prs yehet & kkaebsong

Joshua drar tjugoåringen intill sig och sträcker sig efter en liten chokladbit från skålen som balanserar bredvid dem.. Men precis som han sätter händerna i den, ångrar han sig och slänger iväg den på bordet.
"Du har inte sett den här serien va?" Frågar Joshua och harklar sig, vill inte prata om det skrikande monstret i magen.

Lätt chockerat, betraktade Zihao chokladbiten som flugit över broder och stannat till borta vid en av kanterna. Varför hade den yngre helt plötsligt ändrat sig? Var det något fel på chokladbiten eller? Tjugoåringen lutade förvirrat på huvudet och fortsatte stirra bort mot punkten där godisbiten lagt sig, tills den andres fråga dök upp från absolut ingenstans.
Nej, jag har inte sett den..förstår inte ett skit av vad som händer heller för den delen..

Som sagt, ätningen går lite hur som.. ibland är han sugen, men vill spy så fort han får i sig något.
"Det går bara lite hit och dig..." mumlar han och gömmer ansiktet under filten. Samuel, Julian, Fred.. De har alla hjälpt honom med ätningen och nu är de borta. Zihao har också hjälpt honom, men inte under de tiderna de varit borta från varandra, vilket var de värsta tiderna.

Du vet mycket väl att du måste äta någonting Joshua, så försök inte med några dumheter nu. Kag vet att du mår dåligt, tro mig det förstår jag mycket väl, men det är inte en anledning till att sluta äta. Nej, den yngre skulle inte få leta sig nerför samma självskadande stig igen, absolut inte. Zihao ruskade lite på huvudet och plockade upp skålen med chips mellan tänderna för att sedan sträcka upp den under näsan på nittonåringen. Ät, annars lovar jag att jag kommer bli arg.

Med sorgliga ögon tar Joshua upp en chipsbit i sin mun, innan han gömmer ansiktet tätt intill Zihaos päls.
"Du vet att jag älskar dig, eller hur?" Viskar han och lämnar en puss på den söta nosen. "Förlåt, ätningen går bara fram och tillbaka, det är irriterande för mig också."

Inte lika mycket som jag älskar dig, så det så. Ett litet slag studerade tjugoåringen Joshuas vackra drag och han kände hur rodnaden kröp över kinderna när de yngre lämnade en liten puss på nosen. Som tur var syntes det ju inte, men det var ändå extremt pinsamt. De hade varit tillsammans till och från under tre års tid, nästan fyra år, och han blev fortfarande generad över de minsta små komplimangerna? Jösses. Med ett klagande läte, lämnade även Zihao en liten puss på fästmannens näsa. Det skulle ju vara rättvist, eller hur?

Ett leende stryker sig över läpparna och Joshua drar än en gång Zihao tätare intill sig, och börjar lämna en drös med pussar över det lurviga ansiktet.
"Serien är en komedi, jag brukar oftast må lite bättre när jag ser på den. Kanske du också kan bli det?" Berättar nittonåringen och vänder blicken mot teven innan han tar än ett litet chipsbit.

Herregud så gosigt. Zihao tjöt till och började återigen lämna tillbaka alla kyssar som Joshua lämnade över det lurviga ansiktet. Väldigt, väldigt underbart. När den yngre sedan slutade med de mysiga små pussarna, lade tjugoåringen sig tillrätta igen och betraktade de rörliga bilderna på skärmen framför dem.
Du vet att det finns många serier som är komedier va? Så att säga att det är en komedi förklarar inte jättemycket direkt.

Joshua himlar lite med ögonen medan han pillar med den tjocka pälsen på tjugoåringens öron.
"Den handlar om familjer... avsnitten är liksom om olika saker, så det handlar lite om olika saker varje avsnitt.." förklarar han medan han håller en godisbit framför Zihaos mun. "Men med samma karaktärer."

De mörka ögonen fäste sig osäkert på godisbiten och tjugoåringen sneglade upp mot Joshua med stora ögon. Hm, det sa fortfarande inte jättemycket, men han bestämde sig ändå för att ge serien en chans. Om nittonåringen gillade den, så skulle han också börja göra det förr eller senare. Efter några långa sekunder av intensivt stirrande, vände han slutligen tillbaka blicken mot godisbiten, som Zihao försiktigt fiskade upp mellan tänderna och tuggade i sig. Nom nom nom.