Lapparna [SV]

Du kan inte rösta på fler inlägg idag...


JÄTTE BRA!!! NY LÄSARE! bevakar med stort B!

WOAH! Bra, NI ÄR HEMMA!

Jazinth mera???

Almispalmis mera??

Almiz ska skriva nästa kapitel c:

nät loggar hon in!
KAN DU INTE "RÅKA" SKRIVA NÄSTA KAPITEL!?

Tyvärr, vi har bestämd ordning

Åh... MEN JAGVILL JU HA MER!

Nu kommer mer alla. Dock lite mindre

Alexandra


Jag kunde inte tro det när jag fick reda på det. Med ryggsäcken guppande på ryggen sprang jag nästan hela vägen hem till Saga. Tänk att en kille i min klass vid namn Fredrick hade knuffat henne så hårt. Jag sa bara till mina vänner att jag skulle iväg med familjen och inte fick bli sen. Men jag sprang hem till Saga. Och cykeln stod kvar på skolan. Jag fick ringa på ett tag innan hennes storebror Robert öppnade.
”Hej, em, är Saga hemma?” frågade jag nervöst.
”Jadå, kom in du”, flinade han och gick in i vardagsrummet för att spela tv-spel. Jag tog av mig och gick till Sagas rum. Jag knackade dovt på och ifrån rummet hördes ett svagt:
”Kom in”. Så jag gick in och såg henne ligga på sängen. Hon såg lite förvånad ut. Nog förat jag tagit mig tid att komma hit, eller för att jag var helt röd i ansiktet. Jag tog en pall och satte mig.
”Hej”, sa jag för att bryta tystnaden.
”Hej”, mumlade hon tillbaka. ”Vad gör du här? Ska inte du vara med ditt gäng?”
”Va? Nej, de hade annat för sig idag. Också hörde jag att du fått en hjärnskakning.” Jag tittade ner i golvet för att hon inte skulle se att jag rodnade.
”Aha.” Hon tittade mot min hand. Jag förstod att hon tittade på blodet. Hon har blodskräck. Det borde jag tänkt på.
”Oh”, utropade jag och stoppade undan handen. ”Glömde att du hade blodskräck.” Hon nickade bara som svar. ”Jag skulle bara kolla att du var okej och så”, la jag till. ”Så att du inte var allvarligt skadad.”
”Okej. Vill du ha något att äta?” frågade hon.
”Visst. Vad finns det?” svarade jag chockad över att hon frågade.
”Vill du ha rostad macka?” frågade hon. Jag nickade. Det var länge sen jag åt det. ”Robert! Kan jag få två rostade mackor?” ropade hon.
”Okej!” ropade Robert. En stund senare kom han upp med två mackor. ”Här har ni mackorna!” flinade han och gick ut.
”Vad tror du det betyder med lapparna?” frågad jag medans vi åt.
”Det har något med Linn att göra. Det är jag bara säker på” sa hon. Jag nickade svagt. Men jag visste inte. ”Vi får börja tänka när jag är frisk igen, men sms:a om det kommer någon ny lapp. Och skriv vad det stod på den.”
”Visst. Om jag hinner, det är svårt att sms:a när det står så många människor runt en” log ja. Saga log tillbaka. Sedan gjorde vi läxorna. Och när dagen var slut gick jag tillbaka till skolan för att hämta min cykel. Sedan cyklade jag hem. Det höll redan på att bli mörkt nu. När jag kommer hem gläds jag åt att inte ha så mycket läxor att göra. Det kändes också skönt att ha fått bättre kontakt med Saga. Men ändå inte. Jag vet att jag kommer förlora min rang. Jag sliter åt mig dagboken.


Kära dagbok,
Jag var hos Saga idag för att hon har fått hjärnskakning. Fredrick knuffade henne superhårt mot ett skåp. Men om detta fortsätter försvinner min höga rang. För alltid. Jag vet inte vad jag ska göra heller!

Jag slog ihop boken och la mitt huvud ner på kudden och suckade djupt.

ÅH det är jätttebra skrivet bevakar verkligen

Jättebra skrivet!! Bevakar