prs yehet & kkaebsong

Zihaos beteende är helt generellt väldigt urgullig när det kommer till hans beteende. De stirrande, förvirrande ögonen som glider från godiset, teven och Joshua själv.
"Varför är du så osäker för? Jag lovar jag har inte gjort något med snacksen.." mumlar han och lämnar återigen en massvis med pussar över tjugoåringens ansikte.

Okej, nu blev han bara ännu mer skeptisk till att ta emot någonting ätbart från Joshua. Nästa gång kanske han gav tjugoåringen någon form av skämtgodis, som fick det att ryka ur öronen på honom ellee liknande. Om han inte mindes helt fel så hade Anthony gjort det en gång för längesen. Anthony..han var död. Andrew, han var också död. Varför hade hjärnan helt plötsligt gjort den kopplingen? Zihao fick plötsligt en väldig list at tvekats ut i gråt, men gömde sig istället i fästmannens bröstkorg med ett ynkligt läte.

Joshua fångar upp Zihaos ansikte i hans händer, och tvingar honom att se upp på den yngre.
"Kolla." Påpekar nittonåringen och stoppar in godisen i munnen, tvingar ner den. "Jag kommer aldrig göra så igen om inte ditt liv hänger på det, okej? Jag vill inte förlora ditt förtroende."

Jo, jag vet..men det är inte därför jag beter mig som jag gör, gnällde Zihao högljutt och vände upp nosen mot taket för att börja yla för full hals. Jag tycker bara att allting som har hänt idag är så hemskt och nu kan jag inte sluta tänka på det. Klart jag aldrig kommer att sluta lita på dig, dumbom. Nu kunde ju ingen vettig människa förstå sig på vad tjugoåringen satt och tjöt om, men Joshua insåg nog i alla fall att det inte hade någonting att göra med att han drogat den andre. Eller? Kanske inte, vem visste.

Snabbt lägger Joshua sin hand över den äldres mun med en skärp blick.
"Zihao, du kommer väcka hela huset sluta." Viskar han lugnande och drar honom intill sin bröstkorg med ett svagt leende. "Jag vet att det är hemskt... det tycker verkligen jag också."

Tjugoåringen tystnade tvärt när Joshua lade en hand över nosen på honom. Med sorgsna, stora ögon betraktade han den yngre och blinkade bort tårarna.
Lova att du aldrig lämnar mig. Jag menar det verkligen, aldrig. Skulle inte klara av det, uppenbarligen. Försiktigt lämnade han en liten puss på de fylliga läpparna och sedan över näsan, kinderna och helt enkelt resten av ansiktet. Lilla Zihao fick ångest bara av att tänka på det scenariot, stackarn.

"Klart jag inte tänker lämna dig..." jo, kanske Joshua kan läsa tankar? Eller helt enkelt bara Zihaos tankar? Eller känner han tjugoåringen bara så bra att han kan tyda allt han tänker på? Jösses, det är helt sjukt. "Precis som du aldrig kommer lämna mig, eller hur?" viskar Joshua och lämnar en puss på Zihaos mun, precis som den äldre gjort innan, och sedan än en på nosen. Gosigt.

Kommer aldrig att lämna dig, nej. Bara om jag blir kidnappad och inlåst in en cell, men antar att det inte riktigt räknas. Eller? Sist han lämnat den yngre hade set ju inte varit för att han själv ville det. Nej, allt tjugoåringen varit ute efter var att gå på en liten promenad och rensa tankarna..men så hade det ju naturligtvis inte blivit, eller hur? Zihao rynkade på nosen vilket mest fick honom att blotta tänderna. Smidig som vanligt. Jag vill ha fler pussar och kramar, får ångest av att tänka på allting som hänt usch.

Joshua suckar djupt och sjunker ner i soffan, finns ingen vits med att försöka få någon av dem att må bättre.
"Jag antar att du behöver komma på andra tankar.." mumlar han och börjar lämna små pussar över hela Zihaos ansikte innan han kramar om honom hårt.

Om jag behöver komma på andra tankar, vad behöver du då? Resa till en annan dimension för att uppehålla dig själv från att tänka på allt det som hänt? Med ytterligare ett gnällande läte, slappnade han plötsligt av där han satt i den andres knä. När Joshua sedan kramade om honom ännu hårdare, välte tjugoåringen omkull. Zihao blickade stint upp mot den yngre och rullade över på rygg. Bra, nu skulle han inte röra sig ur fläcken.