Tjejsnack(så håll tassarna borta killar!)

Tack! Skickar ikväll!

Jag vill inte börja skolan. Jag är rädd att jag kommer ta kol på mig själv snart på grund av min prestationsångest. Alla säger åt mig att ta det lugnt, men jag kan bara inte. Att försöka ta det lugnt stressar ännu mer. Jag vill vara bäst - hela tiden. Och när jag inte är det så vill jag bara spy upp hela mitt liv.
Ok, detta kanske passade bättre i skriva av sig-tråden, men jag kände bara för att skriva ...

Varför bara problem?

Här är väl inte bara problem? Eller? Kanske är tråden lite till för tjejer som har en massa frågor eller problem och vill ha hjälp med det?

Dramione99
Jag hoppas att det har gått bra att börja igen. Ta det bara lugnt och andas (även om jag vet hur jäkla svårt det är).

en av mina hästar på hoerse

Nej det är kanske inte bara problem, men det värkar nästan så.

Jag förstår precis hur du känner, tro mig. Jag har haft galen prestationsångest jag med för inte särskilt länge sedan. Bara någon månad sedan.
Men vet du vad? Gör så gott du kan. Det räcker oftast. Jag har gett upp på det hela 'JAG MÅSTE VARA BÄST PÅ ALLT', för vet du vad?
Ingen kan vara bäst på allt.
Det är lugnt.

Skapa möjliga mål. Det viktigaste är att du blir godkänd, eller hur? ^_^

Försök att göra ett schema, även om du vill JOBBA HELA TIDEN FÖR ATT BLI BÄST... Ta ledigt då och då. Fredagar och lördagar fick jag ha som läx-fria dagar.

Varför inte testa att meditera? Det kanske kan hjälpa dig? Eller skaffa någon hobby? Som att sticka, rita eller måla? Någon sysselsättning i alla fall! Ta pauser då och då, ta en kopp té och bara slappna av. (Även om det kan vara svårt)

Hoppas det hjälper, är det något är det bara att uggla mig! ♥

Det finns en kille i min klass, som är riktigt söt, och det har jag alltid tyckt, men aldrig gillat honom på det sättet. Jag är "kär" i två killar, en som jag gillat i 4 år snart, men som aldrig verkat intreserad av mig, och en annan kille, som är riktigt snäll och trevlig, och faktiskt verkar gilla mig lite gran.

Men nu har min uppmärksamhet dragits till honom, och jag kommer på mig själv med att titta på honom i smyg. Jag vet inte riktigt vd jag tycker längre...

HJÄLP MIG(ELR SNARARE MIN KOMPIS)

igår kväll messad jag min kompis om vi kunde träffas i lördag. hon svarade inte men i mårse svarade hon " sorry.., kan inte.. Jag har stort gräl med mamma. berättar på färjan..:'("

jag tänkte att det bara var utegångsförbud elr någo sånt men det var men än så!!!!!

när jag så henne såg hon deppad ut och jag fråga hur hon mår. då brast hon plötsligt i gråt och berättade " i går när jag berättade till mamma att jag fick -6 i engelska förhöret(hon får alltid bäst i klassen) så blev hon arg och sade att jag måste genast börja öva på engelska!" men min kompis blev arg på sin mamma för att hon hade såna krav på henne. hon berättade åxå att hennes mamma hade varit dålig i skolan och stannat klass och därför ville hon att hennes barn skulle vara duktiga i skolan.

min kompis for till sitt rum och när hennes mamma sade att det var mat så gick hon inte ner.mamman varnade att om hon inte kmr ner innom 5 minuter så tar hon hennes dator. min kompis gick inte ner(dit for hennes dator).

senare på kvällen kom hennes mamma upp och då händer dessa saker b.l.a:

* hon låser ut min kompis ur min kompis rum. tar med hennes andra dotter och låser dörren. medan det skulle min kompis läsa på engelska utanför dörren. hennes mamma rotar i lådorna och söker hennes mobil och river ut hennes saker(min kompis var smart och gömde mobilen.. men mamman hittade den... nu måste hon ge den tibaka bill sin mamma alltid när hon kmr hem från skolan, men hennes mamma gjorde någo med mobilen så batteriet var konstigt nog tomt...)

* min kompis får inte använda kläder som hennes mamma köpt..

* mamman tog alla hennes saker f toaletten (altså tandborste osv. men om hon inte får tillbax tandborsten tills i måndag tar jag me en oanvänd tandborste till henne till skolan så hon kan tvätta tänderna!!!)

* OCH DET VÄRSTA AV ALLT! mamman knuffade min kompis bakåt och rev henne i håret och sånt. min kompis sade att hon kontaktar socialen och kuratorn men hennes mamma sade bara " sånt där smått tar dom inte upp" och skrattade!!
och vi har inga bevis och hennes mamma kan ljuga och säga någo annat åt kuratorn.!

dessutom sade hon att det hänt förut och att hon ofta e rädd att hennes mamma ska slå henne som hon gjorde på lågsadie (typ i åk 2 elr 3. jag minns att hon berättade de till mig men vi va så små då..)

hon grät hela tiden när hon berättade...!!

SÅ SNÄLLA HJÄLP??!! VAD SKA VI GÖRA???
hjäääälp!!! jag uppskattar svar och att någon orkar läsa detta! ♥