prs yehet & kkaebsong

Joshua rycker genast bort från den äldre med rynkade ögonbryn, som sagt han är kittlig som fan.
"Jag menar inte hela tiden Zihao, men ibland." Mumlar nittonåringen och gömmer sig utan en filt.

Ibland? Bara det var ju dåligt nog. Zihao drog sorgset bak öronen och skuttade tillbaka ner i soffan med en liten suck. Det kanske var lika bra om han bara inte störde Joshua och övergick till att göra någonting annat. Men han hade ingen ro till att titta på tvn och ännu mindre ro till att ligga stilla och bete sig som folk - vädligt ironiskt. Plus så ville nittonåringen uppenbarligen vaken mysa eller ha honom i närheten, då denne verkade extremt ointresserad av dessa saker.

"Zihao, du tänkte att du sitter barnvakt åt mig, ta inte illa upp av det." Påpekar Joshua och drar tjugoåringen intill sig.. Han verkar inte förstå hur gosig han är. "Jag är sugen på chips... Jag är sugen på att proppa i mig jättemycket."Jo, ibland svälter han sig själv när han mår dåligt, ibland stödjer han sig hos mat. Nu är han till exempel väldigt sugen.

Men vad fan väntar du på då? Gå och hämta en skål med chips om du nu vill ha det..skulle faktiskt inte heller tacka nej till popcorn eller chips. Tjugoåringen knorrade till en aning när Joshua drog honom till sig och trots att öronen låg alldeles platta på huvudet, kunde han inte låta bli att nästan genast gosa ner sig hos den andre. Skulle han någonsin kunna motstå att göra det? För som det var nu skulle han troligen aldrig kunna göra det.

Med ett nöjt leende bär Joshua upp den äldre och bär hobom som den jättebjörn han är, och rör sig till köket.
"Jag kommer hata mig själv för att ha ätit det.. kanske behöver kräk upp det." Skämtar han lätt, även om det inte är ett fullständigt skämt. Han kommer att vara sig själv, och kanske få upp det förr eller senare, men Zihao behöver inte ta det på allvar. "Vad vill du ha för något? Chips? Popcorn? Jordnötsringar?"

Tjugoåringen klamrade sig krampaktigt fast vid fästmannen och betraktade lätt skräckslaget hur golvet rörde sig förbi under dem. Det var någonting med att bli buren som var läskigt i Zihaos ögon, trots att det var urlöjligt.
Popcorn, chips, godis..jag äter allt, vilket du redan borde veta. Ett litet gnällande lät undslapp den stora nallebjörnen och han gömde sig i den yngres nacke med ihopknipna ögon. Varför var det helt plötsligt så läskigt att bli släpad på? Kanske för att hans ben kändes bättre och att han rent generellt kände sig stor och otymplig? Äsch då.

Joshua håller i sin fästman med stora ögon och blicken glider över skafferiet med snacks..
"Lite godis kanske.." mumlar han och häller upp lite i en skål, och lite chips. Lite allt möjligt är alltid lite bättre. "Vill du ha något mer?"

Mer? Herregud nej. Zihao ruskade på huvudet och grävde ner nosen i urringningen på Joshua tröja. Vad fan han nu absolut skulle vara där och rota för visste han inte, men det var varmt och luktade ännu mer hemma av någon skum anledning. Och så slapp han ju att stirra ner på marken, vilket också var någonting väldigt positivt med tanke på hur feg han blivit. Jösses, han blev verkligen mer och mer rädd för allt möjligt allt eftersom tiden rullade på..

Med rynkade ögonbryn nickar Joshua tyst innan han börjar tassa tillbaka till vardagsrummet. Så mycket är det faktiskt inte, nittonåringen själv skulle aldrig kunna ta mer. Kroppen faller ner mot soffan, och han släpper taget om Zihao innan han drar filten om sin kropp.

Bara för att Joshua släppte taget om Zihao, betydde det inte att tjugoåringen hade några som helst planer på att flytta på sig. Istället rullade han ihop sig i den yngres knä, åtmsintone så gott det gick. Varför kändes det som om nittonåringen verkligen inte ville ha något med honom att göra. Han bjöd liksom inte in till myspys eller någonting - och det störde den äldre, trots att han visste att det var grovt fel at tänka så efter alla hemska händelser under dagens gång.