Jag som aldrig blir kär

Jag nickade och vi gick åt vars ett håll. Jag begav mig hem och så fort jag kom hem så gick jag upp i mitt rum och slängde mig i sängen. Jag hörde hur mamma knackade på dörren men jag sa inget eller öppnade åt henne, hon öppnade själv.

-Hur är det gumman? frågade hon.

-Trött,svarade jag henne.

-Jag ska låta dig sova, sa hon och gick ut igen. Vi kan prata mer senare eller imorgon.

Jag nickade lite grann och hon stängde dörren. Jag slöt ögonen och lät mig sväva bort i drömmarnas värld.

Mark

Jag hoppas att de får en god natts sömn, jag hoppas att jag får det. Jag är helt utmattad, jag känner det i hela kroppen. Jag vänder mig för att kolla ut genom fönstret, jag ser små skitfläckar lite här och där. Nu sket en fågel på rutan också, vad äckligt. Jag svär att ändå sedan jag skjutsade Luna på min moppe och sett hennes leende så har jag haft en underlig känsla i kroppen och jag fattar inte vad det är. Jag vill veta vad det är, även när jag ser henne på avstånd så bubblar känslan i kroppen. Luna, kan du kanske hjälpa mig att förstå vad det är? Får du också en sådan känsla någon gång? Jag ser hur mina ögonlock tvingar sig ner över mina ögon och till slut somnar jag.

Jag vaknar av att min läkare är inne hos mig och kollar mig. Jag vänder upp mitt huvud mot honom.

-Jag väckte väl dig inte? frågade han.

Jag skakade och nickade.

-Bådeoch tror jag, svarade jag.

-Polisen som var här och ställde frågor till dig, Antonio, han har fått svar om det du ville,sa läkaren.

Jag kollade upp på honom, jag kände mig plötsligt helt pigg.

-Han sa att han kunde fixa det imorgon.

-Vill du hälsa och tacka honom? frågade jag.

-Det ska jag göra.

Sedan gick läkaren ut igen. Jag slöt ögonen igen och somnade snabbt om. Min sista tanke var till morgondagen.

Fortfarande jätte bra och jag vill läsa mer.

Bra!!!

här kommer Lunas del, läs och bli nyfikna hehe

Luna

Så fort jag vaknade dagen efter så kollade jag min mobil. Inga missade samtal eller sms från Sonja, jag la ner min mobil igen och suckade. Efter några minuter till så gick jag upp och klädde på mig och gick sedan ner för att äta frukost. När jag kom ner i köket hittade jag en lapp på köksbordet, mamma, pappa och lillbrorsan var ute och gick en långpromenad så jag fick vara ensam ett tag till.

Vad snällt tänkte jag för mig själv. Jag öppnade kylskåpet och tog ut mjölken sedan hämtade jag cornflakesen, det fick duga som frukost idag. Min mobil vibrerade i fickan så jag tog upp den men det var bara Oliver som undrade hur det var med Mark. Jag gissar att hela skolan vet om vad som hände, jag gissar att det räcker om vi kommer in på skolan sedan för att alla ska börja fråga om vad som verkligen hände, om det gjorde ont, vad som hände med Danne och en andra massa frågor.

Jag skickade tillbaka att han verkade ok igår när jag var hos honom på sjukhuset, sen ville han veta hur det var med mig och jag svarade att jag var ok, men jag känner mig inte så. Jag tog min tallrik med mjölk och conflakes och gick in till storarummet och satte igång tv:n. Kanalen visade nyheterna, kvinnan som berättade nyheterna berättade nu om det som hände mellan mig, Mark och Daniel. Jag kan inte fatta hur de fick reda på det så fort men jag gissar att någon från pressen stod och lurade vid sjukhuset eller polisstationen för att få höra något om det.

Jag suckade och ändrade kanal till något som var bättre, en drama, nej, en thrillerfilm, nej, komedi, ja, det får duga. Jag tyckte inte att den var rolig, men jag kollade vidare ändå och när jag ätit upp och satt tallriken i diskmaskinen ringde telefonen.

-Hallå? svarade jag.

-Hej Luna, hördes i luren.

-Vem är det? frågade jag.

-Det vet du väl? sa rösten.

-Eftersom att jag inte känner igen nummret eller frågar vem det är så vet jag inte, sa jag.

-Du är trög,sa rösten. Det är jag Danne.

-Danne?....va...vad vill du? frågade jag snabbt.

-Jag vill att du ska veta att det är inte över,sa han.

-Vaddå inte över?frågade jag.

- Det är inte över,sa jag. Det är inte över förräns jag har fått min hämnd,sa Daniel.

-Jag har inte gjort dig något!skrek jag i luren och lade på.

Jag sprang upp till mitt rum och kollade genom fönstret, jag kunde inte se någon. Ytterdörren därnere var låst och jag lade mig i sängen med mobilen i handen, jag darrade av skräck.

Spännande!!!

Så bra!!

Nu kommer det lite mer, ni får detta för tillfället för att ni ska bli lite mer nyfikna på vad som ska hända


Mark

-Spring!Spring! Skynda dig!skrek någon.

Jag står och kollar runt omkring mig men jag kan inte se någon.

-Vem är du? frågar jag.

-Spring!Spring! Skynda dig!skriker någon igen.

Jag börjar springa mot en stor dunge av stora träd.

-Hallå? Vem är du? Varför måste jag springa? frågar jag igen.

Jag fick inget svar, vad är detta? Var är jag egentligen? Jag kan omöjligt vara här, jag ligger på sjukhuset med ett förband på magen. Jag drog upp min tröja och såg inget förband på min mage, inget ärr, ingenting. Vad är det här?

-Mark! Spring! Han kommer!

Jag vänder mig om precis för att se en ljusstrimma flyga förbi mig. Vad var det där? Jag börjar springa efter det. Jag springer och springer men...jag stannar, jag kommer inte någonstans. Jag är fortfarande på samma plats. Jag orkar inte med detta, detta måste verkligen ha varit en dröm.

-Spring för era liv!

Era? Vem är det egentligen som skriker till mig.

-Vem är du?! skrek jag rakt ut.

Ingenting. Plötsligt så flög något mot mig.Jag börjar backa, det flyger fort, riktigt fort. Jag börjar spring ifrån det men det hinner ikapp och ett stort ljus blir till.

Jag vaknar anfådd och svettig. Vad var det där egentligen? Jag hoppas innerligt att det bara var en dröm.

Jag reser mig lite så jag halvligger igen. Allt är som vanligt. Tv:n är igång, det är ett program som liknade min dröm, jag har säkert fått den på huvudet när jag somnade. Men jag har ändå en känsla av att något kunde hända men jag vet inte vad. Jag tror att det kanske har något att göra med oss. Det knackade på dörren. Och min läkare och Antonio kom in.

-Mark,sa Antonio.

-Antonio, vad gör du här? frågade jag.

-Jag har inte med mig Daniel tyvärr, jag har däremot riktigt dåliga nyheter, sa han.

-Jag lyssnar, svarade jag.

-Daniel, när jag skulle hämta upp honom för att ta hit honom så smet han, sa Antonio.

:O Väntar spänt på fortsättnig

Nu kommer det lite mer

Jag bara stirrade på honom.

-Jag har ingen aning om hur, jag vet bara att han försvann innan jag kom dit. Vi håller på att leta för fullt efter honom och vi har bestämt att du ska ha en vakt här utanför, sa han.

-Luna då? frågade jag.

-Vi har precis skickat ut två vakter till henne. Vi måste hålla koll på både dig och henne tills vi hittar Daniel igen, sa Antonio.

-Jag kan inte fatta han han smet, sa jag tyst för mig själv.

-Mark, sa Antonio och satte sig bredvid min säng.
Jag tittade upp på honom igen.

-Vi ska göra allt vi kan för att hitta honom, du har mitt ord på det, sa han.

Jag nickade till svar. Sedan reste han sig upp och gick mot dörren där min läkare stod. Han vände sig om.

-Jag hör av mig när vi vet något, sa han.

Jag nickade ännu en gång och han gick ut med läkaren. De stängde dörren efter sig och det var då som jag lutade mig tillbaka fast jag tog min ena kudde först och smöllde den i ansiktet och skrek.

Jag skrek allt vad jag orkade och sedan lade jag ner kudden framför mig och andades tugnt. Danne, vad fan är det som du håller på med egentligen. Min telefon ringde när jag satt och funderade.

-Hallå? Svarade jag.

-Är du okey? Sade någon i luren.

-Vem är det?frågar jag. Jag hör att det är en kille som pratar.

-Svara på min fråga, sa han.

-Du får svara på min först,sa jag.

-Du är som du alltid har varit,sa han.

-Vem är det? frågade jag, egentligen kunde jag nästan gissa vem det var på andra sidan luren.

-Jag kommer att få hämnd Mark, hämnden är ljuv som dem säger.

Bra! Me like Kanske för att jag är i samma sits (nästan) är helt galet och hemligt kär i en kille i klassen och jag går i 7:an xD Men bra av det jag läst
Kan någon kanske titta in på min tråd eller vad det nu heter? http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=16441