolan?” frågade Lisa med en glad torn och hade tydligen inte märkt av min ton.
”Jo det är bra, jag har blivit god vän med en tjej i min klass och även några av killarna”
”Någon av dem som är snygga?” frågade hon snabbt.
”Ja, det är de väll” sa jag.
Och efter det så satt jag nog och pratade med Lisa i nästan en timme. Mest så frågade hon hur jag hade det och om jag hade någon snygg kille i sikte, på den frågan så svarade jag inget men jag vet att Lisa nog kunde lista ut att jag ljög om det.

Under lördagen och söndagen så gjorde jag inte mycket, läste en bok, kollade lite på datorn. Det var ungefär det som jag gjorde. Fast till slut blev det måndag och lektionerna började igen.
Jag hade helt och hålet slarvat bort min historia bok, efter tio minuters letande så hittade jag den under min säng.
Historia lektionen hade redan börjat såg jag på klockan så jag sprang upp för trapporna.
”Hey, Bella...kan vi prata?”
Hörde jag en röst ropa bakom mig. Jag stannade mitt i trappan och vände mig om för att se vem det var och det var ingen mindre än Sandro. Han sprang upp för de sista trapporna upp till mig.
”Vad är det Sandro?”
Men istället för att säga något så kysste han mig när han kom fram till mig. När kyssen var över så stod vi bara och kollade på varandra.
”Jag har velat säga att jag gillar dig ända sedan du kysste mig Bella” sa Sandro och strök ett finger mot min kind.
”Jag gillar dig Sandro, men jag har inte vågat säga något. För jag visste inte vad jag skulle säga” sa jag och kollade ner på boken som jag höll i och då kom ja ihåg att vi var sena. ”Kan vi prata mer senare för vårran lektion har börjat”
”Ja, det kan vi göra kanske i kväll eller något” sa Sandro och så skyndade vi oss till lektionen.

Hoppas ni gillade det

Älskar det nya kapitlet!!!

Nytt kapitel Kommer nog skriva ett kapitel till under helgen om jag har några idéer till ett nytt kapitel.

Kapitel 10

De andra satt och läste i boken när vi kom in.

”Förlåt att vi är sena, jag råkade inte hitta min bok” sa jag och satte mig på den fösta lediga bänk som jag kunde se.
”Jag råkade försova mig” sa Sandro och satte sig bredvid mig.
”Okej nu när alla är här så vill jag att alla kollar på tavlan tack” sa Rosalinda och började skriva upp sex namn på tavlan: 'Antonio' 'Minda' 'Rellos' 'Zoye' 'Liza' 'Sahara'
”Någon som vet vem dessa personer är?” frågade Rosalinda oss efter att ha skrivit klart.
”Dem är de första häxorna, trollkarlarna och fen som fanns” svarade Sandro.
”Mycket bra och man brukar kalla dem för de ursprungliga magikerna. Antonio och Rellos är de första trollkarlarna och de är bröder, Minda är den första fen, Zoye, Liza, Sahara är de tre ur häxorna och är systrar till Rellos och Antonio” Rosalinda skrev upp det på tavlan och vi antecknade ”Jag vill att ni läser i boken sidorna 12-14 till nästa gång”
Vi fick sluta tidigare för Rosalinda skulle iväg med en annan klass och campa och vi hade även ingen kampsport.
Så resten av dagen hade vi bara en lektion och det var Trolldom där man får lära sig olika formler.
Jag kunde inte alla som de andra, fast jag kunde de grundläggande som tur var.

På kvällen satt jag och Sandro i en av sofforna i vårat sällskapsrum och små pratade.
”Så vilket band eller artister gillar du då?”
”Nja, jag gillar lite av allt skulle jag tro” sa jag ”Vilka böcker gillar du då?”
”Nja, det blir nog Harry Potter faktiskt, deckare också. Du då” sa Sandro.
”Deckare, Harry potter också och lite romantiska böcker”
Vi satt nog minst två timmar och bara pratade och lärde känna varandra ännu mera. Till slut så bestämde jag mig för att läsa lite på läxan från historian.

Kapitel 1- De ursprungliga
De ursprungliga magikerna kallar men de första trollkarlarna, häxorna och fen. Dem är Antonio, Rellos, Minda, Zoye, Liza och Sahara, även Mån barnet Katarina se sidorna 5-11. Antonio och Rellos är bröder, Rellos är skaparen till alla magi skolorna runt i världen men Antonio var med och hjälpte honom med det. Det är det som vi känner Rellos i från fast hanns bror Antonio känner vi mer som en skicklig krigare. Deras systrar är Zoye, Liza och Sahara som vi känner mer som de tre urhäxorna, som själva studerade vid deras bror första skola. Det var Liza som var mycket intresserad av svart magi hon förhäxade sina systrar och efter det så vet vi vad som hände. De gjorde många hemska saker, de dödade personer och de gjorde så att Mån barnet Shofia West och hela hennes familj försvann år 1993. De levde för tusen år sedan men det har en förtrollning över sig så att de är odödliga.
Minda är den första fen och det har inte funnits många feer genom tiderna och kanske kan det bero på att arvet som fe är mycket sällsynt. Men det kommer alltid finnas några feer vare århundrade......


Det fanns mycket mer att läsa men jag orkade inte läsa mer, jag var mycket tröt eller så var det för att det stod om min familj i det kapitlet. Jag slog ihop boken och la den på mitt lilla bord vid min säng. Sedan kurade jag ner mig i sängen och somnade fort.

Hoppas ni gillade det

Älskade det!

Ytligare ett kapitel och nu börjar det hända lite saker faktiskt




Kapitel 11

På Trolldrycks lektionen nästa dag så hade vi ett litet praktiskt prov att göra ett enkelt och svagt sova cerium. När det var tio minuter kvar av lektionen så blev jag klar, Idor verkade nöjd och så fick jag gå.

Två monader senare:

Det var bara två dagar kvar till höstlovet som var en hel vecka, kvällen innan lovet så var det alltid en maskerad. Alla var utklädda, lekte olika lekar och hade bara roligt.
”Mån barnet va?” sa Afrodita
”Jepp och du måste nog vara en krigare?” sa jag och synade hennes kläder.
”Precise” sa hon och vi började gå mot Aulan där festen var.
Aulan var pyntad med pumpor, ljus och spöken på både tack och väggar. Det var någon som var DJ och några höll i lekar på olika ställen. Någon satte händerna för ögonen på mig och sa: ”Gissa vem” i mitt öra.
”ehm....Sandro?” sa jag och vände mig om och redigt det var han och Skay.
”Och vad är ni då?” frågade Afrodita.
”Ser du inte tänderna?” sa Skay och visad sina vampyr tänder.
”Det var Skays ide att vi skulle vara vampyrer” sa Sandro och kysste mig på pannan.
”BUUUUU!!” ropade någon bakom oss och Afrodita skrek.
”Men vad sjutton gör du?!” sa hon och slog killen i spökkostym som stod bakom henne och skrattade.
”Sorry Afrodita men jag var bara tvungen” sa killen som var Peeta.
De två stod och gnabbades en liten stund och sedan så hade vi bara roligt på festen. Vid nio tiden så gick alla och satte sig för att äta middag. Festen höll på till ett halv två sedan var det att få några timmars sömn innan tåget avgår hemåt.

Vi satt alla tysta och trötta runt bordet nästa morgon och det var redigt nära att Skay la sitt huvud i sin gröt så tröt var han. När vi kom på tåget så somnade direkt när han hade satt sig på sättet. Vi andra satt och små pratade om vad vi skulle göra under lovet och brydde oss inte så mycket som Skay som började smort snarka där han satt. Peeta slog till honom på armen så att han slutade snarka som tur var. Han vaknade sedan efter ungefär halva resan och tåget stannade vid åtta och alla elever gick av tåget. Jag sa hejdå till de andra sedan gick jag och gav Tom en stor kram, Ellen var tydligen hemma och lagade en middag. Det var så skönt att vara hemma igen, jag har värkliken saknat det, saknat mina gamla kompisar , Tom och Ellen ja alla!
”Hej gumman” sa Ellen och gav mig en stor kram när jag kom ”så hur går det i skolan och med Sandro?” frågade hon mig när hon hade slutat krama mig.
”Jo det gå bra i skolan och med Sandro. Fast jag gillar inte att hålla min hemlighet hemlig för honom”
”Jag för står det gumman” sa Tom och gav mig en klapp på axeln.
”Kom nu ska vi äta” sa Ellen och så sate vi oss runt boret och njöt av en god middag som en helt vanlig familj.
Jag hjälpte Ellen med att duka av medan Tom gick för att se en film som han hade längtat efter att få se. Vi satte in allt i diskmaskinen och satte in den rena disken där den skulle vara.
”Skulle ni bli arga om jag bestämde mig för att berätta för Sandro?”
”Nej, gumman vi skulle förstå” sa Ellen och kollade medlidande på mig.
”Så går det bra att göra det nu?” frågade jag lite försiktigt.
”Nja, jag vet inte det är väl ändå lite sent?”
”Men det är fullmåne nu och jag åka inte att hålla det inom mig mer nu. Jag har gjort det i nästan två monader nu” sa jag och kollade rakt på Ellen och hoppades att hon skulle förstå.
”Vist okej, gör det om du måste” sa hon och kollade tröt på mig.
”Tack Ellen” sa jag och kramade henne.
Jag gick och tog på mig en jacka från skolan och lite resepulver.
På några minuter stod jag i ett skogsbryn och kollade på ett stort upptänt hus som stod några hundra meter ifrån mig. Även ett stort stall som även det var upptänt. Jag tog bort förtrollningen från mitt hår och ringde Sandro. Det gick två signaler innan han svarade.
”Hej vi måste prata” sa jag med samlad röst.
”Vist vad är det?” frågade Sandro och jag hörde att han verkade lite orolig på rösten.
”Kan du gå ut, jag står i skogsbrynet en bit från dit hus. Jag måste visa dig något” sa jag.
”Okej jag kommer om några minuter” sa han och la på.
Jag stod tyst i skogsbrynet och väntade på honom, han visste inte vem jag var. Vi hade lovat varan att tala sanning, men detta var något som han inte behövde veta fören nu. Jag såg honom komma sakta emot mig, inte fören han var framme hos mig såg jag hans blick. Den var frågade och kontrollerad på samma gång. Jag tog ett djupt andetag innan jag stålsatte mig inför ögonblicket som skulle komma.
Kanske skulle han hata mig efter detta, hata mig för att jag hade ljugit för honom. Eller skulle han vara lugn och sansad och förstå varför jag inte kunde berätta detta tidigare. Men det kunde jag inte veta fören jag hade berättat för honom. Mitt hår var gömt under luvan så han skulle inte kunna se diet fören jag tog av mig luvan.
”Vad är det Bella?” frågade han mig när han kom fram till mig.
”Jag har velat berätta, men jag har inte kunnat för min och alla andras säkerhet. Så snälla bli inte arg när jag visar dig vem jag verkligen är för jag har ljugit för dig om min familj” sa jag och kollade honom rakt in i ögonen.
”Visa mig Bella” sa Sandro och såg mig rakt ini ögonen.
Jag tog ett djupt andetag och drog sakta av mig luvan, jag vågade inte se på Sandro så jag kollade rakt ner i marken. Inte fören luvan var av vågade jag kolla på honom.
”Jag är Mån barnet” sa jag och kände en tår rinna ner för kinden.

Hoppas ni gillade det ♥

Tack för kapitelet

Så underbart skrivet. Jag älskar det senaste kapitlet. Skriv mer, är du snäll. ♡♥♡♥♡♥