Det var bara en som lämnade in denna omgång så jag har poängsatt det bidraget så det räknas med i poängen
sen får ni ett nytt tema senare idag och hoppas jag att fler kan lämna in vet att en del inte har haft tid och inte kunnat men det gör inget
I alla fall den som lämnade in var
Mr.Bratt som får
8/10 poäng och har är bidraget
Spoiler:
Tryck här för att visa!
FLICKAN I DRÖMMEN av MORRIS BRATT
Jag sa ”hej då” till Jack och Olle, skolan hade slutat och vi tre skulle nu gå våra egna vägar hem.
Olle började gå hem mot sig, Jack och jag klev på bussen, men han hade glömt busskortet, så vi sa hej då, så började han gå hemåt, medan jag satt kvar på bussen.Vi skulle ha en raid på WoW senare ikväll, egentligen ville jag ut med kompisar, men det var bara en kväll i månaden vi gjorde våra raids, vi hade fullt upp med skolan andra dagar.Jag kollade ut genom fönstret, och såg gamla fru Andersson, min granne, en ganska stor tant, som var väldigt otrevlig och alltid luktade katt.
När jag klev av bussen ramlade jag, och blev genast dyblöt. ”Hur kunde en sån här regnstorm dra in utan att jag märkt det?” Jag började springa sista biten hem, och det började åska. Jag såg en bil som hade krockat i en lyktstolpe, vid ratten satt en man, men ansiktet var inte synligtt. I baksätet såg jag en kvinna, hon såg ut att vara typ 5-10 år äldre än mig, hon hade blod i ansiktet och i det blonda, axellånga håret fanns det intorkat blod, nästan som om det redan funnits där tidigare. Jag kunde inte undvika att se något vackert, nästan majestätiskt med henne, hon såg ut att vara väldigt söt, i alla fall härifrån, jag såg ju inte så bra, ett 20tal meter, och en krossad bil var ju mellan oss .
Jag tog upp telefonen och skulle ringa 112, men den hade slut på batterier, jag såg mig omkring men såg ingen annan i närheten. Jag insåg att jag bara var ca 150 meter från mitt hus, så jag sprang hem för att ringa polisen, men såg att det var strömavbrott i området.
”Jäkla åska!” svor jag och började springa tillbaka, bilen var kvar, men polisen var där, och ambulanspersonal höll på att lägga flickan i en bodybag, hon var död, det var första gången jag såg en död person, och i min ålder dessutom, kalla kårar gick längs ryggraden, och jag sprang hem och gick och lade mig, jag mådde illa, och det kändes som att jag skulle spy.
På morgonen efter njöt jag av att det var lördag, jag tänkte att det hela var bara en dröm, men för säkerhets skull kollade jag ut genom fönstret, jag bodde på en kulle, så inga träd blockerade min syn bort till vägen, inget…
Då var det alltså en dröm? Inga nyhetssidor hade något om saken, jag antar att jag helt enkelt hade en mardröm, verklighetstrogen, men en dröm.
Jag skulle gå och fika med Eleonor idag, Eleonor, min syster som gick ut skolan förra året, så jag började göra mig i ordning.
När jag kom fram till fiket såg jag inte Eleonor någonstans, så jag ringde henne, och när hon svarade hade hon något skrämt i rösten, Ture, hennes hund, hade fått i sig råttgift och dem var hos veterinären, hon bad om ursäkt, och jag sa att det var ingen fara, hon kunde ju inte hjälpa det, vi fick ses någon annan dag.Jag bestämde mig för att sätta mig vid ett bord i alla fall, det var varmt ute och en glass skulle vara gott.
Det kom någon och satte sig vid bordet bredvid, inte intressant, vad som fångade mitt öga var flickan som satt ensam vid bordet i hörnet av uteserveringen, men det kunde väl inte vara?
Jo… det var hon, flickan från drömmen, men inget blod, inga spår efter någon krasch, hon såg till och med mycket yngre ut, hon verkade helt normal, om än lite nedstämd, kanske för att hon var ensam? Jag tog några minuter för att samla mod, sedan gick jag bort till henne, ”får jag sätta mig här?” frågade jag. ”Javisst, inga problem” löd svaret, fortfarande lite nedstämt, men med en ansträngd ton av glädje i rösten.
Jag satte mig ner och det blev tyst en stund, jag insåg att hon inte åt eller drack något, ”väntar du på någon? Vill du ha något så länge?” hörde jag mig själv fråga, innan jag kom på att jag inte hade några pengar. ”Jag väntar inte på någon, jag är ny här i stan, känner ingen ännu, men jag kan jätte gärna ta en kaffe, men betala kan jag göra själv”, den här gången lät inte glädjen särskilt framtvingad, och hon såg lite gladare ut. Hon gick iväg för att köpa sin kaffe och jag tänkte lite på hur konstigt det var att jag nyss drömt om henne, jag hade ju aldrig träffat henne förut…
Jag han inte tänka så länge innan hon dök upp igen ”det var ingen kö” sa hon glatt, hon verkade inte så blyg i alla fall.
Nu när hon stod upp insåg jag att jag hade rätt i drömmen, hon hade någon sorts stolt, vacker hållning, och hade lite slitna, men snygga kläder, en lite för stor tröja utan tryck, lite nedhasad från ena axeln, blåa jeans som var lite slitna och hade några hål, och ett par gympadojor som såg ganska gamla, men snygga ut. Hon hade blå ögon, och axellångt blont hår, med lite mörkare blonda slingor i håret, inte så man tänkte på det, men precis tillräckligt för att ge någon sorts hypnotisk volym i håret. Jag tyckte hon var riktigt vacker, och hennes blå ögon uttryckte glädje, men samtidigt någon sorts sorg.
När hon kommit tillbaka frågade jag vad hon hette, ”Amy”, fick jag som svar, ”du då?” frågade hon. Jag sade mitt namn, Alex, och vi började småprata lite, men jag nämnde inte drömmen.
Solen var på väg ner, vi hade suttit här i många timmar utan att märka det, hon hade inte någon tid att passa, hon bodde tydligen ensam här i stan. Hennes föräldrar bodde någon kilometer utanför stan, men hon skulle börja gymnasiet efter sommarn och ville bo i närheten. Vi sa ”hej då”, och jag frågade om vi kunde göra om det här någon gång, jag fick hennes nummer.
Vi sågs dagen efter, och varje dag den veckan, och veckan efter, och veckad därefter, osv. när juli började gå mot sitt slut, var hon hemma hos mig, och vi kollade på film, mina föräldrar var på kryssning i atlanten. Efter filmen hade vi bjudit över några av mina kompisar, inte Jack och Olle, utan de lite ”coolare” av mina kompisar, dom som inte bara spelade WoW hela tiden.
Och här kom dem, Rasmus, Danne, Erik, Alice, Johanna, Anna och Lilly.
Rasmus började genast läsa upp en engelsk dikt han hade skrivit, så vi slängde ut honom igen, skrattade lite, och släppte in honom efter någon minut.
Sen tog någon fram några öl, och vi spelade sanning eller konka, allt var kul och lugnt, vi hade alla bestämt oss för att njuta av sista veckorna av sommarn, så vi gjorde vårt bästa, och hade kul.
Vid 2-tiden hamnade flaskan på mig, och jag fick en konka, jag skulle kyssa Amy, om hon var med på det, de andra var i alla fall tillräckligt snälla för att fråga henne om lov, hon svarade inte, men hon lutade sig närmre, och kysste mig, och jag kysste tillbaka, det var som om tiden stannade, allt runtomkring blev oviktigt, ingenting existerade förutom oss två, och det kunde hållit på i 10 sekunder, tio minuter, timmar, dagar, till och med år, utan att jag hade märkt det, det ända jag vet är att när vi äntligen drog oss isär, satt alla andra och tittade på oss, storleende, sedan började alla skratta, men jag och Amy drog oss inte isär under kvällen, vi satt kvar där, tätt intill varandra, och bara väntade på en chans att göra om det…
Vi skulle tydligen börja i samma gymnasium, vi spenderade varje dag, och på helgerna, varje natt, med varandra, vi kollade på film och hade det mysigt, vi bestämde oss för att så här skulle det alltid vara, vi skulle alltid vara tillsammans.
Och då visste jag det, jag älskade henne.
EPILOG
Jag tog med henne överallt i stan. vi var ett par, och något annat var inte ens en tanke i våra huvuden.
Allt det här var nu 8 år sedan, och vi var fortfarande tillsammans efter all den här tiden, jag var lycklig att det var så, jag älskade Amy, och ville att det skulle förbli så.
Jag såg mig i spegeln, rättade till kläderna, satte en blomma i bröstfickan, tog ett par sekunder att andas.
Olle kom in i rummet, ”Är du redo” frågade han. ”Ja, nu går vi ut.
Vi gick ut genom den stora dörren, jag gick runt ett hörn, och såg Amy, vacker som alltid, i sin vitta klänning, med ett stort leende, gnistrande ögon, stolt hållning, redo för dom avgörande orden, det kändes som att det tog en evighet att komma fram till det, men när det väl var dags, sa vi i kör ”Ja, det gör jag”.
Vi var lyckliga när vi vände oss om, och kollade på alla som stod där och kollade på oss, sedan gick vi ner och kramade om Emma och Emilie, våra små döttrar, knappt 1 år gamla, kollade på varandra, och sa tillsammans att vi var lyckliga, och kunde inte tänka oss en bättre framtid, sedan kysstes vi.
Vi gick ut och satte oss i bilen som väntade, jag satte mig i förarsätet, och Amy där bak, Emma och Emilie var hos mina föräldrar.
Vi började köra hemåt, och det började regna.
Vi var nästan hemma, vi skulle hämta väskorna innan vi åkte på smekmånad.
Då hörde jag åskknallen, och kände samtidigt igen mig.
I det ögonblicket visste jag vad som skulle hända, och en ensam tår rann ner för min kind.
Bidraget var väldigt bra även fast som du själv sa att övernaturligt/overkligt inte var det centrala temat men den var jättebra
Min dator har kraschat, och jag förde inte över det senaste till USB, och nu kommer jag inte få tillbaka den tills efter sommaren.. 
Men vad ska nästa tema bli, Matilda Lestrange?
Mugglarportalen